Vara dig trogen – en berättelse som tränger sig in under skinnet och väcker många känslor. Men också en gammal dröm som gått i uppfyllelse, och en ny förälskelse för debuterande författaren Malin Westling.
– Jag har förälskat mig i samhället Östansjö och människorna där, och jag har börjat jobba med nästa bok, där några av karaktärerna från denna bok är med. Jag måste få veta hur det går för dem, och jag vill berätta mer om dem, säger hon.
Boken Vara dig trogen beskrivs som en ”…relationsroman som rymmer svartsjuka, åtrå och övergrepp i religionens namn.”
En av bokens huvudkaraktärer, Erik, blir snabbt en mycket uppskattad präst i Östansjö, och hans sätt att leda församlingen både skrämmer, lockar och förför. Kyrkolokalen räcker plötsligt inte till för alla de som vill delta i gudstjänsterna, och de som är lite skeptiska och oroliga för det som sker förmår inte hejda utvecklingen.
– Det är lätt att bli fartblind när det går bra. Erik är ingen elak person, han vill inget illa, men han blir fartblind och allt han gör blir inte bra, säger Malin Westling.
Malin bor numera i Piteå, men hon är född och uppväxt i Arjeplog. Det var också här hon fann sin kristna tro, i samband med konfirmationen.
– Jag minns att det kändes lite pinsamt när jag började gå i kyrkan, jag tyckte att jag var den enda under 60 år som gick i kyrkan på söndagar, berättar hon och skrattar. Sen kom jag till Piteå för att gå gymnasiet, och där fanns många ungdomar som var aktiva inom kyrkan, och jag hamnade i ett sammanhang där jag kände mig hemma. Den tiden betydde mycket för mig.
Så småningom upplevde Malin att hon blev kallad till tjänst för Gud, och efter en tid som volontär inom svenska kyrkan så utbildade hon sig till präst i Uppsala. Där träffade hon också Niklas, som blev hennes make och far till deras barn.
Familjen bodde i Småland, där Malin arbetade som präst i Markaryd i tre år, innan flytten gick till Arjeplog igen, och Malin valde att omskola sig till lärare.
– Jag blev ganska bränd under mina år som präst. Jag trodde att jag var tuff, men det fanns ett stort kvinnoprästmotstånd i Småland och jag orkade till slut inte. Dessutom var det svårt att hitta ett fungerande familjeliv med småbarn och två prästers arbetsscheman.
Malin trivdes bra med sitt lärarjobb, som senare blev först ett rektors- och därefter ett skolchefsjobb, i Arjeplog, men drömmen om att skriva och ge ut en bok fanns där, och så beslutade hon sig för att ta tjänstledigt och ge sin dröm en chans att förverkligas.
– Jag var tjänstledig ett år för att gå en skrivarkurs. Jag skrev på veckorna och stekte hamburgare på Galtis på helgerna. Jag hade en bra dialog med ett förlag som visat intresse för boken, men så slutade redaktören jag haft kontakt med, och efterträdaren sa nej tack till mitt manus. Jag var så nära att uppfylla min dröm, men snubblade på mållinjen. Jag blev så ledsen, så ledsen, och slutade helt att skriva.
Sedan dess har Malin Westlings liv förändrats på flera sätt. Hon har bland annat skiljt sig från Niklas och flyttat från Arjeplog till Piteå där hon arbetar som skolchef.
– Niklas stöttade mig mycket när jag började skriva, och han fungerar fortfarande som ett bollplank, så han har stor del i boken och stor betydelse för att min dröm blivit verklighet, säger hon.
För snart två år sedan tog Malin Westling fram sitt mer än tio år gamla manus igen, och arbetade om det. På vinst och förlust skickade hon det till Lava förlag – som sa ja! Boken är tryckt och presenterades för första gången vid Bok och Vandring i Jäckvik. Officiellt releasedatum är 28 september.
– Min dröm går i uppfyllelse! Och att få göra ett smygsläpp av boken, med förlagets goda minne, under Bok och Vandring var jättejätteroligt. Men jag var otroligt nervös. Jag har inga problem som skolchef att prata inför folk, då har jag min roll att gömma mig bakom. Men min bok… det är liksom en del av mig själv, mitt hjärta, och det är så mycket känslor med i bilden. Samtidigt är det fantastiskt roligt att få möta människor och berätta om min bok och mitt skrivande. Under marknadshelgen är jag inbjuden till Silvermuseet för att berätta, och det ser jag verkligen fram emot.
Vi återvänder till boken, berättelsen och mina funderingar kring hur boken kommer att tas emot av kyrkan. Visst, det är en roman, men den är skriven av en författare med personlig insikt och det är inte en rakt igenom positiv skildring av kyrkans roll och den kristna tron.
– Jag har inga problem med min relation till Gud, men jag brottas fortfarande med min relation till kyrkan efter allt det jag själv sett och upplevt, och kanske är boken på något vis en uppgörelse med mina år som präst, säger Malin Westling. Jag hoppas att många som arbetar inom kyrkan, även präster, ska läsa min bok, och jag kommer att skicka recensionsexemplar till både Kyrkans tidning och Dagen.
Väntan på den officiella releasen för boken har varit lång. Och väntan på att den ska komma som ljudbok, uppläst av Sofia Berntson fortsätter.
– Förlaget har sin rytm som de följer, och de vet nog bäst hur man gör, så jag får bara luta mig tillbaka och vänta. Men jag har ju mitt nya manus att jobba med också, så jag lever min dröm medan jag väntar. Just nu är jag tjänstledig tjugo procent för att skriva, och jag är helt uppslukad av att fånga uttryck, lägga märke till hur folk rör sig och samla in det jag behöver för att få till en bättre gestaltning i mitt skrivande. Att skriva är ett hantverk, och förhoppningsvis blir jag bättre och bättre på det, ju mer jag håller på.