Min faster Ruth Holmgren har fyllt 100 år. Ytterst motvilligt gick hon med på att fira sin stora dag. Nyckeln till hennes hjärta blev förslaget från familjen om att arrangera ett musikcafé med insamling för Världens Barn. Arrangemanget ägde rum på Hotell Lyktan i Arjeplog och inför stor publik framfördes allt från allsång med ”Änglamark” av Evert Taube till jazz, psalmsång och Darin. I fasters familj och släkt finns många begåvade musiker och sångare, många är både engagerade i Pingstförsamlingen i Arjeplog och på flera andra orter.
Det går inte att komma ifrån att hyllningen till 100-åringen sveptes in i idévärlden om livets mening, våra årsringar och vart jag än tittade i lokalen fanns det en släkting i varierande grenstorlek i ett stort släktträd. Min faster hade nio syskon och själv satt jag intill min farbror Folke Söderberg, 91 år. I den isländske författaren Andri Snær Magnasons bok ”Om tiden och vattnet : en berättelse om vår framtid” skriver den isländske kulturikonen om klimatförändringen. Den är ytterst påtaglig på Island med smältande glaciärer och höjd havsnivå. Magnason skriver om hur svårt det är att ta till sig forskarnas rapporter och budskap.
När han är på besök hos mormor Hulda i Hlaðbær, strax söder om Reykjavik, formulerar han en idé: Det är inte genom analyser vi känner och förstår utan genom berättelser, det vill säga till något vi kan relatera till. Han vänder sig till sin dotter och de gör ett räkneexempel. Mormor är 94 år och om dottern, 10 år, lever lika många år blir årtalet 2102. Och om dotterns barn också lever i 94 år blir årtalet 2196. På samma sätt kan man räkna bakåt. Det innebär, skriver Magnason och riktar orden till sin dotter:
”Du känner mänskor som överbrygger hela den tiden. Din tid för nån som du känner, som älskar och formar dig. Och din tid är också tiden för nån som du kommer att känna och älska, tiden du skapar.”
För mig säger detta mycket om vem du är och att allt det du gör påverkar andra människor i en utsträckt tid. Du är, kort sagt, viktig. Med faster Ruths livsresa kan vi med Magnasons ord se en hand utsträckt 229 år tillbaka från idag och då hamnar vi bland annat hos Sofia Beata Wallström (Mattsdotter) i Båtsjaur född år 1795. Kvällens yngsta Nomi, 7 år, är barnbarnsbarn till Ruth. Sträcker vi ut hennes tid framåt är det möjligt att det blir ytterligare, låt oss bara gissa, 229 år.
Du som människa kan alltså greppa en lång linje av människor som kände till varandra.
Naturvårdsverket skriver om hur vårt framtida klimat med stor sannolikhet kommer att se ut: ”En havsnivåhöjning uppåt två meter år 2100 och fem meter år 2150 kan inte uteslutas om de framtida utsläppen skulle bli mycket stora”. I fjälltrakterna kan nederbörden öka med upp emot tjugofem procent och temperaturzoner flyttar norrut, vilket gör att växtperiodens längd beräknas öka med flera veckor eller upp till flera månader. Men, vad hände nu? Statistiken studsar likt en pingisboll i rummet. Bollen stannar inte. Trots åratal av informationsinsatser om vilken framtid vi går till mötes blixtrar det till i tanken om vilken tid som möter dagens unga i framtiden. Jag brottas ofta med frågan vad just jag kan bidra med.
Att fira min pappas syster, mina tre kusiners mamma, och se det sammanhang hon skapat med sin närvaro skänker stor glädje. Vi är många i den stora släktskaran som inte ses ofta, men när vi gör det är det generationer framåt och bakåt som är vårt huvudengagemang.
Insamlingen till Ruths 100-årsfirande fortsätter. Lördagens insamling gav summan 15 100 kr (kl. 10:34 22/4). Swish till 123 635 31 89. Läs mer! facebook.com/varldensbarnarjeplog/
TEXT OCH FOTO: MARIA SÖDERBERG