Skellefteälven är en viktig del av Sveriges elförsörjning. Bland de älvar som producerar den för landet så viktiga vattenkraften intar älven femte plats.
I älven finns det idag 17 kraftverk som producerar el året runt. Det är de stora sjöarna i den övre delen av älvens dalgång, som utgör grunden för den stora elproduktionen i Skellefteälven.
Samtliga sjöar som svarar för elproduktionen i älven är, förutom en mindre del av Storavan, belägna i Arjeplogs kommun. Den mindre delen av Storavan tillhör Arvidsjaurs kommun.
De fem största sjöarna bildar fyra regleringsmagasin. Dessa är; Sädvajaure, Rebnisjaure, Hornavan och Storavan/Uddjaur. Skellefteälvens regleringsföretag svarar för driften av regleringsmagasinen.
Bild tagen 2020-06-19. Den visar det låga vattenståndet i den gemensamma båthamnen i Kallön. FOTO: Aina Kallin
Uddjaur och Storavan har en yta om ca 433 kvadratkilometer vid normal vattennivå. De är nummer 10 och 11 bland de största sjöarna i Sverige. Enligt gällande vattendomar får vattenståndet variera mellan 418 och 420 meter över havet. Det kan tyckas att två meter inte är så mycket att orda om men eftersom sjöarnas stränder ofta är låga innebär det att även små variationer i vattennivån får stora konsekvenser.
Kraftproduktionen i Skellefteälven är således inte problemfri. Under de senaste decennierna har problemen ökat kraftigt genom att vattenståndet i sjöarna är lågt under somrarna. Särskilt för Storavan/Uddjaur har problemen med lågt vattenstånd blivit en stor plåga för alla som bor och vistas runt sjöarna. Det beror på att Storavan/Uddjaur ligger längst ner i systemet av de fyra regleringsdammarna.
En verksamhet, som i stor omfattning påverkade Storavan/Uddjaur och livet vid sjön, var flottningen. Redan år 1859 startade den verksamheten genom att en timmerflotte om ca 5000 stockar bogserades över Storavan genom Kallösundet och fram till utloppet i Bergnäs. Sedan år 1869 har flottningen genomförts årligen fram till och med sommaren 1970, som blev den sista som timret transporterades över Storavan. Det är många miljoner kubikfot virke som fraktats i stora timmerflottar över Storavan under de 101 år som flottningen pågick. Till exempel år 1947, som var något av ett rekordår, flottades det knappt 5,3 milj/kbf över Storavan. Det mesta av den virkesmängden bogserades i stora flottar förbi Kallön genom Kallösundet.
Under de drygt 100 år som flottningen bedrevs styrdes vattennivån i Storavan/Uddjaur av de krav som måste uppfyllas för att flottningsverksamheten skulle kunna genomföras på avsett sätt. Det innebar bland annat att vid midsommartid skulle sjöarna vara fulla av vatten; det vill säga högsta vattennivå var det som gällde.
Efter att flottningen upphörde år 1970 har vattennivån i Storavan/Uddjaur och de andra sjöar som ingår i systemet bestämts av de krav som en effektiv elproduktion ställer. Särskilt efter Sveriges anslutning till den nordiska elmarknaden (NordPol) har förhållandena förändrats negativt.
Bild tagen 2020-07-25. Här syns att vattenståndet inte har ändrats annat än marginellt under de fem veckor som gått sedan förra bilden togs. FOTO: Aina Kallin
Det innebär att numera är det ytterst sällsynt att Storavan/Uddjaur är full vid midsommartid. I stället är det normala att sjöarna är fulla först i oktober strax innan isen fryser till.
Somrarna runt Storavan/Uddjaur kännetecknas därför numera av lågt vatten och långa fula stränder. Det betyder att bland annat den viktiga turismen påverkas mycket negativt. Ingen vill tillbringa sommarsemestern vid sjöar som alla uppfattar som fula och omöjliga att vistas vid och på. Inte minst de stora svårigheterna med att få ut den egna eller hyrda båten till farbart vatten gör det i praktiken närmast omöjligt att använda sjöarna i turistverksamheten.
Storavan/Uddjaur har reglerats tre gånger. Regleringarna har genomförts efter att det i vattendomar fastställts villkor för de åtgärder som regleringarna medfört. Hittills har villkoren för regleringarna fastställts i 59 olika domar eller andra beslut i domstol. Den första domen kom 1935-05-16 och den senaste 2014-12-11.
Många av domarna är således gamla och därmed fattade enligt de villkor som gällde för samhället under den tid då besluten fattades. Trots att domarna är fattade med villkor som gällde i en svunnen tid anses de fortfarande kunna ligga till grund för reglering av så viktiga verksamheter som nutidens elproduktion och de villkor som gäller för de boende vid de reglerade sjöarna och älvarna. Samhällsutvecklingen avspeglas inte i tillräcklig utsträckning i de domslut som gäller för respektive vattendrag. I huvudsak gynnar det kraftverksföretagen och missgynnar de boende runt vattendragen.
Som exempel kan nämnas att det knappast är troligt att domstolarna tagit hänsyn till vad Sveriges anslutning till den nordiska elbörsen betyder för de direkt berörda, det vill säga boende vid respektive reglerat vattendrag.
Det låga vattenståndet är inget nytt. Det är två avgörande händelser som påverkar förhållandena i Storavan/Uddjaur. Den första händelsen inträffade år 1970 när flottningen lades ner. Den andra händelsen inträffade i mitten av 1990-talet när den svenska elmarknaden avreglerades och Sverige anslöts till den nordiska elmarknaden (NordPol). Sedan slutet av 1990-talet har förhållandena därigenom förändrats radikalt.
Så länge flottningen var igång fanns det en naturlig motkraft till kraftverksintressenterna. Flottningen var prioriterad, vilket innebar att sjöarna skulle vara fulla vid midsommartid. När flottningen upphörde försvann denna starka motkraft.
På den tiden var vattenkraftsproduktionens huvuduppgift att se till att vårt land hade en god försörjning av elström. Viss export och import förekom men det var av marginell betydelse. Det innebar att man fortsatte se till att sjöarna var fulla vid midsommartid och allt var frid och fröjd. Flottningen var borta som störningsmoment och vattenståndet fortsatte att vara som det alltid varit. Det var heller inga problem med att försörja Sverige med den el som krävdes.
Nu vet vi att nya tider skulle komma.
Vart tog vattnet vägen??! Sålt utomlands kanske? Bilden presenterades i AnnonsXet i augusti år 2006. FOTO: Tomas Bakteman
Genom att bygga upp en gemensam nordisk elmarknad förändrades förutsättningarna för produktionen av el. För Sveriges del innebar det också att de tidigare inslagen som betonade allas rätt till el och hänsynstagande till produktionskostnad i prissättningen av el togs bort. Prissättningen på el kom helt att sättas på en marknad som styrdes av NordPols marknadsplats i Oslo. De enskilda ländernas inflytande över prisutveckling och annat upphörde därmed brutalt och omedelbart. Marknaden tog över och tjänar numera stora pengar på verksamheten.
Den el som produceras genom vattenkraften är särskild lönsam och det beror på följande. De stora investeringarna i vattenkraften skedde under de första 75 – 80 åren av 1900-talet. Investeringarna skedde i de flesta fall, inte genom upplåning av kapital på kapitalmarknaden utan genom att staten till stor del använde skattebetalarnas pengar för att bygga ut vattenkraften. Det innebär att för dagens elkonsumenter har priset på den el som man använder i hushållet och för andra ändamål litet eller inget samband med kostnaden för att producera de kilowattimmar som vi använder oss av. I stället gäller; den som betalar bäst får köpa den el som är till salu. Det är, kan man tycka, en marknad in absurdum för en så viktig tillgång.
Försäljning till flertalet EU-länder sker via NordPol. Man säljer så mycket man kan på sommaren och därefter sker en snabb påfyllning av magasinen sent på hösten för att kunna fortsätta försäljningen under hela vintern. Det är oerhört lönsamt för elproducenterna.
Nedläggningen av flottningen, avregleringen av elmarknaden och inrättande av den nordiska elmarknaden är huvudorsaken till att vi numera har lågt vattenstånd i Storavan/Uddjaur de flesta somrar. Trots att problemen har funnits under lång tid är det först nu man på allvar börjat diskutera problemen med det låga vattenståndet och vad som behöver göras.
För oss som i dag lever runt Storavan/Uddjaur är därför den stora frågan; har man i de nuvarande vattendomar som gäller för regleringen av Storavan/Uddjaur tagit hänsyn till dagens marknadsförhållanden? Det är knappast troligt att de vattendomar som reglerar villkoren för vattenståndet i Storavan/Uddjaur innehåller några överväganden som tar sikte på dagens gällande marknadsvillkor för vattenkraftsproduktion.
Byggandet av Northvolts batterifabrik i Skellefteå pågår för fullt. Fabriken beskrivs av företaget som en Giga-fabrik och är den största fabrikssatsningen på många år i Sverige. Batteritillverkningen är planerad att starta under år 2021.
Det är ju ingen större hemlighet att lokaliseringen av fabriken till Skellefteå beror på god tillgång av el genom kraftverken i Skellefteälven. I kommunens presentation av projektet framgår det också att den el som kommer att användas helt skall vara förnyelsebar. Det vill säga; elen skall i huvudsak vara den el som produceras i älven, i första hand den el som de 12 kraftverk som ägs av Skellefteå Kraft producerar.
Under den senaste tiden har Northvolt träffat ett avtal med tyska BMW om tillverkning av batterier de närmaste åren till en summa av 20 miljarder kronor.
Vad denna enorma produktion av batterier kan komma att betyda för förhållandena i älven uppströms batterifabriken är för de flesta okänt. Någon information har inte kommit från Skellefteå kommun eller från bolaget! Vi får förmoda att trycket på att utvinna mer el av vattnet i älven kommer att öka, vilket i sin tur kan komma att medföra större variationer av vattenståndet i de stora regleringsmagasinen och göra förhållandena i bland annat Storavan/Uddjaur ännu mer besvärliga.
De flesta tycks ju tro att vi kommer att kunna lösa klimatproblemen genom att elektrifiera bilar och annat som nu drivs med fossila bränslen. Det vill säga i första hand genom att ersätta bensin och diesel med el som är producerad på ett klimatvänligt sätt. I vårt land producerar vi miljövänlig el i stor omfattning, i första hand genom vattenkraften, vilket gör att Sverige kommer att vara i blickpunkten för många framöver.
Förutom den tidigare nämnda batterifabriken så kan också nämnas digitaliseringen och behovet av datacenter för att kunna lagra enorma mängder data. Dessa datacenter är större än man kan tro och förbrukar stora mängder el. Flera datacenter har anlagts Sverige på senare tid. Bland annat har Facebook byggt en anläggning i Luleå och Ecodatacenter en i Falun. Flera är på gång. Se bland annat artikel i Dagens Nyheter 2020-07-01.
En av anledningarna till etableringen av dessa datacenter i Sverige är vår goda tillgång på miljövänlig el.
Avvecklingen av både kärnkraften och kolkraften är också aktuellt. Nu senast är det Tyskland som meddelat att deras kolkraft skall vara avvecklad år 2035.
Vad allt detta kan komma att betyda för vattenståndet i Storavan/Uddjaur är svårt att sia om. Det mest troliga är att starka krafter kommer att kräva att produktionen av el i Skellefteälven skall öka så mycket som möjligt och därmed också öka kraven på större variationer av vattennivåerna.
I ett så kallat inspel till den dåvarande energikommissionen ger Skellefteå Kraft sin syn på hur vattenkraften kan utvecklas i framtiden. De idéer man presenterar gäller vattenkraften i allmänhet men också i synnerhet utveckling av vattenkraften i Skellefteälven. Energikommissionen avslutade sitt arbete år 2017.
Skellefteå Kraft ser framför sig att Skellefteälven skall bli ännu viktigare för landets elförsörjning än vad älven är i dag.
Bolaget trycker hårt på det som är speciellt med Skellefteälven; nämligen de stora sjöarna som utgör regleringsmagasin.
Bolaget lämnar inga förslag till att nya kraftverk skall byggas. Däremot lämnar man förslag till effektivisering och utbyggnad av nuvarande kraftverk. Man för också fram idéer om ökad flexibilitet i driften av kraftverken.
Genom dessa förslag anser Skellefteå Kraft att produktionen av el i Skellefteälven kan öka med 30 procent till en kostnad av ca 2 miljarder kronor och kan vara lockande för politikerna. Det är småpengar om man jämför med vad det kostar att bygga ut kärnkraften, vilket en del partier i riksdagen förordar.
Det är svårt att förstå vad bolaget menar med ökad flexibilitet i driften. Jag tror att ”ökad flexibilitet” egentligen betyder större skillnader mellan högvatten och lågvatten i bland annat Storavan/Uddjaur. I stället för en skillnad på två meter så kanske man ser framför sig tre till fyra meters nivåskillnad i Storavan /Uddjaur och motsvarande i de övriga magasinen.
Det är ingen tvekan. Under hela tiden från millenniumskiftet fram tills nu har det blivit allt svårare att använda sig av Storavan/Uddjaur under sommaren på ett vettigt sätt, på grund av det låga vattenståndet i sjöarna under sommaren. Det gör att det till exempel är svårt, för att inte säga omöjligt, att utnyttja sjöarna för turismen. Eftersom man inte utan svårigheter kan få ut båtarna i sjön omöjliggörs all utveckling av småföretagande runt sjön. Sjökorten stämmer inte och notvarpen går inte att använda. Det är några exempel på de olägenheter som det låga vattenståndet för med sig.
Utvecklingen gör att det blir allt svårare att bo och verka runt de sjöar som utgör vattenmagasin för kraftverksindustrin i Skellefteälven. Allt detta bidrar till att förstärka avflyttningen från berörda kommuner. En fullständigt oacceptabel utveckling som vi måste få stopp på.
Det är nu dags att berörda kommuner – Arjeplog och Arvidsjaur – och länsstyrelsen tar tag i frågan i syfte att få ändringar till stånd. Det kan man göra genom till att börja med tillsätta en utredning med uppgift att bland annat utreda vad det är som gäller och vad som krävs för att få nödvändiga ändringar genomförda.
Möjligheterna att kunna leva och bo vid sjöarna skall vara lika viktiga som produktionen av el. I dag är det inte så.
Carl-Erik Wallström, fastighetsägare i Kallön.