Återförenade. Efter ett missförstånd som levde genom tre decennier, kunde släkten återförenas. Med hjälp av DNA-test hittade Nick Allan sin syssling/tremänning Stina Jarenskog via en släktforskningssida.
I tre decennier levde Stina Jarenskog, liksom hennes familj och släkt i Sverige, i tron om att hela släktgrenen som utvandrade till Canada utplånats i en våldsam trafikolycka.
– Jag har vuxit upp med berättelsen om en familjetragedi, och det har förstås varit en sorg för oss alla, säger hon.
Men plötsligt fick Stina ett meddelande på en släktforskningssida, och insåg att hela historien behöver skrivas om.
Den där trafikolyckan har aldrig ägt rum, släkten finns kvar och lever vidare i Canada, och under jubileumshelgen i Vuoggatjålme återförenades de två släktgrenarna.
Doreen Allan, t.v., var gift med Björn Helambs kusin Freddy. Hon var glad över möjligheten att se den plats Freddy besökte som ung, och över att få möta Monica och Björn Helamb. Till höger Doreens son Nick Allan.
På dagen 100 år efter att Frans Abrahamsson etablerade sig i Vuoggatjålme, anlände hans barnbarnsbarn och deras mor från Canada för att återförenas med sina svenska släktingar.
– Det är sånt här som man tror bara händer andra, men den här gången hände det oss, säger Stina Jarenskog.
Historien tar sin början i en ung mans vilja att ta sig ut i världen och söka lyckan ”over there”. Gustav Abrahamsson, son till Frans och Signe Abrahamsson, var äldst i en syskonskara av sju.
Han föddes 1904, och som 25-åring gav han sig av till Canada, eller närmare bestämt Brittish Columbia.
Kontakterna mellan Gustav och familjen hemma i Sverige blev rätt sporadiska, för hundra år sedan var kommunikationsmöjligheterna inte så många som idag. Men Gustav ville låta sin son Frederick, eller Freddy som han kallades, uppleva Sverige och träffa sina svenska släktingar, och ordnade därför en resa till Vuoggatjålme åt honom.
Björn Helamb berättar för Nick Allan om sina minnen av kusinen Freddy från Canada, som kom till Vuoggatjålme utan att kunna ett ord svenska.
– Han var min kusin. Han kom hit ensam och skulle gå skola här men kunde inte ett ord svenska. Det var nog inte så lätt för honom. Jag kunde ingen engelska, så det var svårt att prata med honom, minns Björn Helamb. Jag har varken sett eller hört något av honom sedan han for från Vuoggatjålme.
Nick Allan, Freddys son, bekräftar bilden av att vistelsen i Sverige inte var lätt för Freddy.
– Vi har inte en enda bild på honom från tiden i Sverige där han ler eller skrattar, säger han.
Stinas mor, Ewa Jarenskog, också kusin till Freddy, minns att han kom från Vuoggatjålme till hennes familj i Boliden, där han gick ut sjunde klass.
– Jag minns honom som ganska cool, och mina tjejkompisar ville alltid följa mig hem efter skolan för att få träffa honom, berättar hon. När han gått ut sjuan skulle han åka hem till Canada. Jag följde med honom och vinkade av honom när han skulle kliva på båten i Göteborg, och det var det sista jag såg av honom.
Åren gick, och så en dag fick den svenska släkten reda på att Gustav Abrahamsson, eller Gus Allan som han kallade sig i Canada, avlidit. Exakt hur informationen kom till släktens kännedom kommer ingen med säkerhet ihåg längre, men på något vis och av någon outgrundlig orsak innehöll informationen inte bara uppgiften om att Gustav avlidit, utan även att hans son Freddy något år tidigare omkommit tillsammans med hela sin familj i en bilolycka.
Därmed skulle hela den släktgrenen vara utplånad.
– Det var så sorgligt. En hel familj och en släktgren som bara försvann, säger Stina Jarenskog.
Stina Jarenskog, t h, hade svårt att tro sina ögon när hon läste meddelandet från Nick Allan på släktforskningssidan. Hon hade ju fått veta att hela släktgrenen i Canada utplånats i en trafikolycka.
Tre decennier senare gjorde Stina Jarenskog ett DNA-test, och registrerade en profil på Ancestry.
– Jag gjorde det mest för att det verkade kul, jag hade absolut inga förväntningar om att hitta några släktingar i Canada, berättar hon. Jag var inte så engagerad, och inte så duktig på att logga in där, men plötsligt en dag i november fick jag ett meddelande från Nick, och jag kunde inte tro att det var sant. Fanns det någon släkt kvar i Canada? Hade vi haft fel hela tiden?
Efter en kort dialog via textmeddelanden stod det klart för Stina att det verkligen var så. Det var Gustavs barnbarn, det vill säga hennes syssling eller tremänning. Han, liksom hans bror Lucas och modern Doreen levde i högönsklig välmåga och ingen i familjen hade någonsin råkat ut för någon allvarlig trafikolycka.
– Allt var ett missförstånd, och ingen av oss vet exakt hur det missförståndet uppstått. Freddy, min pappa, dog i samband med en operation när jag var åtta år, berättar Nick Allan. Mamma gifte aldrig om sig, utan har ensam tagit hand om mig och min bror. Vi visste att det fanns släkt i Sverige, men vi hade ingen aning om vilka de var eller hur vi skulle få kontakt med dem.
Nick Allan hade, precis som Stina Jarenskog, gjort ett DNA-test. När han såg matchningarna med hennes DNA anade han att han hittat rätt.
– Men det var svårt att skriva det första meddelandet. Jag visste ingenting om historien eller vår svenska släkt, och det är svårt att veta vilka känslor man väcker. Jag ville inte göra någon upprörd, berättar han.
Nyheten om att det finns släkt kvar i Canada togs emot med stor glädje här i Sverige.
– Först trodde jag inte riktigt på Stina när hon berättade det, säger Ewa Jarenskog. Men när jag förstod att det verkligen var sant blev jag förstås jätteglad, och det är fantastiskt att nu få träffa dem alla. Vi har så mycket att prata om.
Släktfoto vid Mimmikåtan. Efter tre decennier återförenades Frans Abrahamssons ättlingar i Canada med sin svenska släkt i Vuoggatjålme.
Under helgen i Vuoggatjålme utnyttjades i princip dygnets alla timmar till att umgås, prata och lära känna varandra. För besökarna från Canada var det naturligtvis spännande att uppleva den plats där Freddy vistades som tonåring.
– Han sa inte mycket om sin tid här, men jag visste att han varit i Sverige, berättar Doreen. Det känns fantastiskt att få se den här platsen nu.
– Jag vill komma tillbaka, och nu ska vi behålla kontakten med vår svenska släkt, säger Nick Allan och tittar på Stina Jarenskog, som nickar instämmande.
– Ja, det är klart att vi ska behålla kontakten nu, säger hon.