Författaren Stina Jackson fick ett varmt mottagande när hon framträdde i Jörn. Arrangör var Skellefteå kommun. FOTO: Maria Söderberg
Hennes hyllade romandebut Silvervägen fick en raketstart.
Den är nu såld till 29 länder och tilldelats många priser.
Hennes andra bok, Ödesmark har även den lovordats och nominerats till Årets bok 2020.
När Stina Jackson kommer på bokturné blir det fullsatt.
I juli 2020 skulle Stina Jackson ha medverkat i Bok & Vandring i Jäckvik. På grund av pandemin ställdes dagarna in, men 2021 har hon lovat att komma. Kanske då med en tredje bok? FOTO: Maria Söderberg
Bibliotekarien Linus Nilsson hälsade den långväga gästen välkommen till Furuskolans matsal. Den var fylld till coronabredd, femtio deltagare. Det fanns en förväntan och lätt spänning bland de glest utplacerade stolarna.
– Här finns också hennes böcker att köpa, men, som ni vet de går ju också att låna.
Publiken log, på biblioteket är det kö till titlarna även om ”Silvervägen” börjar avta, men ”Ödesmark” är het. Så tog hon, skelleftetjejen, plats framme vid kvällens scen intill vatten, bananer och ett stort porträtt av Elvis på skolväggen. Hon såg blyg ut, men så fort hon fått ordning på mikrofonen och rösten ljöd av skelleftemål bar allt.
– Hej. Som ni förstått är jag Stina Jackson. Det är fantastiskt kul få vara med er här i Jörn och Västerbotten!
Hon inledde med att berätta om en dramatisk resa från Denver till Västerbotten. Passkrångel (heter hon Olofsson eller Jackson?) – eftersom hennes gamla hade gått ut – och oron inför inställda flyg. Hon vill ju så gärna hem. Både för att möta läsarna i en veckolång bokturné, men också för att få träffa familjen i Skellefteå.
– Jag har inte träffat mamma och pappa på ett år. Farmor fyllde 90 år i somras och hon hade pratat om sitt kalas i fem år. Det här coronaåret har varit fruktansvärt.
Författardrömmen har alltid funnits där. När hon fick frågan i första klass om vad hon önskade blev var svaret: ”Jag ska bli författare!”
– Men i tonåren förstod jag att författardrömmen skulle bli svår att uppnå.
Hon kände sig löjlig. För vad skulle hon skriva om?
– Jag undrar fortfarande vad jag gör.
Flytten till Amerika förändrade allt. Hon hittade sin livskamrat i Denver och flyttade, 22 år gammal, över Atlanten. Här var det mindre svårt att prata om drömmar och att man kan uppnå det man önskar. Amerikanarna har en helt annan inställning till förmåga. Modet kom och manus till ”Silvervägen” tog form. Det tog lång tid, men berättelsen fanns där.
– Jag vågade skriva om den värld som fanns inom mig.
Skriver du på engelska eller svenska? Varför är det ofta så mörka skildringar? Författaren Stina Jackson fick många frågor från publiken. Signeringskön var lång. FOTO: Maria Söderberg
– Ursprungsplatsen lever starkt. Jag har nu två platser i livet. Att flytta utomlands var en total frigörelse från allt och jag kunde skapa mina egna traditioner utan att ha ögonen på mig.
Hennes böcker kallas för spänningsromaner, inte deckare. Stina Jackson har valt att inte skildra polisarbetet (”det gör så många andra författare bättre än mig”) utan det är karaktärerna som hon bearbetar. Hon lever med dem. Nu när hon besöker Jörn intill Silvervägen, som också är ett stenkast från händelserna i ”Ödesmark” i Arvidsjaurs kommun, tycker hon sig se Liam i publiken.
– Om han suttit här skulle han ha varit arg, ler hon.
Men närmast står hon Liv, huvudpersonen i ”Ödesmark”. Hon tänker mycket på henne och den starka drömmen om att få ett bättre liv. I ”Silvervägen” är det den sökande pappan Lelle som hon har svårt att släppa.
– Har du tänkt skriva mer om dem? frågar en dam i publiken.
– Jag kan sakna dem, men nej, de är nog färdiga, svarar hon.
Hon avslöjar att hon fått en ny ”bild” framför sig, det är så idéerna kommer till henne när hon börjar skriva. Nu gryr något som kanske kommer att handla om Skellefteå.
– Skriver du på engelska? är en fråga.
– Jag har försökt, men insett att det inte går. Jag måste skriva på mitt modersmål. Sedan blir det spännande när det blir översatt. När boken ”Silvervägen” översattes till brittisk engelska var det första gången som min man kunde läsa vad jag skrivit. Han blev så berörd, han grät till och med. Han fick en bild om vad jag hade inom mig.
Några i publiken undrar om hon inte kunde släppa de mörka berättelserna och skiva mer positivt om inlandet. Det blir ju en så stereotyp bild som fortsätter naglas fast om människor som redan är i underläge. Posten dras in, skolor läggs ned och samhällsservice upphör.
– Det skulle sitta skönt med mer feelgood! utbrister en dam och Stina Jackson ler.
– Jag beskriver en litterär värld, säger hon och menar att ”Silvervägen” nog, ändå, har ett bra slut.
Hon värjer sig en aning inför frågorna om ”feelgood” med andra exempel från böckernas värld. En författarkollega, Karin Smirnoff, får liknande frågor.
– Litteraturen är fylld av mörka berättelser, se bara hur Stockholm och dess undre värld beskrivs.
Och nej, Stina Jackson är inte politiker, hon är konstnär med penna i hand. Men när denna penna tecknar en bild av Jörn med omnejd som når världspublik tänds hopp bortom bokpärmarna. Det är ett erkännande. Flickan är en av oss och nu bär hon – vare sig och hon vill eller ej – en fackla. Det kollektiv som hon valde att lämna gör sig påmint.
– Vi vill ju inte att du ska vara en reklampelare, men jag hoppas du förstår våra känslor, säger damen i publiken.
Sedan bildas en lång kö för signering som tar lika lång tid att avverka för Stina Jackson som själva mötet.
Text och foto: Maria Söderberg
Fotnot: I juli 2020 skulle Stina Jackson ha medverkat i Bok & Vandring i Jäckvik. På grund av pandemin ställdes dagarna in, men 2021 arrangeras helgen igen och Stina Jackson har lovat att komma.