Påskdagen, den 4 april 1920. En sorgens dag. Prosten Per Gustaf Calleberg och komministern Otto Lindgren vigde 51 offer för spanska sjukan till den sista vilan på Arjeplogs kyrkogård. Tragedin som inträffade i Arjeplog vårvintern 1920 väckte uppmärksamhet och engagemang långt utanför kommunens gränser, och bland de sörjande på denna begravning lär Maria Bernadotte, sondotter till Oscar II, ha funnits, inkognito. Bild från Silvermuseets fotoarkiv. Foto: Th Sandberg
Spanska sjukan skördade många offer bland ursprungsbefolkningar världen över. Det har förklarats med bland annat fattigdom, dålig förståelse för hygien och brist på immunitet.
Även samer drabbades hårt av framför allt influensans andra och tredje våg, kanske för att de klarat sig undan smitta vid tidigare epidemier.
– Man brukar prata om ”virgin soil-epidemier”, viruset kom till jungfrulig mark när det nådde glesbygdsområdena i norr. Men i mångt och mycket är spanska sjukan fortfarande en gåta, säger Elisabeth Engberg, historiker vid Umeå Universitet.
Reportaget publicerades ursprungligen i tidningen Samefolket.
Det finns ingen officiell statistik som jämför dödlighet utifrån etnicitet. Men Elisabeth Engbergs kollega Svenn-Erik Mamelund vid Oslo Metropolitan University, har tittat på befolkningens etniska sammansättning i olika områden i Norge, och i artikeln Spanish Influensa Mortality of Ethnic Minoritets in Norway 1918-1919 visar han att områden med hög andel samer i befolkningen finns högt på listan över antalet influensarelaterade dödsfall under de här åren. På första och andra plats i denna lista finns Karasjok och Alta-Kautokeino.
En förklaring tros vara att den första, lindrigare, vågen av spanska sjukan inte nådde dessa områden.
– Det var glest befolkade områden, där viruset hade svårt att att sprida sig och få fäste. Man hade helt enkelt ingen immunitet mot influensavirus, säger Elisabeth Engberg.
Svenn-Erik Mamelund pekar också i sin artikel på att samerna traditionellt försökt förebygga sjukdomar, och nämner bland annat en beskrivning av hur svenska samer under 1800-talet flydde till bergen för att undkomma smittkoppor. ”Ingenting kunde få samerna att besöka infekterade människor.” , skriver han i sin artikel. Detta jämförs med de etniska norrmännen, som enligt läkare i Tana, Finnmark, gärna besökte sjuka, av nyfikenhet och vilja att hjälpa till.
Många studier visar att fattiga, undernärda och dåligt utbildade grupper, till vilka ursprungsbefolkningar ofta räknas, drabbas hårdare av epidemier och pandemier. Mamelund påpekar i sin artikel att undernäring inte ökar risken att drabbas av virusinfektioner som influensa. Däremot resulterar undernäring i ett försämrat immunförsvar och en ökad mottaglighet för bakteriesjukdomar, vilket medför en högre risk att dö av komplikationer efter influensa.
När det gäller utbildning konstaterar Mamelund i sin studie av situationen i Norge att information och råd under spanska sjukan-epidemin spreds i norskspråkiga tidningar, och därför troligen nådde fler etniska norrmän än samer.
Ingen lämnades oberörd när spanska sjukan härjade som värst. Spanska sjukan var en katastrof som saknar motstycke i svensk historia, och alla familjer och släkten i Arjeplog drabbades på ett eller annat sätt. Här begravs Karl och Elsa Fjellström på Arjeplogs kyrkogård. Från vänster August Holmqvist, Arjeplog, Lars Fjällström (pappa och farfar åt de två avlidna), Björklund, David Renström, Arjeplog, Leander Lundberg, Laisvik, Felix Fjellström (pappa till Elsa), Björklund. Bild från Silvermuseets fotoarkiv. Fotograf okänd.
– En ganska stor andel av de som dog i spanska sjukan i Arjeplog var fattiga och hade behövt understöd redan innan epidemin. Förmodligen hade man i de här områdena tillgång till mat, det fanns nog både kött och fisk, men samerna hade det ganska knapert, och Arjeplog, som drabbades hårt, var en fattig kommun, säger Elisabeth Engberg.
Hon konstaterar också att det är på de isolerade och avlägsna platserna som spanskan orsakade de riktigt stora katastroferna för individerna. Samhällets hjälp var långt borta, och många barn förlorade en eller båda föräldrarna.
– När epidemin väl var ett faktum kunde i princip inget stoppa dess framfart. Det fanns inga verksamma mediciner att sätta in, och läkare saknades på många håll.
Spanska sjukan blev dock startskottet för en utveckling av vården.
– Riksdagsmännen från Norrland passade på. Med Arjeplog som exempel höll de brandtal i riksdagen och förklarade att nu ser ni hur det går när vi inte har läkare på plats. Inom bara några år fanns en plan, och man kan säga att sjukstugorna kom till tack vare spanskan.
Idag härjar en ny pandemi i världen. Det är naturligtvis alldeles för tidigt för att dra några säkra slutsatser om dess effekter, men Elisabeth Engberg menar att det går inte att undvika att dra paralleller med det som hände för 100 år sedan.
– Mycket kan man känna igen. De direktiv som kom under spanskan kom sent, precis som nu, eftersom man inom läkarkåren var oense om vilka direktiv man skulle ge. Och när direktiven kom var de väldigt fokuserade på Stockholm och städerna. Så är det även idag. Och nu liksom då har vi att göra med en osynlig fiende, vi vet inte riktigt var vi kan möta den.
Fakta Spanska sjukan:
Första världskriget beräknas ha skördat 17 miljoner människoliv. En ofattbar, men ändå blygsam siffra jämfört med spanska sjukan. Exakt hur många som dog i den pandemin är omöjligt att säga, men flera källor uppger att minst 100 miljoner människor avled på grund av influensan som härjade under åren 1918-1920.
De flesta forskare är överens om att spanska sjukan uppstod i USA, och spred sig därifrån till Europa. Men media var på många håll hårt styrda av censur, och tidningarna förbjöds att skriva om sjukdomen. I Spanien fick media dock rapportera om sjukdomen, vilket gav intrycket att viruset fanns där först, och så uppstod namnet spanska sjukan.
Kriget och soldaternas förflyttningar spelade en stor roll för smittspridningen i världen. Även i Sverige bidrog militärens verksamhet till virusets framfart. Efter den första influensavågen, som kom våren 1918, diskuterades om man skulle ställa in höstens repövningar. Men den första vågen var relativt lindrig, och regeringen beslutade att inte ge något generellt uppskov. Det beslutet skulle visa sig bli ödesdigert.
Vetenskapsmannen och affärsmannen Per Håkansson, som en gång i tiden skapade desinfektionsmedlet Salubrin, omnämns som den förste svensk som dog i spanska sjukan. Det var i början av juli 1918.
Under hösten spred sig viruset över Sverige och resten av världen. Dödligheten var nu högre än vid en normal influensa, troligen på grund av att viruset muterat.
Några egentliga kraftåtgärder från myndigheterna sattes inte in. Det fanns en okunskap och en oenighet om vad som kunde och borde göras, läkarna stod handfallna och någon medicin för att bota spanska sjukan fanns inte att tillgå.
Råden som gavs för hundra år sedan för att begränsa smittspridningen var ungefär desamma som idag. Kungliga Medicinalstyrelsen informerade om att ”All slags människoträngsel befordrar smittans överförande.” och rekommenderade de friska att undvika smittohärdar.
De som var sjuka uppmanades att stanna i sängen tills febern gått över, och att ej återgå till arbete innan man kände sig fullt frisk. ”Undvik att utsätta er omgivning för smittan och håll för den skull vid hosta munnen sluten eller näsduken för munnen. Det senare gäller även vid nysning.”
Arbetsgivare och skolmyndigheter fick rådet att se till att de som var sjuka ej fortsatte sitt arbete eller sin skolgång. ”Om epidemi går på orten bör skolornas öppnande uppskjutas till dess 4 veckor förflutit efter epidemiens första början. ”
FAKTAUNDERLAG till texterna om spanska sjukan har hämtats från följande källor: · Spanska sjukan/Margareta Åman – utgiven av Historiska Institutionen vid Uppsala Universitet · Spanska sjukan och epidemisjukhusen/ Maria Jakobsson – c-uppsats Luleå Tekniska Universitet · Hur sjukvården kom till norr/Lennart Öhman – Loanna förlag · Arjeplogs Lappskola/Anteckningar av Erik Nordberg · Artiklar i Läkartidningen och Populär Historia, Svenn-Erik Mamelunds artikel Spanish Influensa Mortality of Ethnic Minoritets in Norway 1918-1919 samt inslag och reportage i Sveriges Radio Vetenskapsradion.
Familjen Ruong i Blomnäs drabbades hårt av spanskan. Läs mer här.
[…] Läs mer här. […]