Strider kommunens VA-taxa mot Kommunallagen? Det anser en fastighetsägare i kommunen, som begärt att förvaltningsrätten ska pröva frågan.
”Kommunen får enbart ta ut avgifter som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de tillhandahåller. Fastighetsbeskattning är en statlig angelägenhet.” skriver han i sin anmälan mot Arjeplogs Kommun. Förvaltningsrätten har avvisat ärendet, men Kammarrätten säger nu att frågan ska prövas.
I juni 2017 fastställde kommunfullmäktige i Arjeplog en ny modell för VA-taxa. Den innebär att taxan är uppdelad i tre olika delar – en grundavgift per anslutningspunkt till det allmänna VA-nätet, en rörlig avgift beroende på antalet byggnadsenheter, och en grundavgift per byggnadsenhet.
Fastighetsägaren säger i sin anmälan till Förvaltningsrätten att han erhållit VA-faktura för en fastighet bestående av ett garage och förråd som saknar toalett och inte varmhålls på vintern. ”Genom att debiteringen enbart tar hänsyn till fastighetens storlek och omfattning, liknar avgiften mer en fastighetsbeskattning som därmed strider mot Kommunallagens 2 kap 5§ och 6§.”, skriver han i anmälan, och ifrågasätter det rimliga i att betala samma avgift för detta garage som för en villa som bebos av flera personer. ”Min enda kallvattenkran som dessutom är avstängd under vinterhalvåret kan inte belasta kommunen med samma kostnader som en motsvarande stor villa med hushåll för flera personer året runt.”
Fastighetsägaren yrkar på att förvaltningsrätten ska besluta att kommunen anpassar taxorna så att de överensstämmer med tillhandahållen tjänst och nyttjande.
Förvaltningsrätten avvisade ärendet, med motiveringen att det avser bestridande av en faktura. Kammarrätten anser dock att det finns skäl att pröva frågan om att upphäva kommunens beslut om VA-taxa, och skickar tillbaka målet till förvaltningsrätten för ny handläggning.