Sjukdomen CWD har påträffats hos älgar i Arjeplog och Arvidsjaur. Därför ska nu en utökad övervakning med omfattande provtagningar ske. Ett hundratal personer deltog i informationsmötet där bland andra Maria Nöremark, SVA, berättade vad man vet om sjukdomen idag.
Hur utbredd är sjukdomen CWD (Chronic Wasting Disease) som påträffats hos två älgar i Arjeplog och Arvidsjaur? Är det en smittsam form av CWD? Vilka åtgärder behövs? Hur ska man som jägare hantera slaktkroppen och köttet?
Frågorna är än så länge fler än svaren. De två CWD-fallen är de första som påvisats i Sverige, och nu ska en omfattande provtagning inledas. När det gäller älg är förhoppningen att alla vuxna djur som skjuts eller påträffas döda inom Arjeplogs och Arvidsjaurs kommuner ska kunna testas.
I slutet av mars stod det klart att en älgko som avlivats vid Basse väster om Arjeplog drabbats av sjukdomen CWD. Det var första gången sjukdomen fastställts i Sverige. CWD upptäcktes först i Nordamerika, och 2016 påträffades den smittsamma varianten hos vildren i Norge.
För knappt en vecka sedan kom beskedet om ytterligare ett fall av CWD hos älg i Sverige, denna gång i Arvidsjaurs kommun, vid Abraure.
I bägge fallen rör det sig om sexton år gamla älgkor. Mycket talar för att det rör sig om en ej smittsam variant av CWD. På tisdagskvällen hölls ett välbesökt informationsmöte i Arjeplog med representanter för Jordbruksverket, Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA), Naturvårdsverket och Livsmedelsverket på plats.
– De flesta av oss känner till att sjukdomar kan orsakas av bakterier, parasiter och svampar, men det här är något annat, det handlar om prioner. Det här är kroppens egna proteiner som förändras, och det kan ske spontant, genom överföring från en individ till en annan eller vara ärftligt. CWD är inte en, utan flera sjukdomar, och den variant som upptäcktes i Norge är tydligt smittsam, sa Maria Nöremark, veterinär hos SVA.
Vilken variant av CWD som de avlivade älgkorna i Arjeplog och Arvidsjaur drabbats av är inte helt säkerställt ännu.
– Vår teori är att det rör sig om spontana åldersförändringar hos dessa två djur, men vi vet inte säkert och vi har verkligen inte svar på alla frågor ännu. För att få veta vad det här handlar om behövs provtagning på många djur, sa Maria Nöremark.
En teori om den smittsamma form av CWD som upptäcktes hos vildren i Norge är att sjukdomen uppstod spontant hos någon individ, men sedan spreds till fler djur. Hela den vildrenflock där smittan påträffades, fler än två tusen djur, avlivades och destruerades. Området har hägnats in och ska hållas djurfritt i minst fem år. Hur länge smittan finns kvar i marken vet man inte i dagsläget.
– Prioner utsöndras i urin, saliv, snor och avföring. De tål temperaturer på upp till 600 grader och kan alltså finnas kvar på kirurginstrument efter vanlig autoklavering. De klarar kokning, torkning, frysning och de flesta desinfektionsmedel, och ligger kvar länge i miljön. Ett kadaver som ligger ute i naturen blir till bra gödning, och vad händer då när ett annat djur kommer dit och betar?, funderade Maria Nöremark.
Med anledning av att den smittsamma formen av CWD påträffats i Norge har en övervakning av sjukdomen inletts i Europa, och i Sverige ska 6000 tester göras under perioden 2018-2020. I Arjeplogs och Arvidsjaurs kommuner, som tillsammans utgör ett älgförvaltningsområde på 14 kvadratmil, inleds nu en utökad övervakning. Den förhoppning som uttrycktes från SVA vid informationsmötet är att samtliga älgar äldre än 12 månader som skjuts eller påträffas döda här ska kunna testas.
– Det är viktigt av flera skäl att vi kan göra många prover. Finns fler fall behöver vi hitta dem, och om inga fler fall finns behöver vi stöd för teorin om att de påvisade fallen beror på åldersförändringar, sa Maria Nöremark.
För provtagning krävs att SVA får in hjärnstam och lymfknuta från djuret. SVA tillhandahåller utrustning för att ta ut, paketera och skicka in detta. Man kan också få en kartong för att skicka in djurets huvud. För skedprover (hjärnstam och lymfknuta) utbetalas en ersättning på 300 kronor, och eftersöksjägare har möjlighet att få 200 kronor för ett inskickat huvud.
Provsvar ska kunna erhållas inom tre arbetsdagar från det att provet inkommit till SVA. Om djuret visar sig vara smittat med CWD vill SVA ha in fler kroppsdelar. Några rekommendationer till jaktlagen om hur knivar och övrig slaktutrustning ska hanteras finns inte i dagsläget.
Arja Kautto från Livsmedelsverket menade att det inte är läge för hysteri, men påpekade att smittade djur inte ska ätas.
– Det finns inga bevis för att CWD kan smitta människan, men barriären mellan olika arter är inte definitiv. När det gäller CWD måste vi agera på det vi inte vet, vi måste använda försiktighetsprincipen, sa hon.
Dagen efter informationsmötet för jägare och allmänhet, mötte representanterna för SVA, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Livsmedelsverket renskötare för att diskutera hur provtagning av ren ska utföras. Från renskötselhåll har man begärt att samtliga renar som slaktas ska testas.
– Smittsam CWD skulle vara en veritabel katastrof för rennäringen, och eftersom vi producerar livsmedel är det viktigt att vi nu får testa alla renar som slaktas. Det får inte finnas några tvivel hos konsumenterna på kvalitet och säkerhet när det gäller renkött, säger Anders-Erling Fjällås, ordförande i Semisjaur-Njarg sameby.