Linn är en ung tjej som inte riktigt passar in. Hon känner sig ensam och blir osynlig bland killarna på fotbollsplanen. En dag får hon nog, säger vad hon tänker och låter näsan leda henne mot nya mål och utmaningar.
Linn är huvudperson i boken Mixen, som är skriven av Mathilda Marklund och Majlis Granström.
–Det behövdes en sådan här bok. Tjejer och killar ska kunna mötas i alla sporter, säger Mathilda Marklund.
Mathilda Marklund bor i Gautosjö, Laisdalen, cirka sju mil från Arjeplog. Majlis Granström bor i Luleå, men tillbringar en stor del av året i samma by, och de två har blivit goda vänner.
–Majlis har funnits här så länge jag kan minnas, berättar Mathilda.
Majlis nickar.
–Jo, jag har varit här ännu längre än du kan minnas. Och vi har haft så mycket roligt tillsammans, även om åldersskillnaden är stor.
Så börjar de berätta om alltifrån den gången när Mathilda var tre-fyra år och kom gående längs vägen till Majlis stuga med ”Bajsboken” i sin lilla ryggsäck, för att få gå ut på bajsexkursion i skogen, till de årliga konstutställningar som de bjudit in till i restaurangen i Gautosjö. Konsten som visats har skapats av Mathilda, hennes lillasyster Mia och deras kusiner och kompisar.
– Första året kom inte så många till vernissagen, men vi fortsatte, intresset växte och fler och fler besökare kom. Det har faktiskt hänt att vi haft fler besökare på vernissage här i Gautosjö än jag sett på vernissage i Luleå ibland, säger Majlis Granström.
Mathilda Marklund har, ensam och tillsammans med Majlis, gjort ett par små böcker tidigare. Böcker som de skrivit ut på A4-papper, vikt och bundit ihop med snören. Men förra sommaren ville Mathilda skriva en riktig bok.
Hon presenterade sin idé för Majlis, och sedan var arbetet igång.
– Innehållet var min plan, jag har berättat för Majlis vad jag ville att det skulle stå i boken, och hon har hjälpt mig med formuleringarna, berättar Mathilda.
Huvudpersonen Linn har vissa likheter med Mathilda. Till exempel bor hon i en by, åker skolskjuts och är intresserad av idrott. Hon tycker också, precis som Mathilda, att killar och tjejer ska kunna mötas och utöva idrott på samma villkor.
– Så borde det vara i alla idrotter, båda bland unga och vuxna. Varför ska det vara skillnad?, undrar Mathilda.
Däremot är innehållet och handlingen i boken påhittat. Men kanske känner någon igen sig när de läser Mixen. Kanske börjar någon fundera över sin egen inställning och åsikt.
– Vi får se vad som händer. Om man läser något och inte är överens med författaren är det bra, för det är då man börjar tänka efter själv, säger Majlis Granström.
Att skriva en bok tillsammans med någon annan är ett spännande och utvecklande projekt. Om åldersskillnaden mellan författarna dessutom är sex decennier, kan det bli extra spännande och utvecklande.
– Det har varit spännande och lärorikt för oss båda två, intygar Majlis Granström. Vi har pratat och pratat när jag har varit här, sedan har jag skrivit och försökt formulera texten bra. Ibland har Mathilda sagt ifrån, ”så där skulle vi aldrig säga”, och då måste jag försöka hitta ungdomsspråket.
Boken Mixen släpps i början av december. Den är på cirka 75 sidor, och omslaget är gjort av fotografen Daryoush Tahmasebi, Luleå.
Texten är färdigskriven och korrekturläst. Mathilda Marklund tycker att det är nu det jobbiga med att skriva en bok kommer.
– Ah, nu är det bara att vänta och vänta, jättelänge, tills boken är tryckt och vi kan visa och prata om den.
I väntan på att Mixen ska släppas presenteras här, med författarnas tillstånd, ett kort utdrag ur boken:
Linn tränar fotboll med Granens IF hemma i Granliden. Ikväll är det träning och som vanligt är Linn den enda tjejen. Hon går dit i sina träningskläder, neonrosa linne och byxor som är randiga i blått och rosa. Snyggt och skönt tycker hon. Träningen börjar med ett gemensamt pass och sen är det lagspel. Tränaren Martin gör en indelning och delar ut gröna och gula västar till de olika lagen. Linn ska spela i det gröna laget.
Martin blåser igång matchen. Fotboll är roligt tycker Linn och är genast inne i matchen. Killarna har ett bra passningsspel mellan varandra. Linn står helt fri i minst tio minuter i utmärkt läge och ropar hela tiden passa mig, passa mig, jag är fri, men det är som om ingen hör henne. Ingen passning kommer så hon får aldrig röra bollen. Så är det alltid när de ska spela i lag. Fast Linn är en av de bästa på träningarna så är det som om hon blir osynlig när det blir match!
Den här gången har Linn fått nog! Hon skriker Faan, vilka idioter ni är och springer av planen. Hon storgråter och snorar. Tränaren Martin står stilla med hakan ända ner i halsgropen och tittar efter henne. Han förstår ingenting!
[…] Länk till det tidigare reportaget i Arjeplognytt om bokprojektet, och ett utdrag ur boken, finns här. […]