Hur kan man på bästa sätt hantera frågor om jakt- och fiskeupplåtelser ovan odlingsgränsen? Den frågan ska nu Silvermuseet/INSARC i Arjeplog utreda i ett projekt som initierats av fem samebyar i Arjeplogs kommun.
– Girjasdomen har gett oss ett nytt rättsläge, och man får aldrig glömma att det är vi som har rätten, men dialog och lokal samverkan är det mest hållbara, säger Anders Erling Fjällås, ordförande i Semisjaur Njarg sameby.
Det är drygt ett år sedan Girjasdomen föll. En dom som med all tydlighet visar att rätten till småviltsjakt och fiske ovan odlingsgränsen tillhör samebyarna.
Länsstyrelsen har dock under lång tid ansvarat för upplåtelserna och i slutet av 1980-talet kom en ny jaktlag som uttalade att staten som ägare av marken även har rätten till jakt och fiske ovan odlingsgränsen. Några år senare öppnades i princip all statlig mark ovan odlingsgränsen för småviltsjakt.
Girjas sameby stämde staten, och vann i Högsta domstolen efter en lång och segdragen process.
– Det finns stora likheter mellan Girjas och fjällsamebyarna i Arjeplog. En stor del av bevismaterialet som användes i Girjasmålet kommer härifrån, och eftersom jag arbetat mycket med just det här målet bad samebyarna i Arjeplog att jag skulle förklara domen, vad den innebär och vad den kan leda till, säger Malin Brännström.
Samebyarna tog därefter initiativ till ett samverkansprojekt, där man i dialog med lokala näringsidkare, jägare och andra berörda vill försöka hitta en samsyn när det gäller förvaltning av småviltsjakt och fiske ovan odlingsgränsen i Arjeplogs kommun.
– Man vill undvika konflikt, och istället försöka hitta lösningar i dialog och samverkan. Dagens system är toppstyrt och skapar polarisering. Tanken med projektet är att parterna ska prata direkt med varandra istället för att de var för sig skickar yttranden och inlagor till länsstyrelsen eller någon annan myndighet för att argumentera för sin sak, säger Malin Brännström.
Projektet ska pågå i två år. Rekrytering av projektledare pågår, och Malin Brännström hoppas att det praktiska arbetet kan starta senare i vår.
– Vi har sagt att vi vill ha en väldigt öppen process. Alla som tycker att de är berörda ska få vara med och berätta vilka behov och problem som kan finnas. Det finns många aspekter att väga in i det här, det är komplexa frågor som ska diskuteras, men i Arjeplog finns sedan lång tid tillbaka en vana av att samverka och föra dialog med varandra. I många kommuner blir jakten och fisket stridsfrågor, men vår förhoppning är att vi ska hitta en annan väg.
Vägen till målet är dock längre än projekttiden. En ny modell för lokal förvaltning av jakt och fiske kräver naturligtvis myndighetsgodkännande.
– Det ryms inte inom ramen för dagens system. Men jag har redan resonerat med länsstyrelsen om behovet av att tänka nytt. Efter alla utredningar som inte lett till något, och nu efter Girjasdomen, så måste något hända. Det vi gör ska bli ett pilotprojekt, som förhoppningsvis ska leda till att förvaltningen av naturresurser ska börja hos de som berörs.
Sett till areal och antalet sålda jaktkort är Semisjaur Njarg sameby den sameby i Arjeplogs kommun som berörs mest av frågor kring upplåtelse av jakt och fiske.
Samebyns ordförande Anders Erling Fjällås menar att ett av de problem som finns med dagens system är att frågorna hanteras på myndighetsnivå, där de egentligen inte hör hemma. Han hoppas på att hitta framtidens lösningar utanför domstolen, i lokal samverkan.
– Jakt och fiske kan bedrivas förutsatt att renskötseln inte utsätts för orimliga störningar. Vi borde inte behöva gå till domstol, Girjasdomen har redan satt upp ramarna. Det är tydligt vilka premisser som gäller. I Arjeplog har vi ett bättre utgångsläge än i många andra kommuner, vi har haft långtgående dialoger under mer än tjugo år om till exempel skoterförbudsområden, och vi har faktiskt lyckats komma överens utan våldsamma protester. Det finns en förståelse för våra behov. Men det måste också finnas en ödmjukhet från samebyarnas sida, vi ska alla leva och verka i lokalsamhället.
Anders Erling Fjällås hoppas att projektet ska visa hur man kan skapa en långsiktigt hållbar lokal förvaltning av naturresurser, en modell som kan appliceras på andra områden.
– Ingen kommun och ingen sameby är den andra lik, men jag hoppas att vi kan hitta en bra modell och bli föregångare när det gäller att lösa sådana här frågor, säger han.