I maktens korridor. Mats Abrahamsson har varit aktiv inom lokalpolitiken i många år. Han har haft flera olika uppdrag, de senaste åren som bland annat kommunfullmäktiges ordförande.
Mats Abrahamssons väg in i politiken började med fackligt engagemang på sågverket A-trä under 1970-talet.
Eller kanske började den vägen egentligen i barndomshemmet i Stensund. Det var ett generationsboende, Mats med föräldrar och syskon bodde på övervåningen, farmor och farfar bodde på nedre våningen.
– Jag tillbringade mycket tid med dem. Farmor blev vad man då kallade ”ofärdig”, och för mig var det inget konstigt alls att se farfar städa och tvätta. Men sen förstod jag att det var ovanligt. Han var född 1899.
Politik var inte något som diskuterades i hemmet under Mats Abrahamssons uppväxt. Men Mats är säker på att både hans far och farfar var socialdemokrater. Och för Mats själv var valet självklart – han blev medlem i Socialdemokraterna.
– Jag präglades mycket av min farfar och det han stod för – alla är lika mycket värda och man hjälps åt.
När Mats Abrahamsson så småningom tog steget in i politiken fanns tre viljestarka män i partiets ledning, Jack Backlund, Hilding Flinkfeldt och Per Dahlberg, och många frågor orsakade heta debatter, inte minst under fullmäktigesammanträdena.
Idag har debatterna i fullmäktige i princip försvunnit, och enighet mellan partierna i lokalpolitiken framhålls ofta som något viktigt och positivt.
– Debatt är bra, men det är svårt att säga vilket som är bättre för demokratin, debatt eller enighet, funderar Mats Abrahamsson. För några år sedan tittade vi igenom besluten under en hel mandatperiod, och det visade sig att de allra flesta besluten tagits i enighet, att motförslag oftast saknades. Den här mandatperioden har vi fått ett nytt parti i fullmäktige, och i några frågor kommer diskussioner upp, men inte är det många.
Mats Abrahamsson lägger till att debatten, i den mån den finns, kan ha hållits innan fullmäktige.
Bakom varje politiskt beslut finns förstås ett visst mått av dialog och förhandling, både inom och över partigränser, så länge inget parti har egen majoritet. Och här har vi något som intresserar och engagerar Mats Abrahamsson.
– Förhandlingar efter ett allmänt val är spännande! Jag tycker det är så intressant att få vara med och forma en politisk ledning. Uppdraget och förutsättningarna beror på valresultatet och skiljer sig från gång till gång.
Partier har kommit och gått under årens lopp. Moderaterna, Miljöpartiet och KD har alla varit representerade i fullmäktige, men numera finns inga listor från dessa partier till kommunvalen. Inför denna mandatperiod ställde ett nytt parti, Folkinitiativet i Arjeplog, upp i valet och fick 6 mandat i fullmäktige. Sverigedemokraterna har hittills inte haft någon egen lista i kommunvalet i Arjeplog.
Under en period fanns Arjeplogs Fria Demokrater med i fullmäktige. De betecknades som ett utbrytarparti från socialdemokraterna.
– Så var det, och inledningsvis var samarbetet med dem inte så bra. Det förbättrades dock, och så småningom valde de att inte presentera någon egen lista inför valet, berättar Mats Abrahamsson.
Bakom varje politiskt beslut finns också ett antal människor med olika bakgrunder, åsikter, intressen, kunskaper och erfarenheter. I Arjeplog har man gått från 31 ledamöter i fullmäktige till 21 ledamöter. Det minsta antal som är tillåtet.
– Det är fullt tillräckligt. När vi hade 31 ledamöter, och var fler kommuninvånare än nu, hade vi en procent av befolkningen med i fullmäktige. Om samma representation skulle ha funnits i Luleå skulle dom ha haft 750 ledamöter i fullmäktige, säger Mats Abrahamsson.
Mats Abrahamsson menar också att vi i Arjeplog har en fördel med en stor närhet till politiken.
– Det finns säkert de som tycker annorlunda, men vill man få kontakt med en politiker i Arjeplog så är det inte svårt. Oavsett vilket parti du vill komma i kontakt med så kan du snabbt hitta ett namn och någon du känner igen.
Under ett antal år var Mats Abrahamsson anställd hos Arjeplogs kommun. Först på socialkontoret, sedan på byggnadskontoret.
Då lämnade han också politiken under en period.
– Jag var medlem i partiet, men deltog inte i några möten. Det kändes inte rätt just då och det är svårt att sitta i en nämnd utan att vara jävig när man också är anställd. Sen kom jag tillbaka till fullmäktige, där är det lättare att sitta utan att vara jävig.
Många stora och avgörande frågor för Arjeplog har tagits under de år som gått sedan Mats Abrahamsson tog steget in i politiken. Vissa av besluten har tagits lokalt, till exempel bygget av Tingsbacka. Andra beslut har tagits på högre nivå, exempelvis beslutet om Ädelreformen 1992.
Hur mycket tid som Mats Abrahamsson ägnar åt politik och politiska uppdrag är omöjligt att räkna ut. Han har aldrig ens försökt.
– Nej, det är svårt att säga. Det är en del av livet och vardagen, och det är svårt att dra gränser för vad som är vad.
En fråga som har hängt med under lång tid utan att avgöras är strandskyddsfrågan. Den frågan är en av de som Mats Abrahamsson har ägnat mycket tid åt.
– Jag har jobbat med den både som politiker och tjänsteman. Jag vill inte ta bort strandskyddet, men jag vill ha det mer differentierat. Strandskydd behövs vid de flesta sjöar och vattendrag i Arjeplog, men det finns också ställen där vi utan problem skulle kunna lätta på bestämmelserna. Tittar man på gamla hemställen ligger nästan alla i närheten av vatten. Många förslag har lagts fram och dragits tillbaka under årens lopp, och nu är ett nytt på gång. Det skulle kunna innebära förbättringar för oss, men vi får se vad som händer.
Vid en tillbakablick på några av de beslut som varit stora och viktiga för Arjeplog under de år som Mats Abrahamsson varit aktiv nämner han genast Ädelreformen som genomfördes 1992. Den innebar att kommunerna fick ta över ansvaret för långvarig vård och omsorg.
– Det innebar en stor förändring och krävde mycket arbete, minns han.
Ett annat beslut var byggandet av Tingsbacka. Den ursprungliga tanken var att huset skulle samla statliga myndigheter och service till medborgarna under ett tak, och ärenden till exempelvis försäkringskassan och arbetsförmedlingen skulle kunna lösas i en gemensam reception.
– Det blev inte exakt som det var tänkt, men å andra sidan kanske vi inte hade haft de arbetstillfällen som Transportstyrelsen och Tillväxtverket ger utan det här huset, säger Mats Abrahamsson.
Att vara förberedd och påläst inför ett ordförandeuppdrag är viktigt, men det är också viktigt att våga stanna upp och be om hjälp ifall man blir osäker, menar Mats Abrahamsson, här i sin roll som kommunfullmäktiges ordförande.
Som kommunfullmäktiges ordförande leder Mats Abrahamsson kommunens högsta beslutande organ och är därmed det som kan kallas ”kommunens förste man”. Han småskrattar när jag nämner det.
– Det är inget som märks i vardagen. När vi pratar om vem som har mest makt, sitter på mest information och oftast representerar Arjeplog i olika sammanhang så är det förstås kommunstyrelsens ordförande, kommunalrådet.
Men det har hänt att Mats Abrahamsson klivit förbi kommunalrådet och intagit sin plats som ”kommunens förste man”.
– Jo, det har hänt. När kungen var här och kommunen stod som värd för en lunch. Då framgick det tydligt att hovet förväntade sig att det var kommunfullmäktiges ordförande som skulle representera kommunen. Men det var hovets beslut, inte vårt, poängterar han.
Så – med lång erfarenhet av lokalpolitiskt engagemang och arbete – vilka tankar vill Mats Abrahamsson dela med sig av till den som inte redan har engagerat sig, men funderar på att göra det?
– Först och främst vill jag säga att det finns möjlighet att påverka, allra helst i den lilla kommunen, och det finns plats för fler politiker. Många unga idag är samhällsintresserade, men kanske mer av enskilda frågor än helhetslösningar. Om man går in i en styrelse eller tar på sig ett annat uppdrag så får man information, kunskap och erfarenhet som ofta leder vidare. Sedan ska man inte vara rädd för att ta hjälp och fråga om man är osäker.