I visningshuset vid hyttområdet. Adventsfika med glögg och information om kommande satsningar i Adolfström. Foto: Maria Söderberg

Marschallerna lyste mot snön och julfikabordet var välfyllt när Majorsgårdens bruksförening bjöd in till visning. Det är 25 år sedan som Adolfströms historiska hyttområde fick ett visningshus.

– Nu är det dags för en förnyelse, sa Caroline Torfve, ordförande i Majorsgårdens bruksförening, inför en engagerad skara.

Vinterdagen till ära hade den timrade stugan för sommarbruk värmts upp.

Dagen till ära hade det oisolerade visningshuset värmts upp. Huset och en utställning om hyttområdet kom på plats för 25 år sedan, och nu är det dags att förnya utställningen. FOTO: Maria Söderberg

För 250 år sedan fick byn Adolfström i Arjeplogs kommun sitt namn. Jubileet firades stort i somras med flera hundra besökare och en rad aktiviteter med visningar, teater och servering. Inför nästa år är blicken fäst på att förnya utställningen i visningshuset. Idén är att lyfta fram nya rön och berätta mer utförligt om silverprocessen i hyttområdet. Från Majorsgårdens bruksförening kunde Karin Johansson och Caroline Torfve berätta om föreningens planer.

– Med de arkeologiska inventeringarna som gjorts på senare tid kan vi visa att området omfattar ett betydligt större område. Det är också dags att putsa till utställningens texter och förnya bilder.

FOTO BILDSPELET: Maria Söderberg och Caroline Torfve

I kommande planering ingår att trycka fotogardiner med historiska kartor och bilder.

Det finns mycket som behöver utföras i området. I dammområdet murknar stockar och jorddammen behöver tätas. Caroline Torfve visade ett brev som hennes pappa Jan Thorfve skickade till Länsstyrelsen i Norrbotten för 27 år sedan. Brevet handlar om nödvändigheten av att rädda kulturmiljön i Adolfström. Här påpekades också att hyttplatsen är ett intressant område för besöksnäringen.

– Det är också angeläget beskriva hur Adolfströms hyttetablering var det verkliga startskottet för bebyggelseutvecklingen i socknen under den senare delen av 1700-talet.

Mötet i visningshuset med planering för en ny utställning kunde ske med stöd av Kulturkraft, Arjeplogs kommun. Det serverades het glögg, jämtländsk stut, saffransbullar och pepparkakor.

Glädjespridare. Sally Lestander Olsson och hennes julfina EPA väcker uppmärksamhet och sprider julglädje.

Julglädje kan spridas på olika sätt. Sally Lestander Olsson gör det med hjälp av sin EPA och en julgran med färgglad belysning och stjärna i topp. Hennes initiativ väcker uppmärksamhet och är uppskattat av många i Arjeplog. 

– Det är jättekul med alla som vinkar och är glada, och varje testare jag möter vill filma och fota, berättar hon. 

Sally Lestander Olssons EPA är en kapad Volvo 740. 

– Den är inte så snygg, den är rätt sunkig. Vi har pratat om att lacka om den men det har inte blivit. Så det passade bra att pynta den med en julgran, säger hon och skrattar. 

Idén kom från TikTok, men Sally gjorde sin egen variant. 

– Dom jag såg på TikTok hade granar som låg på flaket, men min julgran står upp. Det ser bättre ut tycker jag. Pappa hjälpte mej att sätta fast den, och den sitter ordentligt. Vi har borrat och skruvat fast den med stålband i flaket. 

Alla uppskattar inte EPA-traktorer i trafiken. Men Sally Lestander Olsson har fått stor och positiv uppmärksamhet för sin EPA, trots att den egentligen är, som hon själv uttrycker det, ”rätt sunkig”.

Så dök frågan upp om det är tillåtet att ha en julgran stående på ett EPA-flak. 

Sally Lestander Olsson googlade och letade efter svar. 

– Jag hittade inga tydliga svar. Men min morbror är polis, så jag frågade honom. 

Det visade sig att Sallys morbror och hans kollegor i Arjeplog redan hade koll på hennes julgran. Och de hade inga invändningar mot arrangemanget som sådant. 

– Dom hade kört bakom mig och konstaterat att granen sitter fast ordentligt, den skakade inget alls, och grenarna sticker inte ut bakåt eller från sidorna på flaket. Den döljer inte heller LGF-skylten. Sen ska jag inte ha på belysningen när jag kör, för det finns en risk att det misstolkas för blåljus, så oftast har jag inte tänt granen annat än när jag står stilla, berättar Sally Lestander Olsson. 

Sally Lestander Olsson hoppas också att hon med sin julgrans-EPA ska bidra till att förändra attityden hos de som ogillar EPA-traktorer. 

– Jag önskar att de kunde se på EPA-traktorerna på ett annorlunda sätt. Det finns en del som tutar, bländar oss och visar att de är irriterade på oss. Och har man en EPA som ser sunkig ut, som min, så får man skulden om det blir något problem.

Ordentligt fastmonterad står den där, julgranen med sin färgglada belysning. Filmer och foton av Sally Lestander Olssons EPA finns i ett oräkneligt antal telefoner, inte minst telefoner tillhörande utländska biltestare som vistas i Arjeplog.

Därför är det förstås extra kul med en EPA som väcker positiv uppmärksamhet. Precis som Sally Lestander Olssons EPA. 

– Ja, det är många som vill prata med mig och ta bild på ”the Christmas tree”. Varje gång jag stannar utanför Coop kommer testare fram för att titta, prata, filma och fota. Häromdagen var det en norrman också som ville ta bilder, säger Sally Lestander Olsson. 

Hur längre hon ska köra runt med sin julgran är oklart. Inte minst med anledning av att den är så ordentligt fastmonterad. 

– Vi har ju borrat fast den i flakbottnen, så den sitter där den sitter. Jag vet inte ens hur vi ska få loss den, säger Sally och skrattar. 

Lika bra det, säger vi som tycker att julen kan vara fram till påska. Minst. Och att julglädje kan spridas året om. 

Christina Sundqvist, Greger Öberg, Anna Blomgren och Sofia Flinkfeldt bjöd in till boktips och fikafest på biblioteket. FOTO: Maria Söderberg

Bibliotekarie Anna Blomgrens återkommande Boktips på biblioteket är populära. Vid årets sista träff presenterades tre aktuella böcker och några av de medverkande vid kommande Bok & Vandring i Jäckvik/Jäggeluaktta.

”När ljusen tänds” var ett av boktipsen som Anna Blomgren delade med sig av. Den här boken hyllades också för sitt vackra omslag.

14 personer kom till biblioteket för att delta i träffen. Boktipsen haglade och fikabordet stod dukat för fest med glögg, kaffe, lussebröd och tårta. Det här var också dagen när Christina Sundqvist avtackades efter lång tjänstgöring på biblioteket.

Samtal om böcker och gott fika lockade 14 personer till årets sista boktips-träff på biblioteket. FOTO: Maria Söderberg

Anna Blomgrens lästips inför julen var Anna Janssons nya Älskar, älskar inte, Felicia Welanders När ljusen tänds och Vitön: den fristående fortsättningen på Expeditionen av Bea Uusma.

– Med den här boken vann Bea Uusma Augustpriset. Med hjälp av ny teknik kan hon ge fler svar på gåtan om Andréexpeditionen som fick ett dramatiskt avslut på just Vitön 1897, berättade Anna Blomgren.

Maria Söderberg presenterade några av de som kommer att medverka vid Bok & Vandring i Jäckvik/Jäggeluaktta 2026.

Maria Söderberg presenterade några av de som kommer att medverka vid Bok & Vandring 2026, däribland Åsne Seierstad som just utkommit med Ofred och den isländske författaren Eirikur Örn Norðdahl med Naturlagarna och kokboken Plokkfiskbókin. 

– Fisk och fiske är ett ämne som kommer att avhandlas under sommarens bokfest. Jörgen Stenberg, fiskeguide med rötterna i Slagnäs, liksom naturguiden Thomas Öberg deltar. Vi kommer också att lyssna till skogshistoriker Gudrun Norstedt med ett föredrag som bär rubriken ”Sjön låter en inte dö – samiskt fiske före 1800”, berättade Maria Söderberg.

Sammanträdesdatum och frågor med anledning av tidigare beslut i skolfrågan togs upp till diskussion under årets sista fullmäktige.

Sammanträdesdatum för kommunfullmäktige 2026 vållade en del debatt även på årets sista fullmäktigesammanträde.

Liberalerna, med Per Lampinen i spetsen, ville tidigarelägga fullmäktige bland annat i oktober för att hålla höstens lovvecka mötesfri. Både förvaltningen och fullmäktiges presidium avrådde från detta.

– Allt går, men det får konsekvenser. Att försöka undvika lovdagar är en bra utgångspunkt inför andra år, men nästa år är ett valår som kräver mer av förvaltningen och det bör vi ha respekt för, sa Isak Utsi i ett försök att hitta en kompromiss.

Efter votering vann Per Lampinens förslag.

Per Lampinen menade att elva av fjorton kommuner i Norrbotten inte lägger ett fullmäktigesammanträde under höstlovet.

– Vi har fem möten per år, det borde inte vara något problem att tidigarelägga oktober- och decemberfullmäktige, sa han.

Partikamraten Anna Håbet lyfte frågan ur demokratisk synvinkel.

– För oss är det här en fråga om demokrati. Vi har önskemål om att bli fler aktiva medlemmar, men om man är förälder så blir man påverkad av att ha ett möte den enda lediga veckan vi har på hösten. Ska jag åka iväg med min familj eller fullfölja mitt politiska uppdrag?

Hon uttryckte också en besvikelse över att förvaltningen inte kommit med några nya datumförslag efter de diskussioner som förekom vid fullmäktige i oktober.

– Vi gav förvaltningen i uppdrag att ta fram andra datum, men förvaltningen har inte fullföljt sitt uppdrag, jag är lite besviken på det förhållningssättet. Jag tycker inte det är på det här sättet vår kommun ska jobba med sina förtroendevalda politiker, sa hon.

Kommunfullmäktiges ordförande Mats Abrahamsson förklarade att förvaltningen har tittat på möjligheterna att tidigarelägga något sammanträde, men funnit att det blir svårt att hinna med alla förberedelser. Han sa också att presidiet stod bakom förvaltningens syn på frågan.

Även Isak Utsi menade att det är viktigt att lyssna på förvaltningen.

– Vi har en liten organisation som måste hinna göra vissa saker i en viss turordning inför ett fullmäktige. Det är också valår nästa år, och det behöver man förhålla sig till. Allt går, men det kommer att få konsekvenser. Till exempel kan personalen behöva jobba övertid för att hinna med, och det kan innebära att vi får budgetberedningens handlingar senare.

När beslut skulle tas fick Liberalerna med sig Folkinitiativet, Centern och Vänstern, och beslutet blev att tidigarelägga fullmäktige i oktober och december en vecka.

VId mötet uppmärksammades tre medarbetare som varit anställda hos Arjeplogs kommun i 25 år. Peter Johansson, Jessica Vesterberg och Christina Westerlund.

Frågan om var högstadieverksamheten ska bedrivas avgjordes redan innan förra fullmäktige. Då diskuterades ärendet under både allmänhetens och fullmäktigeledamöternas frågestunder, men alla frågor är fortfarande inte besvarade. Det visade sig under fullmäktiges frågestund, när såväl Liberalerna som Folkinitiativet ställde frågor till kommunstyrelsens ordförande Isak Utsi.

– Vad är planen för Kyrkholmsskolan om tio år? Ska vi utreda skolfrågan igen? Ska vi flytta då?, undrade Per Lampinen.

Isak Utsi svarade att man måste följa utvecklingen och anpassa verksamheten efter det.

– Jag hoppas på mer barn och diskussioner om att skapa mer yta, större lokaler, för att ge plats för barn och förskola. Men vi vet att nu går Sverige in i en period med få födda barn, hittills i år har vi tolv födda barn i Arjeplog. Det här kommer att få effekt först i förskolan och sedan hänga med upp i grundskolan. Men ingen av oss har en spåkula, vi får agera utifrån de behov som finns om tio år, jag ser inga konstigheter med det.

Caroline Thorfve ville veta när upphandlingen för att iordningställa Kyrkholmsskolan ska annonseras ut, och hur kommunstyrelsens ordförande ska säkerställa att lokalerna är färdiga inför skolstarten 2026.

– Upphandlingen bör kunna gå ut i februari, och vi har ett beslut som säger att det ska vara klart för inflytt hösten 2026. Det jobbar vi mot, allihop, svarade Isak Utsi.

Fullmäktige säger ja till avvikelser enligt arbetstidslagen för fyra olika verksamheter, tre LSS-boenden och personlig assistans. Det innebär att verksamheterna kan anpassa schema och arbetstider till 24-timmarspass med sovande jour.

Fullmäktige beslutade att arvodesreglementet ska revideras. Målet är att det ska vara klart för beslut i februari 2026.

De som ska jobba med revideringen är (ordinarie/ersättare):

Mats Abrahamsson / Görgen Åberg

Sara Dahlberg / Anna Håbet

Sten-Åke Nilsson / Johan Hermansson

Erik Grähs / Sigrid Granström

Madelene Aheinen Westerlund / Erik Quist

I maktens korridor. Mats Abrahamsson har varit aktiv inom lokalpolitiken i många år. Han har haft flera olika uppdrag, de senaste åren som bland annat kommunfullmäktiges ordförande.

Mats Abrahamssons väg in i politiken började med fackligt engagemang på sågverket A-trä under 1970-talet.

Eller kanske började den vägen egentligen i barndomshemmet i Stensund. Det var ett generationsboende, Mats med föräldrar och syskon bodde på övervåningen, farmor och farfar bodde på nedre våningen.

– Jag tillbringade mycket tid med dem. Farmor blev vad man då kallade ”ofärdig”, och för mig var det inget konstigt alls att se farfar städa och tvätta. Men sen förstod jag att det var ovanligt. Han var född 1899.

Politik var inte något som diskuterades i hemmet under Mats Abrahamssons uppväxt. Men Mats är säker på att både hans far och farfar var socialdemokrater. Och för Mats själv var valet självklart – han blev medlem i Socialdemokraterna.

– Jag präglades mycket av min farfar och det han stod för – alla är lika mycket värda och man hjälps åt.

När Mats Abrahamsson så småningom tog steget in i politiken fanns tre viljestarka män i partiets ledning, Jack Backlund, Hilding Flinkfeldt och Per Dahlberg, och många frågor orsakade heta debatter, inte minst under fullmäktigesammanträdena.

Idag har debatterna i fullmäktige i princip försvunnit, och enighet mellan partierna i lokalpolitiken framhålls ofta som något viktigt och positivt.

– Debatt är bra, men det är svårt att säga vilket som är bättre för demokratin, debatt eller enighet, funderar Mats Abrahamsson. För några år sedan tittade vi igenom besluten under en hel mandatperiod, och det visade sig att de allra flesta besluten tagits i enighet, att motförslag oftast saknades. Den här mandatperioden har vi fått ett nytt parti i fullmäktige, och i några frågor kommer diskussioner upp, men inte är det många.

Mats Abrahamsson lägger till att debatten, i den mån den finns, kan ha hållits innan fullmäktige.

Bakom varje politiskt beslut finns förstås ett visst mått av dialog och förhandling, både inom och över partigränser, så länge inget parti har egen majoritet. Och här har vi något som intresserar och engagerar Mats Abrahamsson.

– Förhandlingar efter ett allmänt val är spännande! Jag tycker det är så intressant att få vara med och forma en politisk ledning. Uppdraget och förutsättningarna beror på valresultatet och skiljer sig från gång till gång.

Partier har kommit och gått under årens lopp. Moderaterna, Miljöpartiet och KD har alla varit representerade i fullmäktige, men numera finns inga listor från dessa partier till kommunvalen. Inför denna mandatperiod ställde ett nytt parti, Folkinitiativet i Arjeplog, upp i valet och fick 6 mandat i fullmäktige. Sverigedemokraterna har hittills inte haft någon egen lista i kommunvalet i Arjeplog.

Under en period fanns Arjeplogs Fria Demokrater med i fullmäktige. De betecknades som ett utbrytarparti från socialdemokraterna.

– Så var det, och inledningsvis var samarbetet med dem inte så bra. Det förbättrades dock, och så småningom valde de att inte presentera någon egen lista inför valet, berättar Mats Abrahamsson.

Bakom varje politiskt beslut finns också ett antal människor med olika bakgrunder, åsikter, intressen, kunskaper och erfarenheter. I Arjeplog har man gått från 31 ledamöter i fullmäktige till 21 ledamöter. Det minsta antal som är tillåtet.

– Det är fullt tillräckligt. När vi hade 31 ledamöter, och var fler kommuninvånare än nu, hade vi en procent av befolkningen med i fullmäktige. Om samma representation skulle ha funnits i Luleå skulle dom ha haft 750 ledamöter i fullmäktige, säger Mats Abrahamsson.

Mats Abrahamsson menar också att vi i Arjeplog har en fördel med en stor närhet till politiken.

– Det finns säkert de som tycker annorlunda, men vill man få kontakt med en politiker i Arjeplog så är det inte svårt. Oavsett vilket parti du vill komma i kontakt med så kan du snabbt hitta ett namn och någon du känner igen.

Under ett antal år var Mats Abrahamsson anställd hos Arjeplogs kommun. Först på socialkontoret, sedan på byggnadskontoret.

Då lämnade han också politiken under en period.

– Jag var medlem i partiet, men deltog inte i några möten. Det kändes inte rätt just då och det är svårt att sitta i en nämnd utan att vara jävig när man också är anställd. Sen kom jag tillbaka till fullmäktige, där är det lättare att sitta utan att vara jävig.

Många stora och avgörande frågor för Arjeplog har tagits under de år som gått sedan Mats Abrahamsson tog steget in i politiken. Vissa av besluten har tagits lokalt, till exempel bygget av Tingsbacka. Andra beslut har tagits på högre nivå, exempelvis beslutet om Ädelreformen 1992.

Hur mycket tid som Mats Abrahamsson ägnar åt politik och politiska uppdrag är omöjligt att räkna ut. Han har aldrig ens försökt.

– Nej, det är svårt att säga. Det är en del av livet och vardagen, och det är svårt att dra gränser för vad som är vad.

En fråga som har hängt med under lång tid utan att avgöras är strandskyddsfrågan. Den frågan är en av de som Mats Abrahamsson har ägnat mycket tid åt.

– Jag har jobbat med den både som politiker och tjänsteman. Jag vill inte ta bort strandskyddet, men jag vill ha det mer differentierat. Strandskydd behövs vid de flesta sjöar och vattendrag i Arjeplog, men det finns också ställen där vi utan problem skulle kunna lätta på bestämmelserna. Tittar man på gamla hemställen ligger nästan alla i närheten av vatten. Många förslag har lagts fram och dragits tillbaka under årens lopp, och nu är ett nytt på gång. Det skulle kunna innebära förbättringar för oss, men vi får se vad som händer.

Vid en tillbakablick på några av de beslut som varit stora och viktiga för Arjeplog under de år som Mats Abrahamsson varit aktiv nämner han genast Ädelreformen som genomfördes 1992. Den innebar att kommunerna fick ta över ansvaret för långvarig vård och omsorg.

– Det innebar en stor förändring och krävde mycket arbete, minns han.

Ett annat beslut var byggandet av Tingsbacka. Den ursprungliga tanken var att huset skulle samla statliga myndigheter och service till medborgarna under ett tak, och ärenden till exempelvis försäkringskassan och arbetsförmedlingen skulle kunna lösas i en gemensam reception.

– Det blev inte exakt som det var tänkt, men å andra sidan kanske vi inte hade haft de arbetstillfällen som Transportstyrelsen och Tillväxtverket ger utan det här huset, säger Mats Abrahamsson.

Att vara förberedd och påläst inför ett ordförandeuppdrag är viktigt, men det är också viktigt att våga stanna upp och be om hjälp ifall man blir osäker, menar Mats Abrahamsson, här i sin roll som kommunfullmäktiges ordförande.

Som kommunfullmäktiges ordförande leder Mats Abrahamsson kommunens högsta beslutande organ och är därmed det som kan kallas ”kommunens förste man”. Han småskrattar när jag nämner det.

– Det är inget som märks i vardagen. När vi pratar om vem som har mest makt, sitter på mest information och oftast representerar Arjeplog i olika sammanhang så är det förstås kommunstyrelsens ordförande, kommunalrådet.

Men det har hänt att Mats Abrahamsson klivit förbi kommunalrådet och intagit sin plats som ”kommunens förste man”.

– Jo, det har hänt. När kungen var här och kommunen stod som värd för en lunch. Då framgick det tydligt att hovet förväntade sig att det var kommunfullmäktiges ordförande som skulle representera kommunen. Men det var hovets beslut, inte vårt, poängterar han.

Så – med lång erfarenhet av lokalpolitiskt engagemang och arbete – vilka tankar vill Mats Abrahamsson dela med sig av till den som inte redan har engagerat sig, men funderar på att göra det?

– Först och främst vill jag säga att det finns möjlighet att påverka, allra helst i den lilla kommunen, och det finns plats för fler politiker. Många unga idag är samhällsintresserade, men kanske mer av enskilda frågor än helhetslösningar. Om man går in i en styrelse eller tar på sig ett annat uppdrag så får man information, kunskap och erfarenhet som ofta leder vidare. Sedan ska man inte vara rädd för att ta hjälp och fråga om man är osäker.

Den 6 december 2010 publicerades Arjeplognytt.se på nätet. Idag firar jag därför att jag hållit liv i min tidning i femton år, och under de åren spridit mängder av berättelser om och från Arjeplog och oss som lever här. Jag firar också att Arjeplognytt.se under alla dessa år har nått ut till en stor och internationell läsekrets med intresse av det som sker just här.

Min övertygelse står orubbligt fast om att fri och oberoende lokalt förankrad journalistik är något oerhört viktigt för ett samhälle, inte minst ur demokratisk synvinkel.

I förlängningen innebär det förstås att jag också är övertygad om att min webbtidning har varit och är viktig för Arjeplog, och jag vill rikta ett stort och varmt TACK till var och en av er som under åren har stöttat mig i mitt arbete med min tidning.

Men – vid sidan av mitt firande funderar jag över framtiden för Arjeplognytt och vilka möjligheter jag har att fortsätta sprida berättelser från Arjeplog.

Med endast två fasta annonsörer de senaste åren, som gett Arjeplognytt totalt 7 000 kronor per år, och ett frivilligt läsarstöd som aldrig har överstigit 4 000 kronor per år (hittills i år 3 750 kronor) täcks inte ens de fasta kostnaderna för att Arjeplognytt.se ska finnas och synas på nätet.

Efter att under lång tid ha tänjt på gränsen för vad som är ekonomiskt och tidsmässigt omöjligt är det nu dags att tänka om och tänka nytt.

Arjeplognytt.se kommer därför inte att finnas kvar i dagens utformning, i alla fall inte i min regi. Exakt hur förändringen ska se ut vet jag inte i dagsläget, men den kommer att ske inom de närmaste månaderna.

Har du något konkret förslag på en långsiktigt hållbar lösning för att Arjeplognytt.se ska finnas kvar är du mer än välkommen att höra av dig!

Jag nås enklast via e-post:

info@arjeplognytt.se

eller sms till 070-344 20 23

Marianne Hofman redaktör och ansvarig utgivare för Arjeplognytt.se

Cirka 40 % av den totala järvstammen i Norrbottens Län finns i Arjeplogs kommun. Semisjaur-Njarg sameby kräver att järvstammen decimeras, men länsstyrelsen säger nej. FOTO: Hans Veth

Semisjaur-Njarg sameby bedöms ha en av de högsta tätheterna av järv i Norrbottens län. Länsstyrelsen säger sig vara medveten om tätheten och den skadehistorik som dokumenterats, men avslår samebyns begäran om skyddsjakt. 

– Som det ser ut idag finns varken en fungerande förvaltning eller tillräcklig ersättning för de skador rovdjuren orsakar. Det skapar förakt för systemet, säger Anders-Erling Fjällås, ordförande för Semisjaur-Njarg sameby. 

Statistiskt sett bär Semisjaur-Njarg sameby cirka 17 % av den totala järvstammen i Norrbotten, och räknat på kommunal nivå så finns cirka 40 % av länets järvstam i Arjeplog. 

”Det är orimligt sett både till de förluster som samebyn drabbas av och den psykiska påfrestningen som renskötarna får leva med. Proportionalitetsprincipen måste gälla även för järvstammen. ”, sägs i skyddsjaktansökan. 

Anders-Erling Fjällås pekar i ansökan även på att det inte finns något område inom byns året-runt-marker som är förskonat från järvförekomst, plus att även lodjur, björn och örn finns i markerna. Vid minst två tillfällen sedan i somras har dessutom förekomst av varg dokumenterats. 

Det finns flera års dokumentation av omfattande skador och massdöd orsakat av järv inom Semisjaur-Njarg samebyn. Siffror från den senaste DNA-inventering som utförts visar att Semisjaur-Njarg sameby berörs av mellan 34 och 37 järvindivider. 

Ansökan om skyddsjakt omfattar 8 järvar, och syftet är att decimera järvstammen i området, vilket skulle innebära att påfrestningarna för samebyns renskötare minskar, samt att det på sikt hejdar ökningen av antalet järvar. 

I ansökan sägs också att ett alternativ kan vara att länsstyrelsen fattar beslut om skyddsjakt på ett antal individer med villkoret att samebyn kan uppvisa en skadebild och koppla en järvindivid till den skadan. På så vis skulle samebyn kunna inleda skyddsjakten samma dag som skadan upptäcks, istället för att behöva vänta på länsstyrelsens handläggning. 

I just det här fallet är ansökan daterad till 6 november, och Länsstyrelsens beslut om avslag har fattats den 21 november. 

– Man får intrycket av att de inväntar alla ansökningar om skyddsjakt för att sedan starta ett tombolahjul som avgör vilka ansökningar som ska avslås eller beviljas, säger Anders-Erling Fjällås.

Länsstyrelsen skriver i sitt beslut att man gör en ”samlad bedömning i varje enskilt fall” och att man bland annat tittar på om skyddsjakt kan försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för arten. 

Enligt inventeringsresultatet för 2023/2024 ligger järvbeståndet i Norrbotten under den fastställda miniminivån, ”…vilket innebär att järvstammen måste förvaltas med särskild försiktighet.”, skriver länsstyrelsen i sitt beslut. 

Anders-Erling Fjällås menar att länsstyrelsens argument är ”irriterande˝ och gör en jämförelse med Norge. 

– Norge har ett tak för hur stor stammen får bli. När den når taket smäller det, då går man in med statlig avskjutning. Sverige har ett golv, en miniminivå, men här finns inget tak… 

Nu har Ljusglimt funnits i fem år. vilket tyder på att Miljöfilmfestivalen som varvar filmer, föreläsningar, gofika, renskav, flinka händer som hjälps åt med det praktiska, mingel, broderi, klädbytardag, publiksorl och samtal fyller ett viktigt behov.

Årets tema klimat och mat berör oss alla även om det stundvis kan kännas lockande att skjuta undan de obehagliga tankarna och istället glida med i business as usual. På programmet möts skrämmande fakta om världens tillstånd med idéer om hur människor finner nya möjliga vägar som samspelar med naturen på vårt enda jordklot istället för att utnyttja och plundra naturen på dess och allas vår bekostnad.

De olika inslagen hakade in i varandra. Tina-Marie Qwibergs och Andi Noors hyllade dokumentär Frökriget gav publiken ett internationellt perspektiv på tillgången eller snarare bristen på tillgång till en mångfald av fröer, vilket skapar en enorm sårbarhet för vår matproduktion. F1-hybriderna kontrolleras av ett fåtal multinationella företag. Dessa fröer är framtagna för att ge hög ekonomisk avkastning, men brister i näring och förmåga till anpassning till nya klimatförhållanden. Odlarna själva kan heller inte ta nya fröer från plantorna utan är beroende av att köpa utsäde varje år.

Bernt Adolph, Arjeplogs Biografförening, var en av deltagarna med hjälpande händer vid Naturskyddsföreningens miljöfilmfestival Ljusglimt.

Imke Hällgren tog vid och delade med sig av sin personliga resa mot en närmare relation med jorden med stöd av bland annat permakultur, som kan beskrivas som ett designredskap för både odling, relationer och hushållning. Imke väljer fröer av gamla arter som är anpassade för nordliga breddgrader och som hon förökar själv. Hennes trädgård har inga tuktade, artfattiga gräsmattor utan hon prioriterar artrikedom, där även fler och fler insekter trivs, utan att ta över. De perenna ätbara växterna som frodas hos Imke är också en del av matberedskapen.

Malin Åkesson är en av eldsjälarna bakom MIljöfilmfestivalen Ljusglimt, som i år firar femårsjubileum.

Filmer från Campfire Stories återkommer på Ljusglimt och i år visades Radical Neighbouring, som bjöd på nya perspektiv på ekonomi. Eller föresten, att ge bort mat i gåva och att se till att alla i byagemenskapen får det de behöver, är väl egentligen inget nytt utan snarare något självklart?

Länk till Campfire Stories finns här.

Åsa Callmer anknöt till filmen i sin föreläsning, när hon berättade om sin forskning om vikten av tillräcklighet och rättvisa och svarade inspirerande på publikens frågor. Hur kan vi skapa nya traditioner som inte innefattar överkonsumtion och överutnyttjande av världens naturresurser? Åsa är också författare till boken Planeten, klimatet & framtiden : vad kan vi göra? som förklarar komplexa sammanhang, på ett lättfattligt sätt och passar alla åldrar.

Låna den på biblioteket!  Länk finns här.

Efter middagen inledde Lars Igeland från Naturskyddsföreningens gruvgrupp i Norrbotten, ett samtal om uranbrytning, som kan komma att bli aktuellt i Arjeplog. Det finns stora miljörisker med alla gruvor och urangruvor i synnerhet, så det finns anledning att hålla sig uppdaterad om vad som är på gång.

Länk till Marianne Hofmans reportage i Arjeplognytt finns här.

Genom Filmpool nord har Ljusglimt under alla år kunnat erbjuda intressanta filmer med lokal och samisk anknytning. I år fick vi förmånen att möta Liselotte Wajstedt och se hennes gripande poetiska hybriddokumentär In my hand, om kampen för älven, marken och samiska rättigheter.

På samma tema talade och jojkade Jörgen Stenberg. Han tydliggjorde med kartbilder hur den ena exploateringen efter den andra inskränker på renbetesland och han berättade att jojken är ett sätt att hedra och hela skogslandskapet.

Att tillsammans med andra uppmärksamma vad som verkligen är viktigt i livet skapar hopp och under festivaldagen hördes många skratt i biografsalongen. Vilket tema ska vi ta upp på Ljusglimt nästa år? Hör av dig och berätta vad du brinner för!

naturskyddsoreningenarjeplog@gmail.com

Text: Malin Åkesson Foto: Malin Åkesson, Johan Fjellström och Harleen Kalkat

Nya spår av varg har noterats i tre samebyar i Arjeplog. Exakt var vargen nu befinner sig är oklart, men troligen inom Ståkke sameby. Bilden är tagen i Vildriket, Järvsö.

Spår av varg hittades i slutet av förra veckan vid sjön Labbas norr om Arjeplog. Spåren visade att vargen kommit norrifrån.

Under fredagen kontrollerades spåren av länsstyrelsens naturbevakare, som då också följde spåren någon kilometer.

När spårningen återupptogs på måndagen var spåret gammalt och svårt att följa. Exakt vart vargen nu befinner sig är oklart.

– Vi är på efterkälken och behöver färska spår för att fortsätta, säger Alexander Winiger, rovdjurshandläggare på länsstyrelsen.

Området där vargspåren hittades ligger inom Luokta-Mavas sameby. Spåren fortsatte in i Semisjaur-Njargs marker, och en ansökan om skyddsjakt i det område där spåren hittats skickades i fredags in till Länsstyrelsen. Den ansökan dras nu tillbaka, eftersom det under måndagen konstaterades att vargen fortsatt sin vandring och gått in i det område som tillhör Ståkke sameby.

– Ansökan handläggs i enlighet med våra rutiner. Vi har inte fått någon rapport om att något byte har hittats under spårningen och inget beslut har fattats i ärendet. Vi får se hur det utvecklar sig de kommande dagarna, sa Alexander Winiger till Arjeplognytt under måndagen.

Mycket pekar på att vargen nu befinner sig inom Ståkke sameby, och dess ordförande Kjell Larsson har därför skickat in en ansökan om skyddsjakt.

– Vi har ett stort rovdjurstryck redan utan varg. Förra vintern hade vi fyra järvföryngringar, plus björn, lo och örn. Vargen ger ett extra stresspåslag, som vi inte ska behöva ha, säger han.

Länsstyrelsen avvaktar rapporter om färska spår, och renskötare i såväl Ståkke som Semisjaur-Njarg och Luokta-Mavas samebyar ägnar extra tid och uppmärksamhet åt att försöka förhindra angrepp och hitta spår av vargen.

– Ansvaret läggs på oss som är drabbade, konstaterar Kjell Larsson. Vi gör vad vi kan, men det är som att leta efter en nål i en höstack, och förutsättningarna att ta sig fram i skogen är dåliga.

I september i år kom en varg in i en renhage tillhörande Semisjaur-Njarg sameby, där den angrep och dödade minst 11 renar. Länsstyrelsens personal tog då DNA-prover för att säkerställa att det verkligen rörde sig om en varg.

”Vi behöver veta om det är en varg eller en hund eller en hybrid. Om det är en varg behöver vi veta ursprunget.”, sa Martin Jonsson, chef för länsstyrelsens fältenhet, till Arjeplognytt då.

Men – ungefär hälften av proverna, som skickades med vanlig post, kom aldrig fram till laboratoriet.

– Vad som hänt med det borttappade brevet kan ingen upplysa oss om, det har fortfarande inte dykt upp, säger Alexander Winiger. De DNA-prover som nådde labbet analyserades och visade att det var en finsk-rysk varg som orsakade skadan i renhagen. Däremot gick det inte att utläsa vilket kön vargen hade. Individmarkörerna fungerade inte heller.

Kan man till exempel skicka DNA-prover som rekommenderad post? 

– Vi har tittat på olika lösningar, men att lämna in till postombud är inte alltid den snabbaste varianten. Det är bara ett av alla hundratals brev med DNA-prover vi skickat genom åren som försvunnit, alla andra har kommit fram i tid, så i nuläget kommer vi att fortsätta använda oss av Postnord.

Om DNA från denna varg hittas, kommer ni då att skicka det provet i ett vanligt brev, precis som förra gången? 

– Ja.

Från Norge och Finland kommer rapporter om en ökad invandring av varg från Ryssland de senaste åren.

– Så är det. Vi har täta kontakter med våra kollegor i både Norge och Finland, och de senaste åren har det kommit in ett stort antal vargar framför allt i det finska renskötselområdet. Över hundra vargar har skjutits på skyddsjakt där de senaste tre åren. Vi har inte sett samma ökning här, men med de vintrar vi börjar få kommer det att bli svårare och svårare att bedriva skyddsjakt i det finska renskötselområdet, säger Alexander Winiger.

Mer om situationen i Norge finns i reportage hos NRK. Länk finns här.

Ett bord att mötas vid. Måndagsträffarna i Laisvall är viktiga och uppskattade av besökarna.

De uppskattade måndagsträffarna i Laisvall, med temat Laisvall då och nu, fortsätter.

– Det är viktigt att få samlas. Vi brukar börja klockan tolv, men många längtar hit och kommer redan halv tolv, berättar Ann-Christine Jakobsson, som ser till att dörren till klubbstugan är öppen för alla som vill delta i samtalen vid borden.

Laisvall då och nu är temat för måndagsträffarna. Samtalen sker både vid kaffebordet och vid pusselbordet.

Den här veckan kom Peter Uvén från Silvermuseet samt Isabell Burlin och Astrid Lindgren från Boliden AB för att möta Laisvallsborna.

Peter Uvén berättade om Silvermuseets arbete med en utställning om Laisvall. Den ska stå klar under nästa år. Samtalen kom snabbt igång runt borden, och det handlade om allt ifrån det märkliga ”mygghuset” till teateraffischer, hoppbacken och aktiviteter för barn.

Astrid Lindgren och Isabell Burlin informerade om planer och pågående arbeten i och vid gruvområdet.

Astrid Lindgren och Isabell Burlin berättade kortfattat om den planerade förstärkningen av dammen vid det så kallade sjömagasinet. För att undvika lastbilstrafik genom samhället har vägar iordningställts via gruvområdet. Arbetet med dammförstärkningen ska enligt planerna inledas under våren 2026.

– Precis som vi har sagt tidigare så finns det ingen anledning till oro. Hade vi varit oroliga hade vi redan varit där och gjort förstärkningarna, sa Isabell Burlin.