Året var 1970, och byggandet av Silvervägen pågick för fullt. Börje Granström gick med sin bandspelare från Vuoggatjålme till Norge och intervjuade kockan Gunhild Wennström, vägarbetaren Ingvar Sundström samt Jenny Ranfjäll i Sandviken och Gurli Lestander i Mierkenäs.

Gunhild Wennström, som jobbat fem år som kocka på vägbygget, gladde sig åt att det i lägret i Vuoggatjålme nu fanns både tv och telefon, och att hon i köket hade utrustning som diskmaskin, potatisskalare och stekbord, vilket underlättade arbetet att ordna mat åt trettio-fyrtio personer varje dag.

Ingvar Sundström, tidigare skogsarbetare, fruktade hörselskador och dammet vid vägbygget men trivdes bra och räknade med att fortsätta som vägarbetare tills vägen blev klar.

Jenny Ranfjäll hade väntat på vägen i många år, och inte riktigt vågat tro att den skulle bli verklighet. Hon var dock inte helt säker på att det skulle ske någon större satsning på turism just i Sandviken, men såg fram emot att kunna hälsa på grannarna i Norge utan att behöva gå tre-fyra mil.

Även Gurli Lestander, bofast i Mierkenäs, såg fram emot att enklare kunna umgås med vännerna på andra sidan av riksgränsen, men oroade sig för att vägen skulle medföra störningar och ökad nedskräpning i området.

Lyssna på Börje Granströms intervjuer här:

0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x