Alla deltagare hade tillgång till samma utbud av råvaror. Men efter tillagning blev det fem olika soppor. Ida Persson och Lisa Hellander var två av deltagarna vid det samiska mateventet.
Mat – något vi alla behöver och förhåller oss till på ett eller annat sätt. Detaljerade recept är inte alltid nödvändigt eller tillgängligt, och samma råvaror kan genom varierad tillagning ge helt olika smakupplevelser.
Inom ramen för projektet Smaka på Vindelälven lagades under marknadslördagen fem olika varianter av juopso – tarmsoppa, där delar av renens nätmage och löpmage utgör grunden.
Mona Svensson hackar upp renens nätmage och löpmage. – Jag vill inte ha för små bitar, det ska vara lite att tugga på, säger hon.
– I den enklaste varianten använder man bara lagerblad och kryddpeppar. Men jag gillar att testa nya saker och variera matlagningen, så jag tog med lite grönsaker och rotfrukter också, sa Lotta Svensson, ledare för det samiska matevent som anordnades under marknadslördagen av projektet Smaka på Vindelälven.
Linus Lundquist och Ella-Marit Janse från Sorsele kom för att få inspiration och idéer att ta med sig hem till kommunens måltidsservice.
Och visst blev det variation i de olika soppköken. Både när det gäller vilka kryddor och vilka grönsaker/rotfrukter som hamnade i grytan – och i vilken mängd. Även tillagningsmetoderna varierade.
– Jag väljer att rosta grönsakerna och rotfrukterna innan jag kokar dem, det tar fram smakerna på ett bättre sätt, sa Linus Lundquist, måltidschef i Sorsele kommun och en av deltagarna i mateventet.
Saltning är en viktigt del av matlagning. Lisa Hellander mäter inte exakt mängd, utan använder sin känsla och erfarenhet. Det fungerar bra!
På plats var även Anna Israelsson, projektledare för Smaka på Vindelälven.
– Det finns ett intresse för mattraditioner, och det har kommit önskemål om att vi skulle ordna något där man kan träffas och laga mat tillsammans. I Arjeplogs kommun finns Laisälven, ett biflöde till Vindelälven, och därför kan vi jobba och ordna saker även här, berättade hon.
Efter avslutad matlagning var det dags för provsmakning. Lotta Svensson var nöjd med alla kockars soppor.
Lotta Svensson berättade om de maträtter som skulle tillagas under dagen, till att börja med Juopso – även kallad tarmsoppa eller ”skrålvälling”. Det sistnämnda troligen en lokal, eller kanske till och med familjebunden, benämning.
– Jag har själv inte hört det namnet förrän alldeles nyligen. Men det visar bara att det är svårt att säga något generellt om samisk mat, varje familj eller släkt har sina egna uttryck och recept, säger Lotta Svensson.
Ella-Marit Janse steker blodplättar. En av de rätter som troligtvis kommer att dyka upp på borden hos äldreomsorgen i Sorsele kommun inom kort.
Deltagarna i eventet fick bitar av renens nätmage och löpmage, rengjorda och förkokade av Lotta Svensson.
– Dom behöver koka rätt länge, förklarade hon.
Undertecknad delade kök, gryta och stekpanna med Lisa Hellander och Ida Persson. Efter provsmakning inför fortsatt kokning kunde vi konstatera att nätmagen påminner rätt mycket om kokt rentunga, både när det gäller smak och konsistens.
Mjölk och mjöl men inga ägg i smeten för blodplättar. Lotta Svensson har inget exakt recept, utan häller mjölet ”på känn” och känner av med vispen när smeten är klar.
Lunchen utgjordes av blodplättar, där man till skillnad från vanliga plättar, inte vispar ner ägg i smeten.
– Jag kan inte svara på varför. Det bara är så. Kanske för att man inte hade ägg, säger Lotta Svensson.
Blodplättarna steks inte i smör, utan i renfeta.
– Snåla inte på fetan, var Lotta Svenssons återkommande uppmaning.
”Snåla inte på fetan”. Mona Svensson följde uppmaningen från Lotta Svensson, och fyllde stekpannan med renfeta innan hon skulle steka blodplättar.
Linus Lundquist kom från Sorsele tillsammans med sin kollega Ella-Marit Janse.
– Jag ser det här som en inspirationsdag, det är alltid bra att komma ut och få lite nya idéer och tankar. Det här med blodplättar tar vi definitivt med oss, det ska vi servera inom äldreomsorgen. Dom äter bättre när dom får mat och smaker som dom känner igen, säger Linus Lundquist.
I sitt jobb som måltidschef i Sorsele kommun arbetar han för att använda så mycket närproducerade råvaror som möjligt. Han menar att det konceptet gör alla berörda till vinnare.
– Ju mer kommunen kan handla av lokala näringsidkare, desto bättre för alla. Transporterna minskar och vi kan behålla och bidra till utveckling av det lokala näringslivet. Dessutom är råvarorna färskare och bättre. Första gången jag serverade köttfärs från korna i Sandsele så märkte eleverna i skolan skillnad, berättar Linus Lundquist.
I dagsläget köper han in bland annat nötfärs och gröt-mix från lokala producenter. Linus Lundquist hoppas kunna knyta till sig fler råvaror och leverantörer i närområder.
– Kanske blir det fisk från Arjeplog i nästa upphandling. Och vi skulle behöva en stor potatisodling i Sorsele, mark och möjligheter finns, säger han.