FOTO: Peder Lundkvist. Sex års forskning om kulturarv, landskap och identitetsprocesser under tusen år är avslutad. Greger Hörnberg och Ingela Bergman, INSARC, har tillsammans med sina kollegor kunnat skapa en ny grund för fortsatt forskning.
Handeln och kontakterna mellan kustens och inlandets befolkning har funnits under mycket lång tid och varit mer omfattande än man tidigare trott. Det visar forskning som gjorts vid INSARC, Institutet för subarktisk forskning, i Arjeplog.
Forskningsprogrammet ”Kulturarv, landskap och identitetsprocesser i norra Fennoskandien” ger en delvis ny bild av samhällsutvecklingen från förhistorisk tid och fram till och med 1500-talet.
-Det finns en djupt rotad uppfattning om att den fasta bebyggelsen i norr är en konsekvens av kronans, kyrkans och adelns ambitioner, men så är det inte alls. Relationerna och strukturerna fanns redan när kolonisationsinitiativet kom, säger Ingela Bergman, ledare för det sex år långa forskningsprogrammet som nyligen avslutats.
Intresset för norra Sveriges förhistoria har ökat under de senaste decennierna, inte minst angående frågan om etnicitet och vem som var här först. Något enkelt och otvetydigt svar på den frågan finns förmodligen inte, och i detta forskningsprojekt har inga genetiska studier gjorts.
”…människors identitet och etniska tillhörighet kan inte avgöras utifrån fysiska kriterier eller biologiska markörer. Det är de sociala sammanhangen som ytterst bestämmer en persons självidentifikation och omgivningens uppfattning om etnisk tillhörighet.”, sägs i slutrapporten.
Istället för genetik och indelning av människorna i olika folkgrupper har forskningens fokus varit landskapsnyttjande och samhällsutveckling under en tidsrymd på 1000 år. Vedertagna uppfattningar har ifrågasatts, och en delvis ny bild av vår historia har vuxit fram.
-Vi har vänt stereotyperna ryggen och varit öppna för den förändring som sker i ett samhälle under lång tid. En del av våra resultat är nya och uppseendeväckande. Vi kan visa ett helt nytt ramverk för kustens och inlandets utveckling, och vi har lagt en ny grund för fortsatt forskning, säger Ingela Bergman.
FOTO: Lars Liedgren. Det tvärvetenskapliga arbetet, där bland annat arkeologer, historiker och ekologer ingått, har inneburit att alla frågeställningar diskuterats utifrån olika perspektiv. Markus Fjellström är en av arkeologerna som deltagit i forskningsprojektet.
Forskningen har skett tvärs över gränser, både när det gäller län, landskap och forskningsområden. Frågeställningarna har granskats utifrån arkeologisk, historisk och ekologisk synvinkel, och studier av skogshistoria, ortnamn och markkemi har inkluderats i arbetet.
-Vårt sätt att jobba tvärvetenskapligt är ganska unikt. I de flesta fall arbetar man parallellt i sådana här forskningsprojekt, men vi har arbetat tillsammans, både när vi varit ute i fält och när vi har diskuterat och skrivit om de olika frågeställningarna. Det har varit mycket produktivt, och jag skulle vilja säga att vårt sätt att jobba har varit en framgångsfaktor för oss, säger Ingela Bergman.
Under en tidsrymd av 1000 år hinner mycket ske och förändras. Men många strukturer har följt med genom århundradena. En av slutsatserna i rapporten är att likheterna mellan samhällen i kusten och i inlandet i många avseenden har varit större än skillnaderna.
Tack vare det tvärvetenskapliga arbetet har forskarna vid INSARC exempelvis kunnat visa att sädesodling introducerades ungefär samtidigt i både kustområdet och inlandet.
FOTO: Peder Lundkvist. Fokus i forskningen har legat på landskapsnyttjande. Greger Hörnberg och Ingela Bergman kan berätta hur människorna nyttjat landskapet gemensamt under lång tid, och om kontakterna mellan kust och inland.
-Tidigare forskning har betraktat spår av tidig odling i samiskt landskap som avvikelser, men vi kan säga att odling fanns med i de lokala försörjningsstrategierna även i inlandet, ungefär vid samma tidpunkt som vid kusten. Den småskaliga odling som fanns i både kust och inland var anpassad till ett rörligt och säsongsbundet landskapsnyttjande i hela området, säger Ingela Bergman.
De ovala eldslagningsstenar som förekommer i arkeologiska fynd från 500-talet i både kust och inland är ett annat exempel som visar att kontakterna varit nära och täta, liksom den stora mängden vikingatida föremål med ursprung i bland annat Novgorod och Baltikum.
”Återigen väcks tanken på att det kanske över huvud taget inte funnits någon etniskt eller kulturellt betingad gräns vid den aktuella tiden och att kustens och inlandets befolkning inte uppfattat sig som olika och åtskilda grupper.”, sägs i slutrapporten.
Handeln lyfts fram som den enskilda faktor som haft störst betydelse för utvecklingen av de processer som så småningom ledde fram till dagens samhällsgrupperingar.
Lax och annan fisk, liksom skinn och pälsverk var eftertraktade på den europeiska marknaden och birkarlarna hade en viktig funktion i handelsnätverken. De har beskrivits som giriga och grymma, men får en slags upprättelse i den forskning som INSARC gjort.
-Här har vi vänt perspektivet 180 grader. Istället för att se dem ur Gustav Vasas perspektiv har vi valt att se dem ur ett lokalt perspektiv, och där kan vi se att deras rykte är oförtjänt dåligt. Birkarlarna deltog i vardagslivet, jakten och fisket, och deras uppdrag som mellanhänder i ett komplicerat handelssystem mellan samer och bönder byggde på förtroende. De ingick i ett nätverk med givna strukturer, och först i slutskedet övergick några få birkarlar till att bli lappfogdar, berättar Ingela Bergman.
Renskötselns historia och utveckling är svår att säkerställa. Det som står klart är att ren har ingått i kosthållningen även hos kustens befolkning, och att vildren har funnits även i kustområdet för flera tusen år sedan. Vildrenar kan ha levt kvar i kusten parallellt med tamrenskötselns utveckling.
-Det kan ha funnits andra former av renskötsel än den form vi känner till idag, säger Ingela Bergman.
Insjöfisket är ytterligare en tydlig förbindelselänk mellan kust och inland.
Byar och samhällen vid kusten bedrev fiske i sjöar långt in i landet, och det fisket utgjorde en viktig del av försörjningen.
Älvarna med sina laxforsar väckte tidigt kronans, kyrkans och adelns intresse för att förvärva rättigheter till mark och fiske. De ursprungliga innehavarna av laxfisket finns inte omnämnda i de skriftliga källorna, men laxforsarna anges i forskningsrapporten som platsen för mötet mellan lokalbefolkningens och centralmakternas syn på rättigheter till mark och fiske.
I rapporten slås fast att lokalbefolkningens och centralmaktens rättssystem var helt olika varandra.
Det lokala, traditionella rättssystemet byggde på ett gemensamt, kollektivt nyttjande av landskapet utan privat ägande, medan centralmaktens rättssystem innebar att mark och fiskerättigheter blev enskild egendom. Däremot finns det varken i arkeologiskt eller historiskt material några tecken på att någon ursprunglig befolkning har fördrivits från sina bosättningsområden.
-Det vi har visat på är att det finns tydliga spår av samarbete, gemensamt landskapsnyttjande, handelsnätverk och strukturer som följt med från förhistorisk tid. Människor har kommunicerat med varandra och landskapet har varit ett gemensamt livsrum sedan förhistorisk tid.
FOTO: Peder Lundkvist. Lars Liedgren, Ingela Bergman och Greger Hörnberg. Tre av de forskare vid INSARC som efter sex års forskning nu kan visa nya fakta om vår historia under perioden 500-1500 e.Kr.
Forskningsprogrammet ”Kulturarv, landskap och identitetsprocesser i norra Fennoskandien” har finansierats av Riksbankens jubileumsfond.
-Det är stort att ett museum på en så liten ort som Arjeplog, långt utanför de etablerade forskningstrukturerna, kan få ett sådant förtroende. Nu har vi gått i mål, och jag känner både stolthet men också ett visst vemod, säger Ingela Bergman.
Efter årsskiftet går hon tillbaka till sin tjänst som chef för Silvermuseet, men forskningen vid INSARC kommer att fortsätta, i nya projekt och program.
-Det finns många nya forskningsfrågor att ta tag i, och det finns en framtid för INSARC, säger hon.