Han blev inte förvånad när Ryssland tog Krim 2014 eller när den fullskaliga invasionen inleddes i februari 2022. Jurij Andruchovytj, en av Ukrainas främsta författare, besökte Bok & Vandring i Jäckvik och pratade om sin roman ”Moskoviaden”, en profetisk utsaga om imperialism.
Midnattssolen tecknade ansikten i guld vid Polcirkeln. Författarna Jurij Andruchovytj och Sofia Andruchovytj, far och dotter, är långväga gäster när sommarens litteraturdagar äger rum i Jäckvik. Deras hem ligger i Ivano-Frankivsk i östra Ukraina nära Karpaterna, även om Sofia Andruchovytj sedan många år bor med sin familj i Kyjiv. Men nu, här på Stiehpaltjåhkkå 686 meter över havet, där naturguiden Thomas Öberg samlar en grupp växtintresserade, känns deras vardag som ytterst avlägsen. Vid en tjärn på toppen kastar deltagare (nästan) av alla sina kläder och hoppar i.
– Ljuvligt, så fint att vara här, säger Sofia Andruchovytj, och berättar att hon snart ska åka med dottern Varvara, 16 år, till sin hemstad för att vandra och njuta av grönskan.
I november 2024 kommer hennes roman ”Amadoka” ut på svenska i en första del. Titeln anger namnet på en sjö som fanns med på äldre kartor över Ukraina, men som egentligen aldrig existerat.
– Amadoka står för det försvunna minnet av tidigare generationer, ett mycket avlägset förflutet, berättade hon under ett seminarium inför stor publik med Fredrik Wadström på Jäckviksgården.
I handlingen finns Bohdan som förlorat minnet i kriget i Donetsk 2014 och hans hustru Romana, som kämpar för att ge honom det tillbaka. Men i stället berättar hon en påhittad historia för honom. Båda romanerna har parallella handlingar som är förlagda till andra världskriget med den nazistiska ockupationen och den ukrainska upprorsarméns agerande.
”Moskoviaden” av Jurij Andruchovytj räknas som en modern ukrainsk klassiker, även omtalad som en skröna, och en vodkamarinerad berättelse om rysk chauvinism. Författare var student i Moskva i början på 1990-talet – liksom romankaraktären Otto von F. – när Sovjetunionen föll samman. I slutet av romanen hamnar han i Moskvas tunnelbana där KGB tämjer råttor till en hemlig armé. I ett konspiratoriskt tal säger en i denna armé att ”vi måste inse att vi står på randen till en katastrof. Kan vi ännu rädda vårt stolta nationella arv?” och att strävan efter självständighet i riket snart kommer att likställas med ”nazism eller sexuella perversioner”. Låter det bekant? frågar Jurij Andruchovytj retoriskt. Tre decennier senare är det vad Putin utrycker om Ukraina, men även om ett Sverige som valt att ställa sig på den angripnes sida.
– Tyvärr är romanen fortfarande aktuell, säger han i samtal med Stefan Ingvarsson, i många år svenskt kulturråd i Moskva.
Jurij Andruchovytj tror på ett långt krig, men ser hopp i det ukrainska folket.
– Viljan att försvara landet, stötta soldaterna och deras familjer gör mig stolt. Det uttrycker en patriotism som inte behöver vara nationalism.
Vilken är författarnas roll i kriget? Jurij Andruchovytj menar att han gör vad han förmår, fortsätter att vara just författare och stödjer sin omgivning. Kollegor, oftast yngre, har anslutit till armén. Musikern och författaren Serhij Zjadan, regissören Oleg Sentsov och poeten Artur Dron är i tjänst i skyttegravarna, alla prisade och hyllade långt utanför sitt lands gränser. Oleg Sentsov dömdes 2014 till 20 års i ryskt fängelse efter protester på Krim. Han frigavs efter fem år mot bakgrund av omfattande internationella protester.
I fredens Sverige har inte frågan om författarnas roll ställt på sin spets under 210 år. Däremot har svenska författare dragit ut i krig; andra världskriget, spanska inbördeskriget och det finska vinterkriget. Författarna Eyvind Johnson och Harry Martinson bedrev kampanj för att stödja de vita mot Sovjetunionen, och den senare reste även till Finland. Han skrev till sin Ingrid Lindcrantz 1940: ”Roligt vore att snart slippa vara sten och hård och krigisk. Den attityden passar mig inte inifrån. Men i självförsvarstider för Norden måste man underordna sig och helt enkelt och sonika tjänstgöra som obeveklig. När freden bara kommer en gång skall det bli härligt att mjukna, att bli blid, att tina – att leta nytt liv, nya viskningar tillsammans med den man älskar, håller av, och med mänskorna.”
I poeten Artur Drons dikter trumfar kärleken likt en trampolin i ett blodigt krig.
Ibland händer det att kärleken
blir stående bland träden och spyr,
länge, när striderna har varit hårda.
När man befinner sig på Stiehpaltjåhkkå vid Polcirkeln är kriget faktiskt inte så långt bort. Från samma breddgrad lyfter bombplan från Olenja, 93 km söder om Murmansk, med kryssningsmissiler som trasar sönder och dödar i Ukraina. Den ryska nordflottan har krigsfartyg i Svarta havet och tusentals soldater från brigaderna i Pechenga och Alakurrti nära gränsen till Norge och Finland befinner sig på slagfälten i östra Ukraina.
– Men, säger Jurij Andruchovytj, varje minut som Ukraina inte ger upp är ett bakslag för Putin.
BOKFAKTA:
Jurij Andruchovytj: ”Moskoviaden” i översättning av Sofia Uggla. Utkom i november 2023 av Ersatz.
Sofia Andruchovytj: ”Amadoka I” i översättning av Nils Håkanson. Utkommer i november 2024 hos Albert Bonniers förlag.
Artur Dron: ”Vi var här” i översättning av Mikael Nydahl. Urval och redigering av Julia Musakovska. Utgiven av Ariel och Ellerströms 2023.