Laisvallgruvan – en betydelsefull del av vår historia. Men också en del av vår historia som inte fått speciellt mycket uppmärksamhet. Nu vill Silvermuseet och Boliden AB ändra på det, och på tisdagskvällen hölls ett första dialogmöte med bild- och filmvisning i en välfylld klubbstuga i Laisvall.
– Jag tyckte det var så märkligt att Laisvall och gruvan inte var inkluderat i Arjeplogs historia, och jag blev förtvivlad när jag förstod att inget skulle bli kvar efter gruvans nedläggning, allt skulle jämnas med marken och återställas. Det är fint att se att Boliden och Silvermuseet nu sätter fokus på Laisvallgruvan, det är dags nu, sa Maria Söderberg, vars bilder och film om sprängningen av laven väckte många minnen och känslor hos mötesdeltagarna.
Som Arjeplognytt tidigare har berättat (länk i slutet av reportaget) pågår omfattande undersökningar och utredningar i gruvområdet. Orsaken till Bolidens satsning här är bland annat skärpta miljökrav, ökad kunskap och en vilja hos företaget att satsa mer på långsiktig hållbarhet ur ett både ekonomiskt, tekniskt, socialt och miljömässigt perspektiv.
– Från Silvermuseets sida vill vi bevara och skildra Laisvalls historia. Den här gruvan startades mitt under andra världskriget, och här finns en jätteviktig del av inte bara Arjeplogs, utan hela Sveriges historia, sa Silvermuseets chef Malin Brännström som inledde mötet.
Under mötets inledning rullade ett bildspel, bestående av Maria Söderbergs foton från framför allt gruvans sista år. Bilder av människor som jobbade i gruvan, maskiner och miljöer, bilder som väckte många minnen hos mötesdeltagarna.
– Jag gjorde ett reportage här 1983, och började snart att fundera på en dokumentation. 1991 satte jag fart på det arbetet, och jag försökte få upp intresset för Laisvall och det som skedde här. Men det var svårt. Jag minns med tacksamhet hur dåvarande kommunalrådet Bengt-Urban Fransson kämpade och lyckades slita loss ett stöd ur bygdemedel för en skildring av det här, berättade Maria Söderberg.
Maria Söderberg kämpade också hårt för att någonting skulle finnas kvar efter gruvan som ett väl synligt industriminne och en påminnelse om det som varit. Men intresset var minst sagt svalt. Hon lyckades dock rädda en brytskiva från att skäras ned till skrot, och transporterade den på egen bekostnad från gruvområdet, och sedan tillbaka till den plats där den nu står. När det stod klart att den 86 meter höga betonglaven skulle jämnas med marken bestämde hon sig för att göra en film.
– Den 27 september 2006 var det dags för sprängningen, men laven föll inte som planerat. Inför kanske fyrahundra åskådare ställde den sig istället med en lutning på åtta grader. Det var en dag med många starka känslor, och gruvans ledning ville inte längre prata med mig, minns Maria Söderberg.
Hennes film om sprängningen av laven visades under kvällen, och trots att det gått så lång tid så berördes många starkt av filmen.
Boliden AB representerades av Astrid Lindgren och Isabell Lundberg, som båda arbetar på plats i Laisvall med undersökningar och utredningar kring gruvområdet. Mötets syfte var att inleda en dialog med de människor som har levt och lever i gruvområdet och dess närhet.
De berättade om sitt arbete, och betonade att de gärna vill ha input från människor som lever eller rör sig i området,. Var plockar man svamp? Var plockar man bär? Vart promenerar man?
– Vi vill veta hur ni använder området, och hur ni upplever det, och vi kommer att be er besvara en enkät med frågor om just det, sa Isabell Lundberg.
Hon berättade också att för varje inlämnat enkätsvar, kommer Boliden AB att skänka 50 kronor till Laisvalls sportklubb.
Ikväll onsdag klockan 18 kommer ett möte med samma tema och innehåll att hållas på Silvermuseet i Arjeplog.
– Dessutom kommer fler möten och fler tillfällen att ställa frågor och komma med synpunkter. Det här är bara en början, betonade Maliin Brännström.
Länk till tidigare publiderat reportage om det pågående arbetet i Laisvall finns här.