Malin Brännström och Olof Johansson berättade om ångbåtar i Arjeplog. Modellen av ångbåten Iris har Olof Johansson gjort och donerat till Silvermuseet.
Samtal om ångbåtar, skog och andlighet erbjöds besökarna på Silvermuseet under marknadsfredagen. Museichef Malin Brännström höll i samtalen med både ångbåtsentusiasten Olof Johansson och författaren Petra Carlsson Redell.
Olof Johansson överlämnade också en detaljrik modell av ångbåten Iris till Silvermuseet, en modell som tills vidare kommer att få pryda sin plats i muséets entréplan.
Ångbåtarna har fyllt en viktig funktion i utvecklingen av Arjeplog. Mycket av deras historia finns dokumenterad, och ett femtiotal personer samlades för att höra Malin Brännström och Olof Johansson berätta om ångbåtstrafiken på våra sjöar. FOTO: Peder Lundkvist
Ett femtiotal personer kom till Silvermuseet för att lyssna på berättelsen om ångbåtstrafiken i Arjeplog.
– För några veckor sedan visste jag inget om ångbåtar i Arjeplog, men nu vet jag massor. Vattenvägarna har varit jätteviktiga under lång tid, och de ångdrivna båtarna öppnade nya möjligheter för transporter, sa Malin Brännström.
Tillsammans med Olof Johansson presenterade hon sedan ångbåtar som trafikerat Storavan, Uddjaur och Hornavan. Den första ångbåten, Signe, kom till Arjeplog 1886, efter initiativ av jägmästare F.O. Bremberg.
– Signe vägde elva ton, och drogs hit av fyrtio arbetare och tolv hästar, sjutton mil på tre dagar, berättade Malin Brännström.
Även andra ångbåtar, såsom Enigheten och Carl XV presenterades, men dagens och samtalets viktigaste ångbåt var Iris. Olof Johansson har egna minnen av och mycket kunskap om Iris, och har skapat en detaljrik modell av den ångbåten. Till och med en symbolisk overall vid målarkaggen, tänkt som tillhörande Klas Holmqvist, siste kaptenen som trafikerade Hornavan med Iris, finns med.
– Ett ljudminne jag har är ångvisslan. Tre signaler betydde att det var 15 minuter till avgång. Två signaler betydde att det var tio minuter kvar och en signal att det var fem minuter, berättade Olof Johansson.
Hur mycket tid han lagt på att bygga en modell av Iris vet han inte riktigt, men konstaterar att det tagit sin tid.
– Det har varit ett roligt arbete, särskilt med de små detaljerna, sa han.
Malin Brännström och Olof Johansson berättade och visade nya och gamla bilder på ångbåtar som trafikerat vattenvägarna i Arjeplog. FOTO: Peder Lundkvist
Ångbåten Iris flyter än idag, kraftigt ombyggd och förändrad, nu under namnet Champagne. Malin Brännström berättade att hon finns i Solna. Olof Johansson är inte helt tillfreds med hennes nya utseende och funktion.
– Hon har ett liv, men hon är inte vacker längre, sa han och skakade på huvudet när den nutida bilden av Iris kom upp på skärmen.
Petra Carlsson Redell läste ur sin bok Marken, andligheten. Ett tjugotal personer deltog i boksamtalet på Silvermuseet.
På kvällen bjöd Silvermuseet, tillsammans med Arjeplog-Arvidsjaurs pastorat och Naturskyddsföreningen Arjeplog, in till samtal med författaren Petra Carlsson Redell. Temat var Marken, andligheten – kyrkan och skogsbruket.
– Skogen har ett andligt värde, men det andliga språket vi fått med oss är begränsat, och det enda vi kan säga är väl att vi känner ”nåt” när vi är i skogen. Vi har så mycket nedärvda föreställningar om vad som är rätt och fel även när det gäller andlighet, men det finns ingen vetenskaplig studie som säger att Gud tycker bättre om en katedral än ett kalfjäll eller en skog, sa Petra Carlsson Redell.
Vad är andlighet? Och var får den finnas? Petra Carlsson Redell menar att skog och mark har ett andligt värde och att kyrkobyggnaden stänger ut mycket. – Men kyrkan tänker på träd som pengar, en resurs för prästlöner, inte som en samtalspartner, sa hon.
I samtalet lyftes också frågor och tankar om vems kunskap som räknas, hur man definierar kolonisering och dekolonisering, samt magi, folktro och försoningsprocessen.
– Det här är ett viktigt samtal som man bara vill fortsätta och fortsätta med, man vill inte att det ska ta slut, sa Kristina Andersson, präst i Arjeplog.