Nasafjäll stod i centrum när Jernkontoret i Stockholm arrangerade ett seminarium om gruvdrift från förr.
Silvergruvan, som öppnades 1635 i Arjeplogs kommun nära gränsen mot Norge, har fortsatt engagera forskare.
Arkeolog Lena Berg Nilsson berättade om flera års inventering på Nasafjäll. Sommaren 2020 ska undersökningen av hela riksintresseområdet vara slutförd. FOTO: Maria Söderberg
Rubriken för sammankomsten var ”Bergsmekanik – det outforskade steget mellan gruva och hytta”. Värd var Dag Noréus, professor vid Institutionen för material- och miljökemi och ordförande i Jernkontorets Icke-järnmetallkommittén.
Från Expedition Nasafjälls sida medverkade Ola Nilsson och Lena Berg Nilsson från Arc Montana. I publiken fanns även Lennart Klang. Alla tre arkeologerna är engagerade i en pågående inventering av Nasafjälls riksintresseområde på uppdrag av länsstyrelsen i Norrbotten. De har även under flera år medverkat i guidade visningar på Nasafjäll.
– Nasa silvergruvor är en nyckellokal för tolkningen av det gruvhistoriska kulturarvet, sa Lena Berg Nilsson som gav en översikt av området och beskrev de olika brytningsområdena.
– Det är också intressant att inmutningen av gruvområdet sträcker sig så långt fram i tid som 1999. Det var Boliden som var den siste i raden.
Bland frågorna som diskuterades fanns ett brett spektrum; allt ifrån hur samerna ombesörjde transporterna av malm och hur de behandlades, till längden på de olika stollarna (gruvgångarna/ort) på fjället.
Arkeolog Ola Nilsson, Arc Montana, har varit på Nasafjäll och inventerat fyra somrar i rad. FOTO: Maria Söderberg
I beskrivningen av nyckellokal fick Lena Berg Nilsson medhåll av bland annat Gustaf Trotzig som satt i publiken. Han har livslång erfarenhet av forskning på metaller och är professor i laborativ arkeologi vid Stockholms universitet.
Med seminarets tema om bergsmekanik uppmärksammades Nasagruvans egna bokverk som man ännu kan se några få spår av.
– Den initialt mycket rika malmen befanns snabbt innehålla så låga halter av silver och bly att en anrikning vid gruvorna bedömdes som nödvändig. Ett bokverk byggdes upp och var i drift 1641, berättade Ola Nilsson.
Begreppet boka innebär att man slår sönder malmen i en krossanläggning. Bokningen på Nasafjäll gjordes i ett verk med träpålar som drevs av ett vattenhjul.
– Bokning och vaskning av silvermalmen vid Nasafjäll skedde i huvudsak enbart under 1600-talets brytningsperiod och framför allt under de första åren. Anläggningen förstördes i samband med anfallet av den norsk-danska räden 1659.
Frågeställare om Nasafjäll på plats: Lena Holmquist, docent och universitetslektor i arkeologi (laborativ arkeologi), Gustaf Trotzig, professor laborativ arkeologi vid Stockholms universitet och mediaproducent Roland Fredriksson, Stockholms universitet (med mor som kommer från Arjeplog). FOTO: Maria Söderberg
Jörgen Langhof, intendent på Naturhistoriska riksmuseet och som arbetar med den omfattande mineralsamlingen på museet, hade inför seminariet gjort en genomgång av bevarade fynd från Nasafjäll.
– Det finns faktiskt många bevarade malm- och mineralprov från Nasafjäll i både äldre offentliga och privata mineralsamlingar.
”Det vore spännande utreda hur den omtalade silverhalten i malmen såg ut”. Jörgen Langhof vet det mesta om landets mineralsamlingar. FOTO: Maria Söderberg
Fynd finns bevarade ända från starten på 1630-talet. Jörgen Langhof ansåg att man borde göra en närmare genomgång och bättre identifiera proverna.
– Inte minst vore det spännande utreda hur den omtalade silverhalten i malmen såg ut.
Dag Noréus avslutade dagen med att tacka alla medverkade. Han var nöjd med att så många diskuterat och ställt frågor.
– En viktig uppgift är att initiera forskning kring icke-järnmetaller och Jernkontorets Icke-järnmetallkommitténs intresse för forskning spänner över ett stort tidsperspektiv.
Utanför seminarierummet på Kungsträdgårdsgatan lyste två fackelbärande gruvarbetare upp portalen på Jernkontorets gamla hus. Två våningar upp sträcker sig en 57 meter lång fresk ut sig. Det är ett imponerande konstverk från 1875. Längst i norr visas hanteringen av myrmalm och sedan följer den tekniska utvecklingen fram till 1800-talet med beskrivningar av bland annat kolning, rostning, tillmakning – som var fallet på Nasafjäll – och interiörer från gruvor. Fresken är fylld av människors arbete. Upphovsman var konstnären Frithiof Kjellberg som tio år senare uppförde den stora statyn över Carl von Linné 1885 i Humlegården.
Text och foto: Maria Söderberg
FAKTA
Sverige var vid 1700-talets första hälft den största järnexportören på världsmarknaden. 1747 gav kung Fredrik I sin stadfästelse om att påbörja den verksamhet som redan då fick namnet Jernkontoret. De två huvuduppgifter var att arbeta för skäliga priser på järn av olika slag och på allehanda sätt stödja järnhanteringen. Jernkontoret är den svenska stålindustrins branschorganisation.