Lars Miguel Utsi, ordförande i Sametingets språknämnd och vice styrelseordförande i Sametinget, ser fram emot att pitesamiskan nu kommer att både höras och synas mer. Kristina Utsi Boine översatte hans tal från samiska till svenska. FOTO: Maria Söderberg.
En glädjens dag!
De orden upprepades åtskilliga gånger när pitesamiskans skriftspråk officiellt godkändes vid en ceremoni på Silvermuseet i Arjeplog. Pitesamiskan har länge betraktats som ett hotat, eller till och med utdöende, språk.
– Ett skriftspråk ger styrka, stolthet och nya möjligheter, sa Lars Miguel Utsi, ordförande i Sametingets språknämnd och vice styrelseordförande i Sametinget.
Lars Miguel Utsi är uppväxt och har gått skola i Arjeplogs kommun.
– Då var samiska språket ganska dolt. Det var sällan jag hörde eller såg samiska här, och det fanns inte alls i den offentliga miljön. Nu har något hänt, nu har vi språket. Från Sametingets sida kommer vi att arbeta hårt för att pitesamiskan ska utvecklas väl, och jag väntar på den dagen då det blir likadant för mig som för min farmor och farfar. Den dagen när jag lär mig pitesamiskan genom att den används, hörs och syns, sa han.
Ole Henrik Magga var med när ett gemensamt skriftspråk för nordsamiska antogs i Arjeplog, år 1978. Nu, 41 år senare, var han med vid godkännandet av pitesamiskans skriftspråk. ”Arjeplog har en speciell ställning när det gäller samiska språk.”, säger han.
Pitesamiskan har varit huvudspråk i Arjeplogs kommun, och även använts på den norska sidan av gränsen. På senare tid har endast 30-40 personer behärskat och använt språket, men intresset för att bevara det har varit stort. Insamling av ord har pågått under flera års tid, och för tre år sedan kom en pitesamisk ordbok, med språkforskaren Joshua Wilbur som redaktör.
Under 2018 utsågs en pitesamisk arbetsgrupp bestående av Peter Steggo, Inger Fjällås, Bruce Morén Duolljá och Ole Henrik Magga. Deras uppgift var att normera den pitesamiska ortografin, och igår, den 20 augusti 2019 undertecknades dokumentet som innebär att pitesamiskan numera har ett godkänt skriftspråk.
Peter Steggo var den förste av de fyra att underteckna dokumentet.
– Det är nu det händer. Det känns overkligt. Jag tänker på mina förfäder, på alla de som hade språket, det muntliga språket. Från och med nu har vi också ett godkänt skriftligt språk, det är stort, säger han.
”Lyft fram språket och hjälp oss att våga tala det.”, uppmanade Fia Kaddik, som valde bort sitt modersmål som 13-åring. FOTO: Maria Söderberg.
– Att ta del av denna dag är stort. Först godkändes umesamiskan, min mors språk, och nu pitesamiskan, min fars språk. När jag började skolan i Sorsele som 13-åring valde jag att låsa in mitt modersmål och kasta bort nyckeln. Men nu är det dags att ta fram nyckeln och låsa upp kistan igen, sa Fia Kaddik, dagens moderator.
Mikkel Eskil Mikkelsen menar att godkännandet av det pitesamiska skriftspråket är viktigt för hela det samiska samhället. ”Genom språket växer en identitet och tillhörighet fram.”, sa han.
Norska Sametingets representant, Mikkel Eskil Mikkelsen, konstaterade att pitesamiskan nu äntligen fått den uppmärksamhet och plats språket förtjänar.
– De flesta språken i världen har färre än tusen talare, men det är inte enbart antalet användare som avgör om språket ska försvinna eller finnas kvar. Det viktigaste är att språket används, att det syns och hörs. Att vi nu jubilerar pitesamiskans skriftspråk visar att språket används, trots att det inte haft egen ortografi. Genom språket växer en identitet och tillhörighet fram, och vi glädjer oss åt att det samiska språket idag har berikats.
Marko Marjomaa, finska Sametingets språksekreterare, framförde lyckönskningar och hälsningar från Tina Sanila Aikio, ordförande för finska Sametinget, och pekade på möjligheterna med ett godkänt skriftspråk.
– Ni har gjort ett väldigt viktigt arbete. Ett godkänt skriftspråk ger trygghet och möjlighet att göra böcker, läromedel och språkprogram till datorer.
En glädjens dag! Elsy Rankvist är en av få som talar pitesamiska, och hon gläds åt de möjligheter ett godkänt skriftspråk nu ger.
Elsy Rankvist är en av de 30-40 personer som har vuxit upp med, och använder, pitesamiskan.
– Jag växte upp som tvåspråkig, i storfamilj i Västerfjäll. Före sju års ålder pratade jag mer samiska än svenska. Skriftspråket är viktigt för att vi ska kunna skapa läromedel och undervisa i pitesamiska, och det här är verkligen en glädjens dag, säger hon.