Pocahontas och det fem dagar gamla fölet Toulouse i hagen i Racksund.
Åse Sundström har väntat och längtat. Men nu är väntan över, och hästflocken i Racksund har utökats med hingstfölet Toulouse, född en natt ute i hagen.
-Det är så obeskrivligt roligt, och allt gick bra, Pocahontas är en perfekt mamma, säger Åse.
FOTO: Åse Sundström. Nyfödd, efterlängtad och omhuldad. Stoet Pocahontas valde ut en undanskymd plats i skogen när hennes föl skulle födas.
Toulouse, eller ”Fölis” som han också kallas, föddes strax efter klockan två under natten mellan fredag och lördag. Åse var på plats och fick uppleva den stora händelsen.
-Jag visste att det var på gång. Pocca hade vandrat omkring i fyra dygn, och jag såg på henne att det var nära. Jag hade henne i en egen hage tillsammans med bara en häst till, Flinga.
Via en kamera kunde Åse hålla koll på vad som hände i hagen, även när hon själv befann sig inomhus.
-Jag kollade varje halvtimme, dygnet runt, och såg hur hon gick runt. Och jag behövde ingen väckarklocka på natten, jag vaknade ändå.
Plötsligt, mitt på natten, syntes Pocahontas inte längre till. Åse anade vad som var på gång, och tog sig ut till hagen.
-Jag hann vara med och se, och det var helt otroligt att få uppleva det här. Att få se hur snabbt han reste sig upp och hur duktig hans mamma var på att hjälpa honom. Man glömmer allt annat.
Stundens iver och entusiasm, blandat med tröttheten efter fyra dygn utan sammanhängande sömn, gjorde att Åse först trodde att det var ett stoföl. Men när hon kom tillbaka till hagen efter ett par timmars vila stod det klart att det var ett hingstföl.
Nyfiken, pigg och alert, blott fem dagar gammal. Hingstfölet Toulouse och hans mamma Pocahontas ute i hagen i Racksund.
Hans namn blev Toulouse, och även om hans färg just nu kan beskrivas som silvergrå, räknar Åse med att han kommer att bli en svart hingst.
Stoet Flinga, som gjorde Pocahontas sällskap i hagen fram till fölningen, flyttades till de andra hästarna för att ge Pocahontas och Toulouse lugn och ro.
-Flinga ville nog gärna att Toulouse skulle vara hennes föl, men hon får vänta lite till, berättar Åse och skrattar.
Enda smolket i glädjebägaren är insekterna, framför allt broms. Därför får hästarna stå inne i stallet under delar av dygnet.
-Vi tar in dem så att han får ro att äta och vila. Pocca gör vad hon kan för att stå helt stilla när han diar, men man ser tydligt att det är svårt för dem båda två.
Pocahontas och Toulouse ser inte ut att sakna de andra hästarnas sällskapet i hagen. Toulouse är pigg och nyfiken, och springer rätt snabbt även om han kanske inte alltid tänkt sig springa exakt åt det håll som benen för honom.
-Det är fantastiskt så snabbt ett föl utvecklas och lär sig, säger Åse.
Se även artikeln som publicerades på Arjeplognytt.se i februari 2018, ”I väntan på ett föl”