Åren inom Säpo och kontakten med Arjeplog sätter prägel på Per Runes böcker. Handlingen i både hans tidigare böcker, och den nu kommande, utspelas delvis i Arjeplogs kommun.
En ny fyndighet med sällsynta jordartsmetaller i Arjeplog. En rekordsnabb miljöprövning. Hos den lokala befolkningen finns både motståndare och förespråkare, och på internationell nivå är frågan om gruvbrytningen en het potatis.
Det är en del av storyn i författaren Per Runes kommande bok, med arbetsnamnet Björnens år.
– Det är vinter, det är kallt. Väder och vind spelar roll och det händer mycket i Arjeplog. Min ambition är att få till en spännande fiktiv men trovärdig historia, säger han.
Från den lilla byn i Arjeplog, ut i en stor värld med gängkriminalitet och terrorhot mot Sverige. I böckerna Syndaren och Viskaren låter Per Rune oss möta den tidigare Säpo-agenten Erik Feldt, som tvingas återuppta gamla kontakter och kunskaper.
Per Rune är en pseudonym, även om den ligger väldigt nära författarens riktiga namn, Per Rune Nilsson. Det här blir inte hans första bok med koppling till Arjeplog. Han har tidigare gett ut två böcker, Syndaren och Viskaren, där handlingen delvis utspelas i Arjeplogs kommun.
Att just Arjeplog spelar en viktig roll i Per Runes böcker är ingen slump.
– Det är en tacksam miljö, som jag dessutom känner till rätt väl, säger han.
Per Rune har nämligen sina rötter här, i Radnejaur närmare bestämt. Därifrån kommer hans mor och där har han tillbringat mycket tid.
– Pappa kom från Järvträsk och jag växte upp i Arvidsjaur. Nu bor jag i Göteborg, men jag har aldrig tappat kontakten med Arjeplog och Arvidsjaur. Jag trivs bra här och letar just nu efter ett hus eller en stuga där jag kan sitta och elda och skriva framöver.
Uppväxten i en berättarkultur i kombination med tillgången på barn- och ungdomsböcker i skolbiblioteket lade grunden för Per Runes författarkarriär. Vägen till skrivandet och böckerna har slingrat sig fram genom hans liv, och passerade bland annat 20 år som polis. Först som ”vanlig” polis i Stockholm, Skellefteå och Varberg, sedan tog han steget över till Säpo. Idag har han eget företag inom säkerhetsbranschen och när skrivprocessen är igång så skriver han tidigt på morgonen. Varje morgon. 2 timmar. Minst.
– Jag läste Stephen Kings bok Att skriva. Han tar bort alla floskler och slår fast att om det ska bli en bok så krävs disciplin. Man måste skriva. Inte bara sitta och vänta på inspirationen, den väntan kan vara förgäves. Men för mig är skrivandet lite grand som flugfisket, plötsligt stod man där och fiskade och fiskade och hade inte en aning om att tre timmar redan passerat.
Tanken på att skriva en egen bok fanns under många år, innan den till slut blev verklighet.
– Först bromsades jag nog av tanken ”hur skulle lilla jag kunna skriva en spännande bok”. Sedan tänkte jag att det inte behövde vara så högtravande, och så började jag prata om att jag skulle skriva en bok. Jag pratade länge om det, utan att faktiskt göra det. Men till slut fanns ingen återvändo, ingen ursäkt. Så jag skrev, skickade in till förlag och fick beskedet att det var inte utgivningsbart, vilket förstås var helt rätt. Men en av förläggarna uppmuntrade mig att fortsätta, och med Syndaren fick jag träff i målet.
I Per Runes första två böcker, Syndaren och Viskaren, sätter hans yrkesbakgrund en tydlig prägel på historien.
– Jag började hos Säkerhetspolisen 2001. Så kom 11 september och allt arbete med kontraterror som följde på det. Det har varit en spännande och lärorik resa, som har gett mig många möten med miljöer och människor, säger Per Rune.
Böckernas huvudperson, Erik Feldt, är en före detta Säpo-agent som lämnat sitt gamla liv och dragit sig tillbaka till en liten by i Arjeplog. Av olika anledningar tvingas han återuppta kontakten med både kollegor och antagonister, och som läsare får man följa med på en hisnande resa från whiskyflaskan och byns lilla värld, där älgjakten är en av årets största händelser, ut i en stor värld fylld av snabba och livsavgörande beslut, kriminalitet, säkerhetsagenter och internationella nätverk. Och sedan tillbaka till den lilla byn igen. Även där kan förstås oförutsedda saker inträffa.
Precis som i tidigare böcker präglas berättelsen i den kommande boken av Per Runes bakgrund inom Säpo och hans intresse för internationell säkerhetspolitik. Men Erik Feldt följer inte med.
– Nej, han får vila ett tag. Jag har dock en tanke på del 3 i den serien, så han kanske kommer tillbaka så småningom, säger Per Rune, och ger därmed i alla fall ett halvt löfte om en fortsättning på den historien.
Samtidigt handlar det om en balansgång, vad kan och får man egentligen återge från arbetet inom Säkerhetspolisen?
– Händelserna är fiktiva. Arbetsmetoderna som jag beskriver är allmängods idag, dem kan du enkelt googla fram. Men jag kan förstås inte skriva om något som faktiskt har hänt, och hur det gick till, förklarar Per Rune.
Karaktärer och miljöer som Per Rune använder sig av i sitt skrivande finns i verkligheten. Han har mött dem någonstans i världen, i yrkeslivet eller privat, och han räknar med att många kan känna igen sig i hans böcker.
– Såklart använder jag mina egna erfarenheter i mitt skrivande. Men med författarens konstnärliga frihet tar jag förstås ut svängarna både när det gäller handlingen, miljön och människorna. Trots att verkligheten oftast överträffar dikten, säger han och skrattar.
Exakt utgivningsdatum för Per Runes kommande bok är inte fastställt, men den kommer under 2026. Hans första bok, Syndaren, gavs ut på Nona förlag 2023, och uppföljaren Viskaren kom 2024. I dagarna har Viskaren släppts som pocket.