Från 7 mars 2011: Att renovera och bygga om brukar vara ett evighetsprojekt. När man är klar på ett ställe är det dags att börja på nästa. Men det är kul att försöka återskapa och bevara det gamla! / Marianne
Att bevara och återskapa den gamla gården i Kasker är målet.
Det är fem år sedan Sture och Ros-Marie Söderberg började sitt arbete.
-Ifjol konstaterade vi att vi är nog inte riktigt kloka. Men när vi kommit på hur något ska göras, vill vi se resultatet snabbt, säger Ros-Marie och skrattar.
Gården i Kasker är en av kommunens äldsta gårdar. Men huset som Sture och Ros-Marie bor i är ”bara” sedan 1800-talet.
-Det första huset som stod här revs i början av 1800-talet, och sedan ersattes det av detta hus, berättar Sture. Det här byggdes som ett parhus, ingång i mitten, en kallskrubb rakt fram och två lika delar åt vardera hållet.
Sedan dess har huset byggts om och renoverats i omgångar. Och allt har inte varit till det bättre.
-Vi ville så gärna behålla det gamla golvet, men det gick inte, vi lyckades inte skura bort asfaltlimmet…, säger Ros-Marie.
När Sture och Ros-Marie bestämde sig för att köpa gården, inleddes renoveringsarbetet direkt.
Och det är inte mycket som är sig likt sen den dagen. Golv, tak, väggar, avlopp, el…, det mesta är nytt och fräscht. Men i gammal stil.
Och det allra mesta har Sture och Ros-Marie gjort alldeles själva. Tillsammans.
-Att leja folk för att göra det vi har gjort… nej, det skulle handla om astronomiska summor, säger Sture och skakar på huvudet.
Och många olika knep har använts för att sänka kostnaderna. Bland annat är golvlisterna betydligt högre än de man vanligtvis ser.
-De här tapeterna kostade en hel del, och för att inte behöva gå miste om så mycket i mönsterpassning så gjorde vi golvlisterna högre, säger Ros-Marie.
Renoveringsarbetet startade på övervåningen. Bland annat revs all beklädnad från väggar och tak bort. Och den som någon gång har försökt ta bort gammal papp från väggar, vet att det ofta använts många spikar för att fästa pappen. Väldigt många spikar.
Men Sture och Ros-Marie gav inte upp. Varje ledig stund ägnades åt renoveringsprojektet, och efter fyra månader var övervåningen klar.
Innerdörrarna i huset var släta, raka masonitdörrar. Men i källaren hittade Sture en gammal spegeldörr. Han bestämde sig för att försöka göra sådana dörrar, och nu sitter hans egentillverkade dörrar överallt i huset.
Sovrumsmöblerna, ett tjugotal fönster och köksinredningen är också egentillverkade.
-Jag har gjort många misstag, men det blir bättre och bättre, ju mer jag håller på. Det är enkelt när man kommer på hur man ska göra, säger Sture med en axelryckning.
Virket kommer mestadels från egen skog. Det är en fråga om både pris och kvalitet.
-Det köpta virket slår sig lätt. Därför sågar jag helst själv på solosågen, säger Sture.
Någon snickarutbildning har varken Sture eller Ros-Marie. De jobbar båda inom äldreomsorgen i Arjeplog, och renoveringen är ett gemensamt fritidsprojekt.
-Men jag funderade länge på att anmäla mig till en utbildning i möbelrenovering, säger Sture Söderberg.
Som alltid när man jobbar med gamla hus, uppstår oväntade situationer och det dyker upp frågor och funderingar av alla de slag. En av de saker Sture och Ros-Marie funderade länge på var beskrivningen av ett av husets större rum.
-Alla äldre, som varit inne i det här huset för länge sedan och sett den öppna spisen berättade att den stod i ett hörn. Men när vi rev taket så upptäckte vi att hålet för skorstenen fanns på andra sidan av rummet, berättar Sture.
Till sist visade det sig att taket varit nedplockat en gång tidigare, och att det vändes i samband med att det sattes tillbaka.
Mönstersågningen i det gamla broräcket var en annan detalj som krävde många timmars funderande innan det kunde återskapas.
-Vi hade ett foto från 1926, som vi förstorade för att kunna se detaljerna, berättar Ros-Marie. Men det tog tid innan vi lyckades göra en mall. Sedan var det enkelt, när vi kommit på hur mönstret var uppbyggt. Men jag är imponerad av den som gjorde det först, utan moderna maskiner…
Kloten som krönte broräcket har inte bevarats eller återskapats. Däremot har de återanvänts.
-Barnbarnen fick dem, och använde dem som bowlingklot, berättar Sture leende.
Än finns det några renoveringsprojekt kvar inomhus. Men nu har Sture och Ros-Marie slagit ner på takten.
Och det finns ju mycket att göra utomhus också…
-Här finns flera hus som ska rustas upp. Vi har börjat lite smått, men det finns en hel del kvar. Bagarstugan blir nog nästa projekt, gissar Sture.
Ovanstående artikel publicerades i Arjeplognytt den 7 mars 2011