Gränsstenen. Här skrev kungarna sina namn när Silvervägen invigdes för 50 år sedan.
Idag, den 18 juni, är det på dagen 50 år sedan Sveriges och Norges kungar möttes på gränsen för att sätta sina namn på gränsstenen och förklara den nya mellanriksvägen för invigd.
Inga kungar i sikte denna dag, men vi har i alla fall uppmärksammat 50-årsjubileet.
Den dagen var området fyllt av människor, förväntningar och högtidligt firande. Vid dagens besök var vi två personer på plats, fyllda av minnen från åtskilliga resor över fjället tillsammans och var för sig.
Vi, jag Marianne Hofman och min barndomsvän Ulrika Westerlund, har färdats här med våra föräldrar, med våra syskon, med våra egna familjer, med våra vänner, med våra hundar och med varandra. Vägen har varit och är självklar i våra liv, och vi har tagit möjligheten att åka över till Norge för given.
Under pandemin stängdes gränsen. Ingen av oss hade något tvingande ärende att utföra i Norge, men det var smärtsamt att veta att det inte fanns möjlighet att korsa gränsen.
Silvervägen, Graddisvägen, riksväg 95, riksvei 77… Kärt barn har många namn heter det ju, och det stämmer in även på den här vägen. Den var efterlängtad.
I skriften Silverdrömmar och turistströmmar, utgiven av Norrbottens museum 1988, berättas att stakning för en landsväg över fjället gjordes redan på 1870-talet. Då hade människor och varor redan färdats här under mycket lång tid. Som exempel kan nämnas att det i samma skrift sägs att det på 900-talet fanns en handelsled från Arjeplog till Bodö via Graddis.
På svensk sida av gränsen är vägmarkeringarna vita. På norsk sida gula. Som barn såg jag de gula strecken som en bekräftelse på att jag kommit till ett nytt, spännande land.
Vi körde den här vägen innan den blev officiellt invigd, bland annat för att handla det som var bra och billigt i Norge då, margarin och mjöl. Havsfisk följde också ofta med hem. Att handla i Norge är fortfarande ett nöje för mig, och idag blev det diskmedel, potetskruer, kaviar, majonäs och naturligtvis en soft-is. Det sistnämnda ingår i princip alltid i en Norgeresa, och just idag var det extra högtidligt att äta vår soft-is. Vi firade ju ett 50-årsjubileum.
Jag vill avsluta texten med ett citat, lånat från Silvermuseets instagramkonto, i deras inlägg om 50-årsjubilaren Silvervägen och dess betydelse: ”För Silvervägen finns där av en orsak – den är vårt naturliga beteende manifesterad i asfalt.”
Läs gärna Maria Söderbergs krönika om Silvervägen, med rubriken Silvervägen – arktisk väg från kust till kust, publicerad i Arjeplognytt januari 2020. Länk finns här.