Den gamla Vilstugan vid Silvervägen ska bevaras och förvaltas av Statens Fastighetsverk. Nu har huset fått ett plåttak ovanpå det gamla spåntaket.
I närmare trettio år har den lämnats åt sitt öde och åt tidens tand, utan både underhåll och huvudman. Men nu står det klart att Statens Fastighetsverk (SFV) ska förvalta och bevara Statens vilstuga vid Silvervägen nära norska gränsen.
Som en första åtgärd har man nu lagt plåttak på byggnaden.
– Vilstugan har ett stort kulturellt värde och en spännande historia, inte minst med tanke på det som pågick här under andra världskriget. Vi ska försöka sköta om och hålla efter byggnaden så gott vi kan, säger Jonatan Ramstedt, fastighetsförvaltare på SFV skog.
Vilstugan uppfördes i statlig regi 1870. Syftet var att ge möjlighet till vila åt folk och hästar som färdades över fjället till och från Norge. Under andra världskriget var Vilstugan en av nio baser i Operation Sepals – ett samarbete mellan svensk, norsk, brittisk och amerikansk underrättelsetjänst som förutom underrättelseverksamhet även omfattade sabotage och förmedling av vapen. Vilstugan gick under namnet Sepals III, men kallades även för Truls.
1970 renoverades byggnaden av Länsstyrelsen i Norrbotten, som också stod för tillsyn och skötsel av Vilstugan fram till mitten av 1990-talet.
– Vad som hände sedan vet jag inte riktigt, men den har i alla fall stått utan förvaltning sedan dess. Byggnaden har tidigare anmälts som ett byggnadsminnestips, men den är inte klassad som ett byggnadsminne, berättar Jonatan Ramstedt.
Sedan 1996 har Vilstugan saknat huvudman. Efter en ägarutredning är det nu fastställt att Statens Fastighetsverk ska förvalta byggnaden.
Så landade frågan till slut för ett par år sedan på SFV:s avdelning för fastighetsrätt. Där gjordes en ägarutredning, som visade att staten äger Vilstugan och SFV skog ska förvalta den.
– Vi fick plötsligt en byggnad med stort behov av underhåll rakt i vårt knä. Det handlar om en stor utgift, och vi kan inte göra allt på en gång, men vi vill ta vårt ansvar och göra det bästa möjliga, säger Jonatan Ramstedt.
Byggnaden är förfallen efter alla år utan underhåll, men stommen är bra och huset har nu fått ett plåttak, ovanpå det gamla spåntaket.
– Det är naturligtvis en avvägning, vilka avvikelser från det ursprungliga kan vi göra? Vi bedömde att det var viktigt att få ett bra tak på huset snabbt, och därför blev det ett plåttak. Det gamla spåntaket finns kvar under, och det är möjligt att ta bort plåten och ersätta den med spån om det framöver finns vilja och resurser för att lägga ett spåntak på huset igen, säger Jonatan Ramstedt.
En annan åtgärd som gjordes i samband med takläggningen var att ta bort isolering mellan inner- och yttertak.
Tidens tand har satt sina spår i Statens Vilstuga. Men nu finns hopp om åtgärder och bevarande av den kulturhistoriskt värdefulla byggnaden.
Någon färdig underhållsplan för Vilstugan finns inte ännu, och något löfte om att den snabbt ska åtgärdas vågar Jonatan Ramstedt inte ge.
– Eftersom huset stått där utan att någon tagit ansvar för det sedan 1996 är skicket mycket eftersatt. Vi ligger långt efter i vår underhållsplan redan innan vi gjort en underhållsplan. Vi har många byggnader att ta hand om och fördela vår budget mellan, men visst finns det hopp för Vilstugan, den är het. Vi har fått en bra första start, vi vill bevara och vi vill förvalta den på ett bra sätt.
Inför nästa sommar hoppas Jonatan Ramstedt på att det ska finnas en informationsskylt vid Vilstugan, så att besökarna kan ta del av platsens historia.
– Det är en spännande historia, och den vill vi berätta för de som besöker platsen, säger Jonatan Ramstedt.
Länk till reportage från Lars Gyllenhals föreläsning om krigshistoria vid Vilstugan sommaren 2020, publicerat i Arjeplognytt, finns här.