En fantastisk Bokmässa!
Två författare med digra program var uppfyllda av dagarna i Göteborg. Ann-Helén Laestadius och Kathrine Nedrejord var överens om att samisk litteratur tagit stor plats.
Sápmi intog mässgolvet som hedersgäst och när invigningen skulle ske var det inget band som klipptes av. Istället flätades samiska band samman. Jojk och tal ljöd över hallen, det stora bokbordet tunnades ut. Förutom Sápmi var Rymden tema och med dessa två – tillsammans med 777 utställare – lyckades Bokmässan i Göteborg dra till sig 93 661 besökare.
– Jag är stolt och rörd. Det känns helt fantastiskt med dagarna på Bokmässan. När det verkligen gäller står Sápmi tillsammans, skulle Johan Sandberg McGuinne, Tjállegoahte, Författarcentrum Sápmi, vid mässlutet sammanfatta de fyra dagarna.
Böckerna i Sápmimontern väckte stort intresse.
– Vi har med oss alldeles för få böcker, trots 59 titlar, sa förläggare Kristina Utsi Boine med DAT förlag i Siejdegávva.
Författaren Ann-Helén Laestadius, vars bok ”Stöld” sålts i över 135 000 exemplar, berättade att hon tidigare var den enda som bar kolt på Bokmässan.
– Men nu ser man dem överallt. Fantastiskt!
Men var fanns utgivningen på pitesamiska? Som till exempel Biejve näjjda, Solens dotter, av Marry A. Somby och Lilli, farfar och norrskenet, Lilli, ájjá ja guoksagis, av Elin Marakatt, både utgivna 2020. Alvos giehto – förskräckliga berättelser från Arjeplog utkom 2023 och är nedtecknade berättelser 1891 av Ignác Halász i översättning av Inger Fjällås och Peter Steggo.
– Ja, vad ska man säga?
Peter Steggo slår ut händerna. Han har arbetat som översättare och utgår från att just dessa böcker ramlat mellan stolarna. Han är på plats under Bokmässan med uppdrag från arbetet som språkkonsulent vid Samiskt språkcentrum i Jokkmokk.
– Kanske kan man ha en egen monter 2025? undrade han.
Musikern Sofia Jannok, vars bok ”Mögelgumman” nyligen har bearbetats till lättläst, kunde i ett seminarium om läsfrämjande inte nog understryka hur viktigt det är med böcker.
– Under en period arbetade jag i Göteborg, men på biblioteket hade de inte en enda bok på samiska att låna ut. Varken någon titel till sonen eller mig.
Läraren och författaren Anna Nutti Wiandt, Jokkmokk, beskrev sorgen över att inte ha lärt sig samiska under uppväxtåren.
– Min samiska är sönder, som hon uttryckte det.
Idag har hon givit ut två barnböcker på nordsamiska och svenska och engagerar sig i läsfrämjande projekt för att stärka barns samiska identitet och språk.
Exploatering var även ordet när seminariet ”Det är här det brinner” inleddes med konstnären Britta Marakatt-Labba. Vid sin sida hade hon konstnären Carola Grahn och jojkaren, skådespelaren och poeten Simon Issát Marainen.
– Det är många ingrepp på traditionella samiska marker, sa Britta Marakatt-Labba och tog den största vindkraftsparken i Norge, Fosen, som exempel.
Trots att högsta juridisk instans gett de två samebyarna rätt har norska regeringen hittills vägrat rätta sig efter beslutet.
– Det lämnar många sår.
I sin konst, som visades på storskärm, beskrev hon hur renarna drivs mot avgrunden. Klimatförändringarna sker snabbare i norr.
– Det håller på att kollapsa. Alla vaknar tio över tolv.
Varför älskar du snö? Författaren Andrea Lundgren från Boden intervjuade idéhistoriker Sverker Sörlin som är aktuell med ”Snö – en historia”.
– Jag växte upp med snö, det har präglat hela mitt liv, berättade han och tecknade en bild av det vita fenomenet. Med snön stiger ljuset upp från marken och det vi tagit för givet håller på att försvinna.
– Alla vet vad snöänglar är, eller hur? Vi lägger oss ned i snön och formar en ängel. De står för undsättning som kan ses som en metafor för vårt utsatta tillstånd.
Det skulle bli mer av den kosmiska varan i ett seminarium om samiska stjärnbilder. För vad händer när en jojkare, som på sina berättarturnéer om mytologiska stjärnbilder, möter en rymdforskare på scenen? Forskaren Jan-Erik Wahlund, docent vid Institutet för rymdfysik, såg fram emot att utvinna mineraler från asteroidbältet och Ánte Mihkkal Gaup oroades över hur ingrepp ska förstöra stjärnhimlen.
Rymden är ännu ett laglöst område som öppnar för exploatering. Redan nu är vi på jorden uppkopplade mot åttatusen satelliter.
– Det går inte längre att känna igen den mytologiskt så viktiga stjärnhimlen, menade Ánte Mihkkal Gaup.
Seminariet bjöd på många skratt när samiskt benämnda stjärntecken som Älgen och Jägaren korsades med Jan-Erik Wahlunds vetenskapliga blick där rymdfysiken underbygger – eller raserar – världsbilder.
Sápmiscenens program vara omfattande. Fyra dagar i sträck. Två som förberett sig noga var Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink från byn Lillsaivis, Lansjärv. De presenterade en ny intervjubok om relationen till sejtar och heliga föremål i den samiska kulturen.
– Sejten är varken en förhistorisk sedvänja eller någon gammal samisk sedvänja utan det är ett högst levande kulturarv.
De berättade om hur flera av dem som medverkar i boken uttrycker en sorg över att så många sejtar har förts bort från sina ursprungliga platser.
– Sejtens hem är förstås där den uppenbarat sig. Den hör inte hemma någon annanstans än på den plats den kommer ifrån.
Ett drabbande tema om sexuellt våld fick ansikten att blekna. Den exilryska journalisten Katerina Gordejeva berättade om intervjuer i ukrainska flyktingcenter. Resultatet är boken ”För bort min sorg”.
– Den ryska duman beslöt 2017 att avkriminalisera våld i hemmet. Denna rätt att bruka våld mot kvinnor och barn avspeglas nu i kriget i Ukraina där soldater inte behöver räkna med straff för sexuellt våld. De snarare uppmuntras till det.
I seminariet deltog författaren Sofi Oksanen med essän ”I samma flod – Putins krig mot kvinnorna”.
– Att försvaga kvinnors rättigheter har varit en målmedveten politik under Putin. Verktygen är desinformation och propaganda.
Katerina Gordejeva berättade om hur hennes mor aldrig kramade om henne, inte heller hennes mormor. I den judiska familjehistorien fanns en nedtystad våldtäkt av en sovjetisk tjänsteman när den unga flickan sökte hjälp för att hennes föräldrar skulle undgå straff.
Publiken drog efter andan. I nästa seminarierum avhandlades frågan om hur framtiden ser ut för Israel och Palestina. Jan Eliasson, tidigare vice generalsekreterare i FN, väste fram sitt budskap om att den humanitära rätten kränks. För tjugo år sedan deltog han i förhandlingar som ”var nära ett genombrott för fred”.
– Väst måste göra mer. När man underlåter göra det drabbas synen på folkrätten, vilket även självklart drabbar stödet till Ukraina.
Vid Sápmiscenen signerade Tina Harnesk, Arvidsjaur, sin nya bok ”Mödramärg”.
Hur har mässan varit? Bäst och sämst?
– Omtumlande, rolig och väldigt emotionell! Bäst? Alla koltar i vimlet. Sämst var det fruktansvärda seminariet ”Samerna – privilegierad minoritet eller utsatt urfolk?” Jag är jätte, jätteupprörd över det.
Hur var din Bokmässa, Peter Steggo?
– Sinnesjuk, ofattbar, omänskligt, men det är också helt fantastiskt med allt som finns här. Har ju haft ett informationsbord i Sápmimontern så jag har inte kunnat besöka så många seminarier. Det är frustrerande att jag inte har kunnat gå på det helt oväntade, men två programpunkter blev det i alla fall. Det var ett fantasy- och sci-fi-seminarium med rubriken ”Finns det bögar i rymden” och så ett med skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist. Det handlade om vardagens skräck.
Vad har varit det bästa?
– Samiska klanger, en fantastisk musikkväll.
Sämsta?
– Det seminarium som Timbro och Katalys arrangerade. Jag var inte där, men andra har berättat.
Det sistnämnda lär bli ett efterspel som Bokmässans ledning får tackla mot bakgrund av hedersgästen Sápmi. Bakgrunden var ett ifrågasättandet av bland annat urfolksrättigheter från Peter Wennblad, ledarskribent på Svenska Dagbladet, och Ola Wong, författare och journalist. Det fortsätter, alltså, att brinna.
FAKTA BOKMÄSSAN
–– Störst: Bokmässan är Nordens största kulturevenemang med 777 utställare, 28 scener och över 3 500 programpunkter. 300 seminarier arrangeras med allt från litteratur och konst till vetenskap och samhällsfrågor.
–– Bokmässans höjdpunkt: Besök av den amerikanska författaren Joyce Carol Oates som mottog Bokmässans nyinstiftade pris, en sjöjungfru. Pristagarens tolkning av bildhuggaren Panos Mamakos statyett var att sjöjungfrun ”råkar vara kvinna, men som egentligen är en andlig varelse”.
–– Längsta köerna: Marcus & Martinus med ny bok ”Två röster – en historia!” Redan klockan fem lördag morgon var fans på plats. Biljetterna till signering med humorgruppen IJustWantToBeCool (IJWTBC) tog slut på bara tjugo minuter. Köerna ringlade sig hela vägen runt Scandinavium.
Text och foto: Maria Söderberg