Borttappade löständer, fiskbullarna i skolbespisningen, hockeyspelarna som gick till elitspel, backhoppningstävlingarna – och förstås jobbet i gruvan.
Det saknas sannerligen inte samtalsämnen när deltagarna i studiecirkeln Laisvall då och nu träffas i klubbstugan.
– Det absolut viktigaste är att människor träffas, att det finns en samlingspunkt dit man kan gå istället för att sitta hemma ensam, säger Ann-Christine Jakobsson, cirkelledare och eldsjäl.
Varje måndag slås dörrarna till den så kallade klubbstugan i Laisvall upp. Kaffe finns alltid, och ibland serveras lunch. Men framför allt handlar det om att, precis som Ann-Christine poängterar, träffas, prata och minnas tillsammans.
– Ibland är vi femton personer här, ibland över tjugo. Man kommer när man vill och stannar så länge man vill, säger Ann-Christine.
Gemensamt för deltagarna i studiecirkeln är anknytningen till Laisvall. Vissa bor kvar i samhället, andra har flyttat men kommer hit på måndagar för att umgås, minnas det som varit och prata om det som är.
– Det blir mycket nostalgi. Mycket om 50- och 60-talet, och mindre om nutiden, säger Karola Viklund.
– Och här har det funnits så många personligheter, så många som var speciella, fyller Ann-Christine Jakobsson i.
Så inleddes samtalet om ishockeyspelarna. De som började i den så kallade Malmrinken bakom Folkets hus och fortsatte till högre divisioner och elitspel. Finn Lundström, Erling Bergmark, Gunnar Eriksson, Roland Lestander…
– Det finns ännu fler. Laisvall har fostrat många bra hockeyspelare. Det fanns inte så mycket annat att göra här på vintern, så alla spelade hockey, säger Ulf Larsson.
– Många som kom hit var västerbottningar, och där var hockeyn etablerad, så det är nog också en anledning till att hockeyn blev så stor, funderar Alf Viklund.
Men det är inte bara hockey som varit en stor sport i Laisvall, så för de sportintresserade finns hur mycket som helst att prata om. Här fanns en hoppbacke, och här anordnades tävlingar som lockade hundratals åskådare. Innebandy, fotboll, bordtennis, gymnastik, badminton, ja listan på sporter som utövats i regi av Laisvalls sportklubb kan göras lång. En hel del duktiga skidåkare har också börjat sina karriärer i Laisvall, till exempel Susanne Nyström som bland annat vunnit både Tjejvasan och Vasaloppet samma år, 2010. Före det hade hon vunnit Tjejvasan tre år i rad.
Ett annat stort samtalsämne är naturligtvis arbetet i gruvan.
– Jag har haft två yrken, gruvarbetare och journalist. Och jag tror inte det finns någon yrkesgrupp som pratar så mycket om sitt jobb som gruvarbetare. Men det är ett fantastiskt jobb, säger Ulf Larsson.
Samtalet glider över på hur samhället såg ut. På klasskillnader som det kanske inte pratades om förr.
– Vi arbetarungar fick inte spela på tennisplanen. Men vi brukade klättra över staketet på kvällarna och spela ändå. Inte minns jag att vi tänkte på det som ett klassamhälle, det var bara så det var, vi visste inget annat, minns Ulf Larsson.
Men chefer kom och gick, och de oskrivna reglerna i samhället förändrades.
– Det kom någon ny chef som upptäckte oss. Vi blev rädda och försökte springa därifrån. Men han undrade varför vi sprang, och från den kvällen fick vi vara där, berättar Ulf Larsson.
Vid ett av borden sitter Tommy Lindgren, Pirjo Larsson, Birgitta Viklund och Katrina Quist. De pratar, de lyssnar och de lägger pussel.
– Som inflyttad är det spännande att lyssna, säger Birgitta Viklund.
Och visst är det spännande när människor möts och minns och berättar. Ett minne leder till nästa, och på så vis hann berättelser om allt ifrån borttappade löständer och rasolyckor i gruvan, till skolbespisningens fiskbullar, badbussen till Båtsjaur och det spektakulära så kallade Konjaksloppet till Ammarnäs passera under ett par timmar i Klubbstugan.
En alldeles vanlig måndag i Laisvall.