FOTO: Maria Söderberg. Hanteringen av mänskliga kvarlevor är en svår fråga, menar Ingrid Inga, ordförande i Sametingets kulturnämnd.
Idag, den 24 augusti 1918, firar Arvidsjaurs sameförening 100 år. Ett tema under veckan är Silbojokk och frågan om återbegravning.
– Hanteringen av frågan är svår, sa Ingrid Inga som utkrävde ett tydligare regelverk.
FOTO: Maria Söderberg. ”Samiska rötter” var temat när Ingrid Inga och Lilian Mikaelsson föreläste och visade bilder från Silbojokk. Diskussionen som följde på föreläsningen gällde återbegravning av de samiska kvarlevor som hittats.
Silbojokk var plats för en smälthytta under den första gruvepoken 1635–59 när man bröt silver och bly vid norska gränsen på Nasafjäll. Men här, i Silbojokk, uppfördes även en kyrka och anlades en begravningsplats. När Sädvvájávrre reglerades i början av 1980-talet hittade arkeologer många fynd från bostäder och hytta, men inte platsen för kyrkan eller begravningsplatsen. Efter ett fynd 2002 påbörjades nya utgrävningar. Till följd av eroderingen av Sädvvájávrres stränder har en betydande del av den gamla kyrkogården försvunnit ut i sjön. Historiker Kenneth Awebro kunde 2005 påvisa att begravningsplatsen varit betydande och att de flesta människor som begravts här är samer. I källor fann han namn på 160 personer som begravts mellan åren 1653 till 1729. En plats på kyrkogården var belagd med en avgift till kyrkan och återkommande platser som anges vid namnen är Semisjaur, Norrvästerbyn, Sörvästerbyn och Niarg.
FOTO: Maria Söderberg. Lilian Mikaelsson, Same Ätnam, har intresserat sig för utgrävningsområdet vid Silbojokk, och vill lyfta historien och de frågor den väcker ur ett samiskt perspektiv.
Inför en fullsatt sal i Arvas samegård inledde Lilian Mikaelsson, Same Ätnam, med att berätta om ett besök i hyttområdet för två år sedan.
– Jag har intresserat mig för utgrävningsplatsen och vill lyfta frågan om återbegravning ur ett samiskt perspektiv.
Hon gav en kort historisk återblick av gruvepokerna med betoning på samernas umbäranden och hur renskötseln påverkats negativt. I Silbojokk blev hon illa berörd när de mänskliga kvarlevorna togs fram.
– Museerna vill bevara benen från gravarna för historisk forskning, men hur svarar det mot urfolksdeklarationen? undrade Lilian Mikaelsson.
FOTO: Maria Söderberg. Frågan om hur de mänskliga kvarlevorna som hittats vid Silbojokk ska hanteras diskuterades med publiken när Arvidsjaurs Sameförening bjöd in till föreläsning om Silbojokk.
En diskussion följde där publiken tog upp frågor om återbegravning.
– Om nu inte den same som ska återbegravas var kristen utan hade en samisk tro, hur ska det då gå till, undrade en kvinna i publiken.
Ingrid Inga, ordförande i Sametingets kulturnämnd, inledde med att säga att hanteringen av mänskliga kvarlevor är en ”svår fråga”. Hon pekade på att alla institutioner och museer har samlingar.
– I äldre tider fanns det även handel med samiska skelett och här på Nordkalotten har det även betraktats som en ”lönsam affär”.
Skeletten har använts till bland annat anatomiska samlingar. 66 av landets museer har mänskliga kvarlevor och specifikt samiska finns på elva, berättade Ingrid Inga.
– Av dessa är det 36 museer som saknar anvisningar för vem som är behörig att arbeta med kvarlevorna. I lagens mening är de att betrakta som statlig egendom, men det saknas alltså regelverk för hur forskningen ska ske.
För elva år sedan beslutade Sametinget att utkräva ansvar riktat till den svenska regeringen om att allt samiskt skelettmaterial i statliga samlingar ska identifieras. Man ville även se en kartläggning av hur man kommit över de mänskliga kvarlevorna.
Ingrid Inga var mycket tydlig med att ansvaret för dessa frågor ska riktas direkt till den svenska regeringen.
– De är de som avgör hur frågorna om återbegravning ska hanteras.
Mötet avslutades med kaffe och många samtal. Till helgen bjuder Arvidsjaurs sameförening på tävlingar, konserter med bland annat Mareno Roska och Maxida Märak, koltvisning, mat, helgmålsbön, nattklubb på Hotell Laponia och mycket annat.
TEXT OCH FOTO: MARIA SÖDERBERG