För mer än trettio år sedan började Hans Laestander (1924-1994) skriva på sin tredje bok – De stora sjöarnas land. Hans manuskript har nu uppdaterats och publicerats av dottern Brita Laestander Dorsch. FOTO: Gry Helen Sivertsen
Under sin livstid (1924-1994) gav Hans Laestander ut två böcker, Mitt Arjeplog och Svaipakungen.
Nu ger hans dotter Brita Laestander Dorsch, i samarbete med Silvermuseet i Arjeplog, ut en tredje bok med hans ord, De stora sjöarnas land.
– Det kändes angeläget att hans manuskript skulle komma fram och spridas, även om han inte själv hann med att färdigställa det, säger hon.
När Brita Laestander Dorsch gick i pension bestämde hon sig för att börja släktforska.
– Det fanns på min bucket list, och under 2023 gick jag 2 släktforskningskurser hos Pitebygdens forskarförening. Efter kurserna kom jag att tänka på pappas manuskript, som jag visste fanns.
Manuskriptet fanns bevarat hos Britas syster i Arvidsjaur, och så landade det slutligen hos Brita Laestander Dorsch.
– Det var jätteintressant att läsa! Min första tanke var att det här måste släkten få tillgång till, så jag ägnade vintern åt att skriva av det, och uppdatera vissa ord och stycken. Så långt som det är möjligt har jag lämnat pappas ord orörda, men manuskriptet är mer än trettio år gammalt, och språk hinner förändras en del under så lång tid, säger Brita.
Efter att ha gått igenom hela manuskriptet tänkte Brita att det nog skulle vara intressant för en bredare krets än den närmaste släkten. Men att publicera det i medlemstidningen för Pitebygdens forskarförening skulle kräva minst tio nummer av tidningen, så den tanken släppte hon snabbt.
Istället lät hon, med hjälp och stöd från Pitebygdens forskarförening, trycka upp en mindre upplaga, som snabbt försvann och väckte en efterfrågan på fler exemplar. Med stöd av Silvermuseet, där boken också säljs, har nu en andra upplaga tryckts upp, och Brita känner sig rörd över intresset och det bemötande boken fått.
Den berättar om människor, miljöer, platser, verksamheter, företeelser och utveckling runt i första hand sjön Storavan. Boken är en viktig dokumentation av en tid som inte längre är, och den som har hört Hans Laestander berätta känner igen hans uttryckssätt.
– Jag är glad över att jag har slutfört hans sista manuskript och att det nu kan spridas till andra. Pappa gick bort efter en kort tids sjukdom, och hann inte göra boken klar. Jag kände inte till manuskriptet så jag har inte pratat med honom om det, men förstår ju utifrån titeln och inledningen att det här är bara början på den bok han planerade. Han började med den sjö som låg honom närmast, Storavan, men tänkte förstås få med även Hornavan och Uddjaur, säger Brita Laestander Dorsch.