Alltid boken i fokus. Den här gången kretsar samtalet kring en bok om samhällsutveckling och ekonomi. Vid nästa träff ska Fredrik Westerlund, Stephan Jansson, Gerd Volland och Jan Westerlund prata om en roman från 1800-talets England.
Fyra män. Samtal kring en bok. Provsmakning av en whisky.
Det är ingredienser som hållit liv i en bokklubb i 15 år. Eller, för att hålla sig till deltagarnas egen mätmetod, 144 böcker.
I ärlighetens namn ska sägas att sällskapet till att börja med bestod av fem män. Det fungerade väldigt bra. Men när två av dessa fem män hade flyttat från Arjeplog, och endast tre återstod blev det lite svårare.
– Det blev inte bra, gruppen blev för liten, konstaterar Stephan Jansson.
Han och Gerd Volland har varit med i gruppen från dag ett. Förlåt, bok ett ska det förstås vara.
Formerna och ordningen för bokklubbens möten har varit exakt likadana sedan start. Man träffas klockan 20:00, provsmakar en whisky och den som har valt den senast lästa boken berättar varför han valt just den. Så följer ett samtal om bokens innehåll, var och en betygsätter den på en skala mellan 1 och 10, och därefter jämförs betygsättningen.
Slutligen presenterar näste man i tur den bok han valt inför kommande möte, och överlämnar ett exemplar till varje deltagare. Klockan 22:00 avslutas mötet.
Många olika genrer finns representerade i den lista på 144 böcker som lästs och diskuterats under de 15 år bokklubben varit igång. Fredrik Westerlunds första val när han kom in i gruppen var Osebol, 800 sidor transkiberade intervjuer med invånare i byn Osebol i Värmland.
– Vi har fått kommentarer om whiskyn, att den skulle vara det viktigaste, men så är det faktiskt inte. Boken står i centrum och det är böckerna som hållit ihop gruppen i alla år. Och samtalet förstås. Ibland är boken inte så intressant, och då pratar vi om andra saker. Det finns ett förtroende i gruppen som gör det lätt att prata om allt, säger Stephan Jansson.
För Gerd Volland, som kommer från Tyskland, har böckerna bidragit till att han fått ett stort ordförråd på svenska, och bra kunskaper i stavning.
– Jag har aldrig gått någon kurs i svenska, men i början var det ganska svårt med böckerna. Jag fick bita ihop och läsa igen och igen för att förstå. Det är så, om du läser samma tidning på ett annat språk, igen och igen och igen, så kommer du kanske inte att lära dig vad alla ord betyder, men du kommer att kunna förstå sammanhanget.
En del böcker är förstås svårare att läsa och förstå än andra böcker. Och bok nummer 140, utsedd av Fredrik Westerlund, var i det närmaste omöjlig för Gerd Volland att förstå.
– Tjärdalen av Sara Lidman. Delvis skriven på bondska. Det är rätt imponerande att han ändå tog sig igenom den, säger Fredrik Westerlund.
– Det finns gränser för mig. Men också för er. Vi har läst sånt som inte ens ni har förstått, säger Gerd Volland och alla nickar, skrattar och nämner samma författare och boktitel.
Jan Westerlund har varit med i bokklubben sedan bok 18. Bland de böcker han själv valt ut för samtal kan nämnas Blott en dag av Einar Wallquist och När staten stal marken av Svante Isaksson.
Att få deltagarna att peka ut någon gemensam favoritbok är inte lika enkelt. Inte heller att hitta någon röd tråd i valet av böcker under årens lopp. Här finns de flesta genrer representerade.
– Om man läser ensam och alltid väljer böcker själv hamnar man lätt i samma spår, men här blir det väldigt varierat. Man läser böcker som man annars aldrig skulle ha läst, säger Jan Westerlund.
Han tvekade inte en sekund när han fick frågan om han ville vara med i bokklubben. Vilken månad och vilket år det var är lite oklart, men det var i alla fall vid bok 18, vilket innebär att det är rätt länge sedan.
– ”Jag dricker inte whisky och jag läser inte böcker, men ja, jag vill absolut vara med”, var det omedelbara svaret han gav när jag ställde frågan, berättar Stephan Jansson.
– Så var det, och så är det fortfarande. Jag ser mig inte som en bokläsare eller whiskykännare, men jag lockades av möjligheten att träffa och lära känna människor jag inte umgåtts med tidigare. Det lät som en rolig grej, och jag har inte ångrat mig.
Att läsa böcker är givande och lärorikt. Att läsa och samtala med andra om böckerna ger ytterligare en dimension åt upplevelsen av bokens innehåll. Fredrik Westerlund, Stephan Jansson, Gerd Volland och Jan Westerlund träffas 10 – 12 gånger per år i en bokklubb som hållit igång i 15 år eller 144 böcker.
Så här långt in i intervjun har jag fått tjugo minuter av deras två timmar denna kväll. Whiskyn är oöppnad och den bok som ska diskuteras, Girig-Sverige av Andreas Cervenka, är inte ens nämnd. Ingen av männen verkar stressad, men jag har förstått att deras tid tillsammans är dyrbar och bestämmer mig för att avsluta intervjun med några frågor om kvällens bok, och den kommande boken.
– Det här är en bok jag aldrig skulle ha valt själv, men den var intressant och tankeväckande, säger Gerd Volland.
– Den var mycket läsvärd. Det är en prisbelönt journalist som ger sitt perspektiv på samhällsutvecklingen. Och en bok är alltid en värdefull upplevelse, säger Stephan Jansson.
Att få sällskapet att frångå mötesordningen för att berätta om nästa bok innan jag går visar sig vara omöjligt.
– Nej, det gör vi som avslutning på kvällen, blir det enhälliga svaret.
Istället får jag vänta till dagen efter och ringa upp Fredrik Westerlund, som valt ut bok nummer 144. Det blev Svindlande höjder av Emily Brontës.
Hos Albert Bonniers förlag beskrivs den som den engelska litteraturens mest välkända klassiker. ”Den vildsinta kärlekshistorien från 1847 betraktas fortfarande som nyskapande och modern, men den möttes med skepsis av sin samtid.”
– Efter en bok om ekonomi tyckte jag att vi behövde något annat, en roman från mitten av 1800-talet som jag borde ha läst för länge sedan. Jag tror det blir en bra sommarbok, säger Fredrik Westerlund.