Tim Andersson, ordförande för Barents Press och för Barents Ungdomsråd, vill se ett utökat samarbete inom Barentsregionen.
Den politiska situationen mellan Ryssland och väst är den sämsta på många år. Konflikten i Syrien riskerar att trappas upp och leda till en direkt konfrontation mellan Ryssland och USA. Diplomater på bägge sidor har blivit utvisade som svar och motsvar på förgiftningen av Sergei Skripal. Donald Trump och Vladimir Putin har bägge inlett framtagandet av nya, än mer effektiva kärnvapen.
Många upplever nog att vi lever i en ny tid av upptrappning och krigshot. Den diplomatiska situationen på världsarenan är kall. Dock har vi, vi som lever i de två mest nordliga länen i Sverige unika möjligheter att bidra till avspänning och dialog mellan väst och Ryssland. Arbetet pågår nu och har gjort det sedan 1993 i det nationella och regionala Barentssamarbetet. Det unika med Barentssamarbetet är framför allt de många folk till folk projekten. Barentssamarbetet består inte bara av möten mellan landshövdingar, tjänstemän och utrikesministrar. Den viktigaste kärnan är framför allt projekten och mötespunkter på civil nivå. Detta är framgången med Barentssamarbetet.
Vi bör lyfta upp Barents på agendan betydligt mer i våra län. Det finns unika möjligheter att lära känna våra grannar i Norge, Finland och Ryssland. Grannlänen i Sverige, Norge, Finland och Ryssland kämpar med samma typer av problem som här i Norrbotten och Västerbotten. Urbaniseringsprocessen, miljöfrågor och hur en hållbar utveckling av länen ska ske. Det nordligaste, Barents eller Arktis besitter stora naturresurser. Ändå minskar antal bofasta stadigt över nästan hela Barentsregionen. Varför? Och hur arbetar våra grannlän? Dessa frågor tjänar nog mer på ett väst-östligt synsätt än ett nord-sydligt. Svaren kan finnas gemensamt med våra grannregioner.
Norrbotten, Västerbotten och Sverige behöver dock sporra utvecklingen av projekt och gemesamma mötespunkter på den civila nivån. Det norska Barentssekretariatet är duktiga på den punkten. Ett samlat sekretariat ger goda synergieffekter som stärker samarbetet. Regeringen bör se över detta alternativ för vår fortsatta medverkan i samarbetet. Särskilt nu, i dessa tider av oro kan Sverige bli ett föregångsland i den mjuka diplomatin.
Idag sker det projekt inom ramen för Barentssamarbetet, vi behöver dock bli fler. Intresset är nog större än man tror, kunskapen om möjligheterna är dock låg.
Till exempel genomför Journalistföreningen Barents Press Sverige en mängd projekt för journalister i Sverige och Ryssland under 2018. Vi gör det för att vi tycker att det är viktigt att lära oss av varandra, för att minska de bombastiska rubrikerna och visa andra perspektiv. Ryssland består inte endast av Putin och ubåtar. Bland annat skapar vi tillsammans med ryska journalister en bok om vardagen i Boden och ryska Apatity. Vi kommer också skapa en bok om ungdomskultur i Barentsregionen i samarbete med Norge, Finland och Ryssland.
Även Barents ungdomsråd gör det, genom att unga får träffa andra unga bildas nya vänskapsband och relationer över gränserna. Ett utmärkt sätt att påbörja bygget av ny, fredligare framtid.
Vi behöver dock bli fler i Sverige. Fördelen med internationella samarbeten på civil nivå är att de kan handla om princip vad som helst som rör civilsamhället. Jag ser många möjligheter för idrottsföreningar, miljöföreningar, skolor, jakt och fiskeföreningar att samarbeta. Möjligheterna finns, bli med oss och bidra till avspänningen och samtalen. Det tjänar vi alla på.