Hunden är människans bästa vän och i många fall även en oumbärlig samarbetspartner. I boken Če ”En duktig hund gör tio renskötares jobb” presenterar Anna Kuhmunen och Leila Nutti hundens betydelse och roll inom renskötseln förr och nu.
Boken kan beskrivas som en kärleksförklaring till alla de hundar, oavsett ras, som under lång tid har funnits vid renskötarnas sida dag och natt, i vått och torrt. Men den är också en dokumentation av en renskötsel i förändring, och en kunskap som varit på väg att gå förlorad.
I boken nämns både etablerade och godkända hundraser, såsom exempelvis finsk lapphund, border collie och kelpie, men också ”stubbrompa” och ”jokkmokksrasen”. Det som utmärker en god renhund är inte en stamtavla och rasstandard godkänd av Svenska Kennelklubben, utan dess förmåga att delta i renskötselarbetet.
Yngre och äldre renskötare runt om i Sápmi har intervjuats om sitt förhållande till de arbetande renhundarna, och deras berättelser och erfarenheter återges i citatform på samiska och svenska.
”Man måste tro på hunden. Den ska lära sig att lösa problem självständigt.” (Nils-Gustav Blind)
”Erik Grufvisare hade tre hundar. Han hade lärt två av dem att sköta kanterna och en att sköta bakänden. Själv for han först med härken och hundarna kom baki med hjorden.” (Bertil Kielatis)
Boken Če ”En duktig hund gör tio renskötares jobb” innehåller information om vilka egenskaper renhunden bör ha, hur den kan tränas, hur utfodring kan se ut, vanliga samiska hundnamn och kommandoord, samt hur man väljer valp. Informationen bygger på tradition och vedertagna uppfattningar, som funnits länge och fortfarande delvis lever kvar. En uppfattning har varit att hundar med ”fyra ögon”, det vill säga hundar med ljusa fläckar ovanför ögonen, ser mer än andra.
”…men mest är det så att hundarna väljer oss. Vissa kommer och lägger sig bredvid dig, den brukar jag välja.” (Nils Erik Poidnakk)
Motoriseringen inom renskötseln har förändrat hundens roll, och i viss mån minskat behovet av duktiga renvallare. Flera av de som intervjuas i boken uttrycker dock åsikter om en övertro på motordrivna fordon, och författarna själva hoppas att viljan att ge hunden dess självklara plats tillbaka ska fortsätta att växa och sprida sig bland de yngre renskötarna.
”Motoriseringen går fremover, men det folk glemmer er at hunden har egenskaper som aldrig kan erstattes med motorkjøretøy. Gjeterhunden er helt overlegen når det kommer til å spore. Også i fremkommelighet. Hunden kommer seg till steder som hverken nås med snøskuter eller cross. Uansett kjøretøy kommer ingen av dem i nærheten av hunden.” (Arnfinn Pavval)
Če ”En duktig hund gör tio renskötares jobb” erbjuder läsaren ett fantastiskt bildmaterial, av hundar i både arbete och vila. Kärleken till och respekten för hunden som arbetskamrat genomsyrar hela boken, och jag delar författarnas förhoppning om att den ska inspirera läsarna.