Åsikter och uppgifter i texten är skribentens egna.
Vad gör politikerna i Arjeplog när det gäller frågan om gymnasiet, och varför?
Kommunalrådet Isak Utsi och skolchefen Fredrik Westerlund gav sina första svar på dessa frågor under en informationsträff på Silvermuseet förra hösten. Vad? Kommunen vill sluta driva ett gymnasium. Varför? Det är för dyrt. Argumenten som de tog stöd emot var ett vikande befolkningsunderlag, att ingen kommun i Sverige med så få invånare har ett gymnasium, och att kvaliteten skulle bli bättre med fjärrundervisning och en annan huvudman, i det här fallet Skellefteå kommun.
Ett vikande befolkningsunderlag är ju något som politikerna måste vara kreativa och försöka vända. Skolnedläggning, är det bästa medicinen? De siffror som presenterades var att gymnasiet kostade 22 miljoner årligen och att Skellefteåmodellen skulle komma att kosta 13,5 miljoner kr. Med budgeten i min hand, efter att kostnader fördelas på rätt ställen, ligger Hornavanskolan på 15,5 miljoner kr.
Fjärrundervisning är inte tillåtet annat än i yttersta nödfall och då endast upp till 50 % av tiden. Så en lösning med fjärrundervisning under första året mot Skellefteå kommer skolverket inte att godkänna, inte när anledningen är att Arjeplogs kommun ger upp för att spara 2 miljoner kr och Skellefteå kommun inte har några ekonomiska svårigheter att redovisa. Att kvaliteten skulle bli bättre, ja kanske sett till ett lite större utbud av program och vem vet, kanske lärarna i Skellefteå är exceptionellt duktiga. Däremot vet jag att inga lärare på distans kommer att brinna så mycket för och ömma så mycket för eleverna i Arjeplog som lärarna på Hornavanskolan. Fråga vilken elev som helst på Hornavanskolan och så gott som alla kommer att intyga att vi är som en enda stor familj, och så har det varit under alla år jag jobbat på Hornavanskolan sedan mitt första år för 13 år sedan.
Jag har insett att Skellefteåmodellen aldrig kommer att bli verklighet. Det är inte bara reglerna kring fjärrundervisning som är problemet. De elever från Arjeplog som sökt sig till Skellefteå de senaste 20 åren kan man räkna på en hand. Northvoltetableringen i Skellefteå gör boendefrågan i Skellefteå svår. Företaget köper upp alla fastigheter de kan komma över. En sökning på lediga lägenheter på HSB, Riksbyggen och Skebo resulterar i en träff i Skellefteå. Det är Skebos lägenhet. Ett problem med Skebo är man måste vara 18 år och skriven i Skellefteå för att få ett kontrakt. I det fallet mister Arjeplog förutom eleven även skatteintäkterna för minst en av föräldrarna.
Så till kommunens egen ekonomi. Verksamheten på Hornavanskolan kan nämligen inte bara avslutas. Där behövs en administration för Komvux, där behövs undervisningen i SFI och så IM-programmet för de elever som inte nått grundskolebetyg eller av andra anledningar inte klarar att läsa på eller mot en annan ort. Sammantaget är det en tillräckligt stor del av kostnaderna som ligger kvar på Arjeplogs kommun för att vända det ekonomiska läget till en ren förlust att lägga ned gymnasiet. Sen kan man ju spekulera i följdeffekterna. Jag ser inget annat än att Isak Utsis ”varför” faller platt till marken.
Så till lite utvecklingstankar istället och då först och främst på vårt unika gymnasieprogram med riksintag, FordonsTestTeknik. Vi har en fordonsbransch i omställning. På rekordtid har hela testverksamheten ställt om från bilar med förbränningsmotorer till elbilar och eftermarknadstjänsterna måste förstås hänga med. Behovet av kompetens inom elbilar och alternativa drivmedel är enormt. På Hornavanskolan skulle vi kunna ligga i framkant och bli konkurrenskraftiga på denna nya teknik. Det skulle då adderas till det vi redan kan presentera: vår fantastiska natur, alla multinationella företag, stöttande lokala entreprenörer, praktikplatser i världsklass, ett unikt elevhem och en familjär och personlig skola. Tänk då om det var lite mer som när jag började på Hornavanskolan, politiker som jobbade för skolan. Chefer och politiker som var med och mötte företagen, tog emot gåvorna, tackade och var glada och gjorde reklam för vår skola.
Vi har ett elevhem som står med många tomma rum. Det bästa vore förstås att fylla upp dessa med elever. Det har kommit upp idéer om att utveckla skolan med turistprogram mot fjällguidning och NPF-gymnasium.
Bara för att känslan just nu är att vi är minst och kommer sist i kampen om eleverna får vi inte lägga oss ned och ge upp. Så vad ska vi göra? Ta i lite mer! Om vi är många som hjälps åt och vi alla utnyttjar våra styrkor för utveckling så kommer denna skola att komma på fötter igen. Varför? För vi vill leva och verka för Arjeplog och bidra till liv, framåtanda och utveckling i kommunen.
David Palopää