Forskningsprojekt inom Ståkke och Sirges samebyar

Elisa Iacona och Heidi Rautiainen i forskningshägnet. i forskningsprojektet vill man se om, och i så fall hur, utfodring påverkar renens eget betesbeteende. FOTO: Peder Lundkvist

Utfodring av renar vintertid blir allt vanligare i takt med att det naturliga betet minskar både i mängd och tillgänglighet. Bland renskötare finns en oro för att utfodringen på sikt ska störa renens eget betesbeteende.

I ett fyraårigt projekt studeras nu renar inom Ståkke och Sirges samebyar, och syftet är att öka kunskapen om vilka effekter utfodring av unga renar ger.

Vilka effekter har utfodring av renar? Det ska undersökas i ett fyraårigt forskningsprojekt. FOTO: Peder Lundkvist

De senaste vintrarna har de flesta samebyarna tvingats utfodra renar. Orsakerna är flera. Dels har betesarealerna och det naturliga betet minskat på grund av konkurrerande markanvändning, och dels har stora delar av det befintliga markbetet låsts på grund av isbildning.

– Det finns en oro för att man ska hamna i en utfodringsfälla, där renarna inte lär sig att hitta mat själva, säger Heidi Rautiainen, doktorand och forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

I forskningsprojektet ska man jämföra beteendet hos renar som utfodrats i hägn och renar som levt fritt. Det man vill se är om renkalvar som utfodrats och ”fått maten serverad” sedan blir mindre benägna att själva leta efter mat än de som lärt sig det från början.

– Det optimala hade förstås varit om man kunnat jämföra renar som blivit utfodrade med de som aldrig blivit utfodrade, men förhållandena denna vinter är så dåliga att även de renar som går fritt måste utfodras, säger Heidi Rautiainen.

Heidi Rautiainen, doktorand och forskare vid SLU, ser fram emot att följa renarnas rörelser och studera deras betesbeteende, både i hägn och ute i det fria. FOTO: Peder Lundkvist

De renar som ingår i projektet och denna vinter utfodras i hägn tillhör renskötare i Ståkke sameby. Några av dem har försetts med vad som enklast kan beskrivas som ett aktivitetshalsband, som registrerar kropprörelser. De har även GPS-halsband, så forskarna kommer att kunna följa både renarnas rörelser i terrängen, och individernas kroppsrörelser.

Under en period har renarna placerats i ett mindre hägn, där tre kameror filmat dem under dygnets alla ljusa timmar.

Filmmaterialet ska sedan användas för att synkronisera renarnas rörelser med de registreringar som aktivitetshalsbanden registrerar.

– Vi kommer till exempel att kunna se om de gräver, eller om de sträcker sig upp för att nå lav i träden, och hur mycket tid de spenderar på olika aktiviteter, förklarar Heidi Rautiainen.

I forskningsprojektet tittar man även på hur man utfodrar renar på bästa sätt. Utfodring sker i första hand med enbart pellets eller pellets i kombination med ensilage.

–  I Finland är utfodring praxis sedan 80-talet, och vi gör intervjuer med renskötare där för att ta del av deras erfarenheter, säger Heidi Rautiainen.

Kvaliteten på fodret är förstås avgörande vid utfodring av renar. Men Heidi Rautiainen menar att kvalitet är ett relativt begrepp, och att det kan vara svårt för fjäll- och skogssamebyarna häromkring att hitta rätt sorts ensilage.

– I Finland har renskötarna jordbruksmark och kan göra eget ensilage, vilket inte är fallet i Sverige, så renskötarna är hänvisade till att köpa ensilage. Ett ensilage som är bra för en ko kanske inte är lika bra för en ren, även om båda är idisslare. Vi ska försöka titta närmare på det, och på rutiner vid utfodring av just ren.

Fokus i forskningen ligger på renens vinterbete, men om det är möjligt kommer forskarna även att följa renarnas liv sommartid, med hjälp av halsbanden.

Totalt 180 kalvar från Ståkke och Sirges samebyar ingår i forskningsprojektet.