Hur Lugnet-området i Arjeplog fått sitt namn är oklart. Men namnet har följt med sedan 1890, när det första krononybygget togs upp här.
-Vi vet inte varifrån namnet kom, men det är ett lugnt område. Brottsstatistiken de senaste 35 åren visar i stort sett inga händelser härifrån, berättade Maria Söderberg, som tillsammans med Carl-Oskar Lundström berättade om Lugnets historia vid guidade vandringar under Arjeplogsdagarna.
Varje gård och byggnad längs vägen har sin egen historia, och Carl-Oskar Lundström berättade om människor som levt och dött i området, vad de kallats och varför de fått dessa namn. En del lätta att förstå, andra lite mer långsökta. Som exempelvis Svarvar-Marklund.
-Han var inte svarvare, även om man kan tro det. Men han var gift med dottern till svarvaren.
Ute på det som idag kallas för Hildas Holme bodde en gång Anders Andersson, Dubbel-Anders, eller Dubblingen som han också benämndes.
Vid Vaukagården berättade Carl-Oskar Lundström om bland annat ”Lapphemmet” som byggdes på 1920-talet, och om ålderdomshemmet för svenskar som låg en bit därifrån. Han berättade också om en tragisk händelse från 1931, och visade bild på Algot, en av de två huvudpersonerna i berättelsen.
Algot hade träffat Per, en man som bodde på ”Lapphemmet” och plågades av ont i magen. Algot erbjöd sig att operera honom, och de kom överens om att så skulle ske.
-De slipade kniven tillsammans, berättade Carl-Oskar Lundström.
Operationen genomfördes utomhus, en del av tarmen skars bort och resten stoppades tillbaka in i buken på den stackars patienten, som dog inom ett par dygn. Algot fördes till sinnessjukhus och blev kvar där resten av sitt liv. Någon form av medicinsk kunskap fanns dock hos honom, han hade lyckats stilla blodflödet under operationen.
Flera av deltagarna vid vandringarna har förstås egna minnen och historier från området. Karin Bäckvall var en av dem. Hon berättade om maten på ”Lapphemmet”, där hennes mamma Gerda Öberg jobbade i 17 år.
-När det hade varit renslakt kom det transporter med renskallar, massor av renskallar. Mamma berättade att de kokade skallarna och att dom behövde vända på dem i grytorna för att allt skulle kokas.
Gamla Nomadskolan, galgbacken och sjukstugan omnämndes förstås också under vandringen, liksom doktor Wallquist, som kom till Arjeplog 1922. Två år senare byggdes sjukstugan, vilket kom som en lättnad för många.
-Fru Westermark yttrade då orden ”saga blev till sanning”, berättade Carl-Oskar Lundström.
Vandringen avslutades med fika utanför Vaukagården.