Nöjda deltagare med anknytning till Arjeplog: Maria Söderberg, Lotta Lestander, Emma Eriksson, Johan Sundström, Anna-Lena LeGoascogne, Gunilla Balkow och Isak Utsi. FOTO: Arvidsjaurs kommun

Astronomi, renslakt och fiske. Sång med Idolvinnaren Cimberly Wanyonyi. Det var ett intensivt program som avhandlades vid 2025 års Landsbygdskonferens i Pite älvdal när den hölls i Arvidsjaur.

Landsbygdskonferensen Pite älvdal är en budkavle med idéer och utbyte som startade i Piteå 2023. Nu i oktober hade turen kommit till Arvidsjaur. Hotell Laponias största sal var fylld och näringslivsstrateg Anne Enoksson, Arvidsjaurs kommun, hälsade välkommen. Därefter lämnade hon över ordet till moderator Petra Malm.

Under två dagar fick deltagarna lyssna på en lång rad av talare.Det helägda samiska företaget  Njalgíes – tidigare Arvidsjaur renslakt – beskrev hur de förvaltar kulturarv och matproduktion.

Här presenterades Astrocenter i Nästräsk, Norra Europas första astronomiturismstation.

– En unik satsning där vetenskap ska möta natur och himlens skådespel, berättade Johan Kero från Institutet för rymdfysik i Kiruna och visade svindlande bilder från rymden.
Piteå Summer Games är en stark besöksmotor, vilket dess verksamhetschef Anna Bogren Dalberg med råge visade.

Robin Olovsson, hemmasonen från Arvidsjaur, lyfta fram historiens betydelse. Han hade just blivit nominerad till Augustpriset i kategorin fackböcker. Foto: Maria Söderberg

Johan Sundström lämnade sitt arbete med högspänningsledningar på företaget KtlTek och satsade på fiske. Idag driver han företaget Rebackuddens Fjällfisk AB. Gymnasieläraren och historiepoddaren Robin Olovsson kom hem till Arvidsjaur och berättade om hur angeläget det var med att känna till vår bakgrund. Han hade just blivit nominerad till Augustpriset i kategorin fackböcker för sina två verk om Norrland.

– Det var ett stort skifte i när industrialiseringen kom till norr. Sedan 1600-talet har den synen dominerat. Det som aldrig passat in, ja, det är människorna, beskrev han med ett visst vemod.

Leopold Hallnor visade hur ett särskilt framtaget kort kan stärka den lokala handeln i Arvidsjaur.

En aktuell fråga är en eventuell kopparbrytning i Laver. Från Boliden Minerals deltog Micaela Löwenhöök, som är Public Affairs-ansvarig, som beskrev hur långt projektet avancerat:

– Jag ser Laver som vår gåva till Europa. Vi producerar koppar som kan återvinnas.

Hon fick många frågor från publiken om allt från minerallagar till påverkan av vattnet vid en eventuell kommande brytning.

Sång med Cimberley Wanyonyi och Petri Kivimäki på saxofon vid middagen på Vittjåkk restaurang. FOTO: Maria Söderberg

Idol-vinnaren från 2023 Cimberly Wanyonyi och Petri Kivimäki från Leader Lappland deltog både med beskrivning av ett lyckat ungdomsprojekt och med framträdande. Inte minst sången och musiken under middagen på Vittjåkk var uppskattad.
Stort intresse väckte ”Projektgruppen Glommersbygdens framtid” som startade 2023 för att rädda byaskolan. Så blev det också. Deras målmedvetna arbete har väckt hopp i bygden och gruppen av fem på scenen tackades med varma applåder.

Författaren Tina Harnesk, Arvidsjaur, avslutade de två dagarna med att lyfta fram sin och andras berättarglädje. Hon debuterade med romanen ”Folk som sår i snö” och är aktuell med sin andra roman ”Mödramärg”.

– Jag visa hur de historiska övergreppen mot oss samer har satt djupa spår.

Sammanlagt deltog ett 60-tal i Landsbygdskonferensen som nästa år, vid samma tid i oktober, kommer att arrangeras på Silvermuseet i Arjeplog.

Text och foto: Maria Söderberg

Familjetraditionen med fiske hålls vid liv på Rebackudden, vid stranden av Hornavan. Johan Sundström intervjuades av Petra Malm om sin satsning som yrkesfiskare. FOTO: Maria Söderberg

Det blev scenpremiär för Johan Sundström när han medverkade på Landsbygdsdagar i Arvidsjaur. Samtalspartner var elitsoldaten Petra Malm som frågade ut honom om satsningen på fisk och fiske.

Johan Sundström, 32 år, lämnade sitt arbete med högspänningsledningar på företaget KtlTek och satsar på fiske. Idag driver han företaget Rebackuddens Fjällfisk AB vid stranden av sjön Hornavan och det var i den yrkesrollen han satte sig på scenen när 2025 års landsbygdskonferens arrangerades på Hotel Laponia i Arvidsjaur.

– Hur kom du på detta med att bli fiskare? undrade Petra Malm som höll i intervjun på scenen.

– Ja, det ligger nog i släkten, menade Johan Sundström som beskrev hur det var att befinna sig som en länk i en lång tradition av familjemedlemmar som alltid fiskat.

– All fisk som vi säljer är vildfångad och vi har licens som yrkesfiskare.

Släktledet i Rebackudden går tillbaka till Karl Petter Sundström från Racksund och Karolina Lovisa Karlberg från Strömnäs, nära Sakkavare, som flyttade hit i mitten av 1800-talet. Idag är det Johan som tillsammans med sin pappa Petter Sundström främst ägnar sig åt fisket. Vid arbetstoppar är de fler i familjen som bistår.

– Jag har ett friare liv nu där den ena dagen inte är lik den andra. Om det är dåligt väder och blåser för mycket är det bara att vänta.

Men det finns samtidigt mycket att göra på land. Under åren har nya byggnader kommit till för paketering och frys. Lokalen är godkänd av myndigheter för livsmedelshantering. Under etableringen har de haft stöd i projekt med Leader Lappland och i kontakter med näringslivsbolaget Argentis.

Yrkesfiskare från Rebackudden. Johan Sundström, 32 år. lämnade sin anställning och satsade på eget företag som fiskare. Han berättade om sitt val på landsbygdskonferensen i Arvidsjaur. FOTO: Maria Söderberg

Storsäljaren hos Rebackuddens Fjällfisk AB är röding. Den fiskas i både Riebnes och Hornavan. Dess bästa tid är före leken, berättar Johan Sundström, och den perioden infaller i augusti och i början av september.

– När isen har nylagt är det också bra fiske.

Öring fiskar de inte, den ger helt enkelt ingen bra avkastning. Gädda har de som biprodukt med en klassiker, torrgädda. Storsäljaren mitt i vintern är sellaksrom som fiskas mellan Lucia och Trettonhelgen. Här är det sik som gäller med en vikt av cirka 80 gram. De kan leverera hundra kilo, men då krävs det många arbetstimmar.

– Priset är 1 600 kr per kilo, men det kan också höjas till 1 800 eller 1 900 kr.

Det här med is är något som Johan Sundström har respekt för.

– Vintertid tänker jag hela tiden på hur isen är. Det kan vara tufft med nätfisket när vädret är skit. För att minimera riskerna har vi flytoveraller och bra kläder. Sälhandskarna är på. De jag har är säkert femtio år gamla.

Vinterföre är dock något som han har livslång erfarenhet av. Som ung var hans största intresse skoter och han tävlade i många år, bland annat i USA.

För Johan Sundström var det här första gången han medverkade på en scen och han medger att det var ”litet nervöst”. Petra Malm, som för många är känd från Elitstyrkans hemligheter, fick honom dock att slappna av och publiken hade han med sig från första stund.

Text och foto: Maria Söderberg

Här finns beslutet om att Drotting Kristina har ”resolverat” (beslutat) att en marknad ska anläggas vid Arjeplog. Datum är satt den 6 januari, vilket skulle komma att ändras. Beslutet meddelar även att man ska upprätta en ”marknadts patent” vilket avser ensamrätt till handel. Originalbrev hos Riksarkivet.

1640 var ett händelserikt år i Arjeplogs kommun. En stadsplan presenteras och beslut togs om att inrätta en marknad. Drottning Kristina undertecknade ett beslut om att inrätta församlingar med kyrkor i ”Arie-plogh”, ”SilboJock” och ”Nasa Fiell”.

Dags för marknad i Arjeplog igen! Men jag sitter nedgrävd i arkivläsning i Stockholm och gör en utflykt till den gamla Skottvång gruva. Möjligen var den igång redan på 1200-talet, men säkra belägg finns från 1500-talet. Här blir det bokrelease om en bok som ansluter till 1600-talet.

Industrin sätter fart i Pite Lappmark
Den 30 mars 1640 oroar sig Riksrådet över dem som beskrivs som ”överlöpare”, det vill säga en förrädare eller desertör som lämnar Sverige och söker sig över gränsen till kungariket Danmark-Norges marker. Det kunde vara samer eller bergsknektar från bottniska kusten som var uttagen till militärtjänst eller arbete vid Nasafjäll eller Silbojokk.
Samtidigt har brytningen av malm pågått i fyra år. Det är två år efter att gränsförhandlingarna avslutats med den danske kungen som högst ansvarig. Den naturliga mötesplatsen mellan Hornavan och Uddjaure utsågs som en angelägen plats för både marknad och kyrka. En stadsplan upprättas där man tydligt kan se hur det samiska samhället har ett eget område.

Samerna ska ”dragas” till ”civilitet”
Namnet, tidigast belagt 1636 som namn på samebyn och 1640 på kyrko- och marknadsplatsen, är en försvenskning av Árjepluovve. Gruvhanteringen följdes av missionsverksamhet för att ”draga lapparna till civilitet och den rätta religionen”. Det kan man utläsa från brev från Bergskollegiet till lappfogden Olof Jonsson. Brevet är skrivet även det i mars månad 1640. Det var också lappfogden som i sällskap med bergmästare Hans Lybecker hade i uppdrag att utse platser för kyrkor och marknadsplatser.
Den 22 juli 1640 diskuteras i brev att präster måste komma till gruvan och att man ska bygga ett ”torvhus” på fjället för den som anlitas. I Arjeplog ska man se till att det blir en ”stenstuga”.

Lantmätare Tresk skulle näpsa försumliga odlare
År 1640 intensifieras kartarbetet med en skrivning av lantmätaren Olof Tresk. Han hade besökt Silbojokk och Nasafjäll där han bland annat frågat ut samer om gränser och färdvägar. Men som riksrådets utsände skulle han inte bara rita kartor  utan ombads ”observera och avmäta” platser som kunde bli nybyggen för att förenkla för resanden mellan Piteå och gruvan med smälthytta, samt ”med flit rannsaka” nya malmstreck. Den tid han inte tillbringade i fjällbygden skulle han använda för att inspektera ”ödesgårdarna uti Norlanden” och med Landshövdingen Johan Graans hjälp befordra ”försumliga odlare till näpst”.

”…huruledes der kan byggias 1640”: Stadsplan för Arjeplog 1640. Bokstaven B markerar ”Borgarnas stad” och kåtorna visar de olika samebyarnas områden. Här finns Västerbyn, Tuorpon och Lais samt Semisjaur. Kyrkan syns längts ned till höger på kartan, vilket är samma plats som idag. Flera byggnader tillhör bergsverksamheten i Nasafjäll. Karta Riksarkivet

Tidsmaskin önskas

Ja, nog verkar 1640 ha varit ett spännande år! I ljuset av Arjeplogs marknad kan man se starten som en brytningstid för människorna i min hemkommun. Ibland önskar jag få sätta mig i en tidsmaskin.
Önskar alla en trevlig helg!

Maria Söderberg

Julfika med boktips! Tina Harnesk, Annika Westerlund och Lotta Eriksson var tre av de som samlades runt ABF:s fikabord för att prata böcker och läsning. FOTO: Maria Söderberg

”Jag har alltid en vän när det finns en bok att läsa”, sa Sofi Sundström.

”Att låna en bok på biblioteket och se hur en mygga fastnat mellan bladen eller att någon strukit under ett ord ger känningar. Det är som en läsarbekantskap”, sa Bertil Sundkvist.

Författaren Tina Harnesk berättade om både det hon skriver och det hon läser. Hennes tredje bok kommer att utspelas i Arjeplog. FOTO: Johan Fjellström

Läsningen lovordades när ABF Arjeplog bjöd in till bokträff med anledning av kommande Bok & Vandring. Författaren Tina Harnesk, Arvidsjaur, berättade om hur hon började skriva och lämnade några av sina främsta boktips. Just nu var hon uppfylld av författaren Sophie Hannah. Bakgrunden är att Agatha Christies efterlevande handplockade just henne för att förvalta deckardrottningens arv genom en egen serie med Hercule Poirot i huvudrollen. Boktiteln som nämndes var ”Hercule Poirots stilla natt”.

Bertil Sundkvist läser mycket. Han rekommenderade Mats Jonssons serieböcker och Carl-Johan Vallgren som är aktuell med ”Din tid kommer”.

– Min tidigare journalistkollega Åke Lundgren i Malå har gett ut en ny upplaga av Stor-Stinas öde som jag vill tipsa om, ”Sápmis jättinna – sanningen om Långa lappflickan”.
Johan Fjellström läser sina böcker på en iPad och helst de som har har namnet John: ”De kommer jag ihåg”. Till favoriterna hör John Steinbeck och John Grisham.

FOTO: Johan Fjellström och Maria Söderberg

Övriga boktips och aktuell läsning var bland annat ”Sammanflätning” av Pia Mariana Raattamaa Visén, ”Koden till tonårshjärnan” av Lena Skogholm och ”Sten i siden” av Mikael Niemi.

Flera av de författare som omnämndes har deltagit i Bok & Vandring i Jäckvik. Tina Harnesk kommer att medverka 2025 med sin senaste bok ”Mödramärg”.

– Jag arbetar nu med en tredje bok vars handling kommer att anknyta till Arjeplog.

Lotta Eriksson, ABF, som bjöd alla på hembakat och kaffe, tackade för boktips:

– Det skulle vara trevligt att anordna bokcirkel med fokus på de böcker och författare som kommer besöka Bok & Vandring, så håll ögonen öppna.

Den bokintresserade kan göra lånefynd på Biblioteket och köpfynd på Silvermuseet. Malin Brännström och Tina Harnesk tittar igenom Silvermuseets sortiment. FOTO: Maria Söderberg

Arjeplogs kommunbibliotek kan erbjuda ett stort urval och vissa titlar har en lång lånelista. Vill man köpa en bok finns Silvermuseets butik. Här kunde museichef Malin Brännström locka till läsning med många titlar och Tina Harnesk var lyrisk.

– Men kolla! Jägarliv i Jokkmokks fjällvärld av Yngve Ryd och Gunnar Edholm, Arjeplogs socken – 1636 till 1900 av Ernst Jünger och så mycket mer.

Malin Brännström lyfte fram ”Karins dagbok 1931-1934 och Varjisträsk-Varggá” av Per-Bruno Wisth som är en jordnära beskrivning av livet i en by där samer, nybyggare, skogsarbetare och rallare levde tillsammans.

Vill man tillåta sig något läskigt i vintermörkret kan man köpa boken med de pitesamiska berättelser som ungraren Ignác Halász samlade in 1891. I boken”Alvos Giehto – Förskräckliga berättelser från Arjeplog”, presenterade av Inger Fjällås och Peter Steggo med illustrationer av Stina Renberg, berättas om allt från månen som grillar en familj och tjuvaktiga vittror.

Maria Söderberg

Samtal om böcker och planering inför Bok & Vandring i Jäckvik 2025. FOTO: Maria Söderberg

Samtal om böcker lockar.

En vardagkväll i Arjeplog slöt tjugo deltagare upp för diskussion om aktuella böcker, en pizzabit och fika.

Bakgrunden var planering inför kommande Bok & Vandring i Jäckvik, ett litteraturevenemang som engagerar året om.

Några av de nya verk som presenterades, och som flera redan hade läst, var Maria Broberg ”Nattljus”, Mats Jonsson ”Stinas jojk”, Tina Harnesk ”Mödramärg”, Robin Olovsson ”Historien om Norrland” och Sverker Sörlin ”Snö – en historia”. Den fina boken ”Smak på Sápmi” fick deltagarna att känna hunger.

Deltagarna hde också många lästips. Gussar Blomgren lyfte fram Steven Eriksson, en kanadensisk författare som skriver fantasy. Elisabet Arvidson tipsade om boken ”Hjortonmyren” av Ulrika Lagerlöf där författaren inspirerats av sin egen släkthistoria från Bastuträsk. I början av 1940-talet arbetade Ulrika Lagerlöfs mormor som kocka i en skogshuggarkoja.

Utlottning av kvällens vinst ”Stinas jojk” av Mats Jonsson gick till Gussar Blomgren.

Från Arjeplogs kommunbibliotek medverkade Anna Blomgren och Sofia Flinkfeldt.

Kommunalrådet Isak Utsi presenterade kommunens budget för 2025, men tog även upp de stora problemen med plogning av de så kallade samfällighetsvägarna. Foto: Maria Söderberg

Snön yrde. Många skilda ämnen avhandlades när Bergmans Alluthyrning i Arjeplog bjöd på frukost.

Företagsfrukost med Andreas Bergman, Nina Dahlberg (utsedd till ”Årets Medarbetare” i Arjeplogs kommun) och Marcus Ögren på Bergmans Alluthyrning AB. Foto: Johan Fjellström

Första ordentliga snöfallet virvlade runt på industriområdet i Arjeplog när näringslivsbolaget Argentis arrangerade företagsfrukost. Under åren har det blivit en vana att arrangera träffar i arla morgonstund hos olika företag i Arjeplogs kommun. Nu hade turen kommit till Bergmans Alluthyrning som dukade upp frukostbordet. Andreas Bergman förklarade med ett skratt att här ”håller vi på med allt möjligt kollijox”. Närmare ett trettiotal tog plats i verkstaden med en lätt doft av olja, däck och kaffe.

Sara Dahlberg, Arjeplogs kommun, berättade om en angelägen aktivitet ”En vecka fri från våld” som arrangeras i Norrbotten där mäns våld mot kvinnor och barn uppmärksammas. Foto: Maria Söderberg

Sandra Blind, Jill Nilsen och Sara Dahlberg från Arjeplogs kommun berättade om ”En vecka fri från våld” i november, vecka 47.

– Arjeplog har som enda kommun i länet valt att även rikta sig mot företagare i sin roll som arbetsgivare, sa de och underströk att våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem.

– Arbetsplatser kan göra stor skillnad för de som drabbas.

Zara Leghissa, riksdagsledamot (S) i trafikutskottet besökte Arjeplogs kommun för att bland annat bekanta sig med problemen med plogning av vägarna. Foto: Johan Fjellström

Kommunalrådet Isak Utsi informerade om kommunens budget i tider av ansträngd ekonomi. Utifrån svårigheterna med plogning av enskilda vägar deltog Zara Leghissa, socialdemokratisk riksdagsledamot i trafikutskottet. Hon var i Arjeplog för att på plats möta berörda aktörer och företagare.

Kommunfullmäktiges ordförande Mats Abrahamsson lyssnade. Foto: Johan Fjellström

Bok & Vandring i Jäckvik arrangeras åter sommaren 2025 och frukostmötets deltagare fick information om planerna och om kommande nummer av Magasin Silvervägen.

Lotta Lestander, VD på Argentis, uppmärksammade 2024 års vinnare ”Årets Medarbetare” Nina Dahlberg, som ju arbetar på just Bergmans Alluthyrning, och ”Årets Företagare” i Arjeplog som var på plats, Stina Ederlöv och Håkan Ederlöv, Galtis AB.

– Ni gör starka insatser för att lyfta företagsklimatet, sa hon.

Maria Söderberg

Inget om ryska samer: Seminariet ”Sanning och försoning – på vems premisser?” diskuterade försoningsprocesser i urfolksvärlden. Roman Iakovlev stol förblev tom. Medverkande var Åsa Simma, Giron Sámi Teáhter, Petra Laiti, artist, och Siri Broch Johansen, regissör och manusförfattare. Samtalsledare var Ánde Somby, försteamanuensis i juridik, Tromsö. Foto: Maria Söderberg

Kulturgiganten Bokmässan gick norrut 2024. Sápmi och Rymden (som bekant finns ju rymdstyrelsens bas i Kiruna) var hedersgäster. Programmet om Sápmi skulle belysa hela den ”samiska litteraturens kraftfulla mångfald” och i pressmaterialet sas att det var viktigt att tänka på hela Sápmi: ”… ett gränslöst folk”. Man kan med råge säga att det blev en succé med alla fantastiska kulturpersonligheter från Sápmi vilket arjeplognytt.se uppmärksammat.

Men var fanns de ryska samerna och deras sak? Som urfolk stämplas de som extremister i Ryssland, på samma lista som bland annat al-Qaida och beväpnade nazistiska grupper. Det är en ironi att ursprungsbefolkningen utnämns för att vara ”utländsk agent” vilket en lagstiftning från 2012 stipulerar.

”Man kan inte prata om sina rättigheter. Bara dansa och sjunga återstår för urfolk i Ryssland” sa Yana Tannagasheva, styrelseledamot i The International Committee of Indigenous Peoples of Russia i SVT Sápmi (7/8-24). I en sorgkantad text från Svenska PEN skriver det tidigare kulturrådet i Ryssland, Stefan Ingvarsson, om en hårdför assimileringspolitik av samer. Om man dessutom lägger till den territoriella expansionen med angreppet på Ukraina menar Ingvarsson att ”den ryska statens brutalitet mot ukrainska civila sänder en tydlig och fasansfull signal inte bara till Rysslands övriga grannländer, utan i lika stor grad till landets egen ickeryska befolkning”.

Lovozero på Kolahalvön. Bild från 2015. Foto: Maria Söderberg

Jag letade i det omfattande mässprogrammet, men hittade inget. Skrev till mässledningen kvällen innan mässtart och undrade hur det kunde bli så illa. Fel, fel av mig visade det sig. Johan Sandberg McGuinne, Tjállegoahte, kunde redan morgonen därpå (före tuppen) meddela att författaren och musikern Roman Iakovlev skulle medverka på ett seminarium. Han är kildinsame från Lovozero. Denna ort på Kolahalvön med närmare tretusen invånare brukar omtalas som samernas huvudstad i Ryssland. 2015 var jag där och blev både upplyft av givande möten – och nedstämd. Den samiska kulturen i Ryssland är så tillbakaträngd att man förvånas att något alls är kvar. Mina år med litteraturresor i Belarus med författare – varav flera idag är fängslade och utsätts för tortyr, eller lever i exil – gör sig påminda.

Så, därmed bänkade jag mig på seminariet ”Sanning och försoning – på vems premisser?” där Roman Iakovlev skulle delta. Men han kom inte och seminarieledaren Ánde Somby hade efteråt ingen information om vad som hänt. Någon plan B fanns inte under seminariet. Ingen deltagare tog den tappade stafettpinnen. Detta med sanning och försoning för de ryska samerna – trots geografisk närhet och gemensam historia – är som en utopi som utspelas på en annan galax.

I en annan sal vittnade exilryska journalisten Katerina Gordejeva och författaren Sofia Oksanen om ofattbara grymheter utförda av Putins krigsmaskineri. Författaren och exilryssen Michail Zygar beskrev i ett seminarium hur 350 år av propaganda och oseriös historisk forskning drivit hans nation till krig. I dessa två så angelägna seminarier omnämndes specifikt inte ryska samer, vilket kan vara förståeligt; tiden är knapp, uppdraget låg inte här.

Johan Sandberg McGuinne, Tjállegoahte, beklagade senare mot aftonen Roman Iakovlevs frånvaro med att han inte fått visum. Han läste en av hans dikter på Sapmiscenen. I antologin ”Inifrån Sápmi” med redaktörer Patricia Fjellgren och Malin Nord finns Roman Iakovlevs representerad.

Det har diskuterats en hel del om ett annat seminarium på Bokmässan med bland annat Peter Wennlund, Svenska Dagbladet, och Ola Wong, Kvartal, med rubriken: ”Samerna – privilegierad minoritet eller utsatt urfolk?” Hade man rört sig österut i Sápmi hade rubriken upplevts som än mer absurd.

För kulturarrangörer finns det alltid något litet – eller om möjligt stort – som kan uträttas.

Det som är oroväckande är att de medel som institutioner brukar ha för Barentsregionens arbete (där fyra länder självklart ingår inklusive Rysslands nordvästliga delar) dras in mer och mer. Motiveringen är att det är svårt eller omöjligt att samarbeta med ryska organisationer i någon annan form – som i detta fall med ryska samer eller för deras sak – men det är förstås att göra det lätt för sig. Det stämmer att Ryssland är en angripare och att här skett en en radikal förvandling av Ryssland till en fascistisk diktatur (för att låna ord av historiker Peter Englund). Men hur skulle det se ut om man upphör intressera sig för de utsatta, oavsett land? Man kan rikta blicken mot det tidigare förlegade apartheidsystemet i Sydafrika eller varför inte de oppositionella bakom den mur som delade Europa i ett öst och i ett väst. Litteraturen har haft och kan ha en stor roll, vilket förstås Bokmässan har stor kunskap om efter 40 år. Men den här gången föll det mellan stolarna för det Sápmi som beskrivs som gränslöst.

Av Maria Söderberg

PS. När Bok & Vandring i Jäckvik arrangeras i juli 2025 kommer författaren och musikern Roman Iakovlev att bjudas in, men om han inte själv kan delta kommer hans dikter att framföras. Ett särskilt seminarium planeras.

Läs mer här:

Sametinget: ”Uttalande om Ukraina-krisen. Sametingets politiker påminner om vikten av att de ryska samernas mänskliga rättigheter och rättigheter som folk beaktas.” (28/2 2022).

Ryska agentlagar i Barentsregionen av Maria Söderberg (17/3 2016).

Folk och språk reducerade till turistbroschyrer av Stefan Ingvarsson (17/10-24).

”55 Russian indigenous, regional and ethno groups labeled as extremists” (Thomas Nilsen, The Barents Observer July, 30 2024).
”Hösten 2015 drabbar agentlagarna de samiska organisationerna. Först ut att bli stämplade är Yasavey Manzara vilket försvårar eller omintetgör samarbete och finansiering med deras finska systerorganisation. De har sin verksamhet i Komiprovinsen. I slutet av november blev det dags för Centrum för stöd till ursprungsbefolkningen i norr, csipn, som startade 2001, att få agentstämpel. De ska dessutom böta 300000 rubel, 33368 svenska kronor. En paradox, kan man tycka, eftersom ursprungsbefolkningen knappast kan sägas vara ”utländsk agent”.”

”Ja, Ryssland har blivit en fascistisk stat” av Peter Englund (3/6-24).

Mat- och hantverksscenen var välbesökt. Fia Kaddik berättade om ost och tillverkning av ostformar i rot och sedan blev det ett kärt möte när krögaren och kokboksförfattaren Tareq Taylor klev upp på samma scen. Foto:: Maria Söderberg

Förläggare David Karlsson, Bokförlaget Korpen, visar upp Anne-Marie Ljungbergs bok ”Silbojokk”. Boken var så färsk att den enbart fanns i ett visningsexemplar i montern. Foto: Maria Söderberg

Anders Skoglind fick diplom av Svenska Serieakademin: ”Detta var en total överraskning då jag inte blivit informerad innan. Så det blev en riktigt rolig bokmässa det här”. Foto: Jonas Andersson, Albumförlaget.

Vilka är Svergies viktigaste böcker? Märkligt och underhållande samtal. Foto: Maria Söderberg

Känslosamt seminarium på mässgolvet med boken ”Glöm aldrig Tintin” där Sanam Gharaee, Luleå, medverkade. ”Jag kommer aldrig att sluta kämpa för att det som hände Tintin inte ska hända något annat barn”. Foto: Maria Söderberg

Börje Ulander, Boden, berättade om Eyvind Johnsons resa till Norrbotten 1976. Börje Ulander är ordförande för Eyvind Johnson-sällskapets avdelning i Boden där författaren föddes och växte upp. Foto: Maria Söderberg

Författaren och tecknaren Mats Jonsson om sin nya ”Stinas jojk” i Expressens monter. Foto: Maria Söderberg

Alltid med som tippad Nobelpriskandidat i litteratur: Joyce Carol Oates. Hon tilldelades det första Sjöjungfrupriset i Göteborg. Oates skildrar amerikanska drömmar och mardrömmar i en utgivning som sträcker sig över sex decennier. Foto: Natalie Greppi, Bokmässan

]]> https://arjeplognytt.se/2024/10/lasframjande-om-sapmi-pa-bokmassan/ Fri, 04 Oct 2024 14:51:20 +0000 https://arjeplognytt.se/?p=10152

Ann-Helén Laestadius och Kathrine Nedrejord var överens om att samisk litteratur tagit stor plats i Göteborg. Boken ”Sameproblemet”, utgiven i Norge, har fått stor uppmärksamhet. Foto: Maria Söderberg

En fantastisk Bokmässa!

Två författare med digra program var uppfyllda av dagarna i Göteborg. Ann-Helén Laestadius och Kathrine Nedrejord var överens om att samisk litteratur tagit stor plats.

Banden knyts, de klipps inte av. Invigning på Sápmiscenen 2024 med Frida Edman och Oskar Ekström från bokmässans ledning, kulturminister Parisa Liljestrand, Anna Rathsman, generaldirektör för Rymdstyrelsen, Johan Sandberg McGuinne från Tjállegoahte och Patricia Fjellgren. Foto: Maria Söderberg

Sápmi intog mässgolvet som hedersgäst och när invigningen skulle ske var det inget band som klipptes av. Istället flätades samiska band samman. Jojk och tal ljöd över hallen, det stora bokbordet tunnades ut. Förutom Sápmi var Rymden tema och med dessa två – tillsammans med  777 utställare – lyckades Bokmässan i Göteborg dra till sig 93 661 besökare.

”Vi har med oss alldeles för få böcker”, sa förläggarna Per Boine och Kristina Utsi Boine med förlaget DAT i Siejdegávva, Arjeplogs kommun. Foto: Maria Söderberg

– Jag är stolt och rörd. Det känns helt fantastiskt med dagarna på Bokmässan. När det verkligen gäller står Sápmi tillsammans, skulle Johan Sandberg ­McGuinne, Tjállegoahte, Författarcentrum Sápmi, vid mässlutet sammanfatta de fyra dagarna.

Många samiska titlar tog snabbt slut på bokbordet vid Sápmiscenen. Foto: Maria Söderberg

Böckerna i Sápmimontern väckte stort intresse.

– Vi har med oss alldeles för få böcker, trots 59 titlar, sa förläggare Kristina Utsi Boine med DAT förlag i Siejdegávva.

Författaren Ann-Helén Laestadius, vars bok ”Stöld” sålts i över 135 000 exemplar, berättade att hon tidigare var den enda som bar kolt på Bokmässan.

– Men nu ser man dem överallt. Fantastiskt!

Peter Steggo, språkkonsulent vid Samiskt språkcentrum i Jokkmokk, kände sig som hemma med alla välbekanta ansikte: ”Som på Jokkmokks marknad”. Foto: Maria Söderberg

Men var fanns utgivningen på pitesamiska? Som till exempel Biejve näjjda, Solens dotter, av Marry A. Somby och Lilli, farfar och norrskenet, Lilli, ájjá ja guoksagis, av Elin Marakatt, både utgivna 2020. Alvos giehto – förskräckliga berättelser från Arjeplog utkom 2023 och är nedtecknade berättelser 1891 av Ignác Halász i översättning av Inger Fjällås och Peter Steggo.

– Ja, vad ska man säga?

Peter Steggo slår ut händerna. Han har arbetat som översättare och utgår från att just dessa böcker ramlat mellan stolarna. Han är på plats under Bokmässan med uppdrag från arbetet som språkkonsulent vid Samiskt språkcentrum i Jokkmokk.

– Kanske kan man ha en egen monter 2025? undrade han.

Sofia Jannok deltog på Bokmässan med bland annat sin bok ”Mögelgumman”. Foto: Maria Söderberg

Musikern Sofia Jannok, vars bok ”Mögelgumman” nyligen har bearbetats till lättläst, kunde i ett seminarium om läsfrämjande inte nog understryka hur viktigt det är med böcker.

– Under en period arbetade jag i Göteborg, men på biblioteket hade de inte en enda bok på samiska att låna ut. Varken någon titel till sonen eller mig.

Var finns de samiska böckerna på Göteborgs bibliotek? En fråga som Sofia Jannok lyft fram under seminarium om läsfrämjande litteratur med författaren Anna Nutti. Samtalsledare Alle Eriksson. Foto: Maria Söderberg

Läraren och författaren Anna Nutti Wiandt, Jokkmokk, beskrev sorgen över att inte ha lärt sig samiska under uppväxtåren.

– Min samiska är sönder, som hon uttryckte det.

Idag har hon givit ut två barnböcker på nordsamiska och svenska och engagerar sig i läsfrämjande projekt för att stärka barns samiska identitet och språk.

Det är här det brinner. Samtal om konst med Britta Marakatt-Labba om de djupa såren i Sápmi tillsammans med konstnären Carola Grahn och jojkaren och poeten Simon Issát Marainen. Samtalsledare Anna Sunna. Foto: Maria Söderberg

Exploatering var även ordet när seminariet ”Det är här det brinner” inleddes med konstnären Britta Marakatt-Labba. Vid sin sida hade hon konstnären Carola Grahn och jojkaren, skådespelaren och poeten Simon Issát Marainen.

– Det är många ingrepp på traditionella samiska marker, sa Britta Marakatt-Labba och tog den största vindkraftsparken i Norge, Fosen, som exempel.

Konstnären Britta Marakatt-Labba har broderat fram en samisk berättelse om kollaps utifrån snabba klimatförändringar: ”Alla vaknar tio över tolv”. Foto: Maria Söderberg

Trots att högsta juridisk instans gett de två samebyarna rätt har norska regeringen hittills vägrat rätta sig efter beslutet.

– Det lämnar många sår.

I sin konst, som visades på storskärm, beskrev hon hur renarna drivs mot avgrunden. Klimatförändringarna sker snabbare i norr.

– Det håller på att kollapsa. Alla vaknar tio över tolv.

Snö – en historia. Ny bok signeras av idéhistoriker Sverker Sörlin. ”Den första snön som faller på hösten är en stor händelse. Den kommer bara, som en gåva. Här finns inget kommunfullmäktige som fattar några beslut”. Foto: Maria Söderberg

Varför älskar du snö? Författaren Andrea Lundgren från Boden intervjuade idéhistoriker Sverker Sörlin som är aktuell med ”Snö – en historia”.

– Jag växte upp med snö, det har präglat hela mitt liv, berättade han och tecknade en bild av det vita fenomenet. Med snön stiger ljuset upp från marken och det vi tagit för givet håller på att försvinna.

– Alla vet vad snöänglar är, eller hur? Vi lägger oss ned i snön och formar en ängel. De står för undsättning som kan ses som en metafor för vårt utsatta tillstånd.

Frågor som är universella. Seminarium om markfrågor med författarna Elin Anna Labba och Itamar Vieira Junior från Brasilien. Romanen ”Den vassa eggen” av Itamar Vieira Junior har nominerats till det brittiska prestigefyllda Bookerpriset. Foto: Maria Söderberg

Det skulle bli mer av den kosmiska varan i ett seminarium om samiska stjärnbilder. För vad händer när en jojkare, som på sina berättarturnéer om mytologiska stjärnbilder, möter en rymdforskare på scenen? Forskaren Jan-Erik ­Wahlund, docent vid Institutet för rymdfysik, såg fram emot att utvinna mineraler från asteroidbältet och Ánte Mihkkal Gaup oroades över hur ingrepp ska förstöra stjärnhimlen.

Rymden är ännu ett laglöst område som öppnar för exploatering. Redan nu är vi på jorden uppkopplade mot åttatusen satelliter.

– Det går inte längre att känna igen den mytologiskt så viktiga stjärnhimlen, menade Ánte Mihkkal Gaup.

Seminariet bjöd på många skratt när samiskt benämnda stjärntecken som Älgen och Jägaren korsades med Jan-Erik ­Wahlunds vetenskapliga blick där rymdfysiken underbygger – eller raserar – världsbilder.

Var är sejtens hem med Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink Andersson. Foto: Maria Söderberg

Sápmiscenens program vara omfattande. Fyra dagar i sträck. Två som förberett sig noga var Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink från byn Lillsaivis, Lansjärv. De presenterade en ny intervjubok om relationen till sejtar och heliga föremål i den samiska kulturen.
– Sejten är varken en förhistorisk sedvänja eller någon gammal samisk sedvänja utan det är ett högst levande kulturarv.
De berättade om hur flera av dem som medverkar i boken uttrycker en sorg över att så många sejtar har förts bort från sina ursprungliga platser.
– Sejtens hem är förstås där den uppenbarat sig. Den hör inte hemma någon annanstans än på den plats den kommer ifrån.

Smärtsamt samtal om sexuellt våld i krig med författarna Katerina Gordejeva, som lever i rysk exil, och Sofi Oksanen, Helsingfors, med rubriken ”Ryssland, kriget och sanningen”. Foto: Maria Söderberg

Ett drabbande tema om sexuellt våld fick ansikten att blekna. Den exilryska journalisten Katerina Gordejeva berättade om intervjuer i ukrainska flyktingcenter. Resultatet är boken ”För bort min sorg”.
– Den ryska duman beslöt 2017 att avkriminalisera våld i hemmet. Denna rätt att bruka våld mot kvinnor och barn avspeglas nu i kriget i Ukraina där soldater inte behöver räkna med straff för sexuellt våld. De snarare uppmuntras till det.
I seminariet deltog författaren Sofi Oksanen med essän ”I samma flod – Putins krig mot kvinnorna”.
– Att försvaga kvinnors rättigheter har varit en målmedveten politik under Putin. Verktygen är desinformation och propaganda.
Katerina Gordejeva berättade om hur hennes mor aldrig kramade om henne, inte heller hennes mormor. I den judiska familjehistorien fanns en nedtystad våldtäkt av en sovjetisk tjänsteman när den unga flickan sökte hjälp för att hennes föräldrar skulle undgå straff.
Publiken drog efter andan. I nästa seminarierum avhandlades frågan om hur framtiden ser ut för Israel och Palestina. Jan Eliasson, tidigare vice general­sekreterare i FN, väste fram sitt budskap om att den humanitära rätten kränks. För tjugo år sedan deltog han i förhandlingar som ”var nära ett genombrott för fred”.
– Väst måste göra mer. När man underlåter göra det drabbas synen på folkrätten, vilket även självklart drabbar stödet till Ukraina.

Författaren Tina Harnesk och Anna-Marja Persson, Samesystrar urfolkspodd, i ett samtal om littereatur och livet. Foto Maria Söderberg

Vid Sápmiscenen signerade Tina Harnesk, Arvidsjaur, sin nya bok ”Mödramärg”.
Hur har mässan varit? Bäst och sämst?
– Omtumlande, rolig och väldigt emotionell! Bäst? Alla koltar i vimlet. Sämst var det fruktansvärda seminariet ”Samerna – privilegierad minoritet eller utsatt urfolk?” Jag är jätte, jätteupprörd över det.

Hur var din Bokmässa, Peter Steggo?
– Sinnesjuk, ofattbar, omänskligt, men det är också helt fantastiskt med allt som finns här. Har ju haft ett informationsbord i Sápmimontern så jag har inte kunnat besöka så många seminarier. Det är frustrerande att jag inte har kunnat gå på det helt oväntade, men två programpunkter blev det i alla fall. Det var ett fantasy- och sci-fi-seminarium med rubriken ”Finns det bögar i rymden” och så ett med skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist. Det handlade om vardagens skräck.
Vad har varit det bästa?
– Samiska klanger, en fantastisk musikkväll.
Sämsta?
– Det seminarium som Timbro och Katalys arrangerade. Jag var inte där, men andra har berättat.

Det sistnämnda lär bli ett efterspel som Bokmässans ledning får tackla mot bakgrund av hedersgästen Sápmi. Bakgrunden var ett ifrågasättandet av bland annat urfolksrättigheter från Peter Wennblad, ledarskribent på Svenska Dagbladet, och Ola Wong, författare och journalist. Det fortsätter, alltså, att brinna.

FAKTA BOKMÄSSAN

–– Störst: Bokmässan är Nordens största kulturevenemang med 777 utställare, 28 scener och över 3 500 programpunkter. 300 seminarier arrangeras med allt från litteratur och konst till vetenskap och samhällsfrågor.

–– Bokmässans höjdpunkt: Besök av den amerikanska författaren Joyce Carol Oates som mottog Bokmässans nyinstiftade pris, en sjöjungfru. Pristagarens tolkning av bildhuggaren Panos Mamakos statyett var att sjöjungfrun ”råkar vara kvinna, men som egentligen är en andlig varelse”.

–– Längsta köerna: Marcus & Martinus med ny bok ”Två röster – en historia!” Redan klockan fem lördag morgon var fans på plats. Biljetterna till signering med humorgruppen IJustWantToBeCool (IJWTBC) tog slut på bara tjugo minuter. Köerna ringlade sig hela vägen runt Scandinavium.

Text och foto: Maria Söderberg

Sejten omskriven som att den ” …hafva haft stort inflytande på nybyggets vid Kasker årsväxt”, enligt Georg von Düben.
Foto av sejten som enligt anteckning katalogiserats som ”SHM 5.101”. Foto Charlotte von Düben
Bild på den gamla bron i Mellanström, vid det som tidigare benämndes Kaskerströmmen: Maria Söderberg

Fram till 1871 stod en sejte i Kaskerströmmen mellan Storavan och Uddjaure. Den var omtalad som en lyckobringare och togs till museum i Stockholm.

Idag går den inte att hitta i samlingarna.

Min kusin Stefan Lundqvist, som växte upp i Mellanström, frågade om jag visste något om sejten som en gång stod vid Kaskerströmmen. Detta vatten förbinder Storavan och Uddjaure och vid dess midja har människor med båtar eller på is passerat i årtusenden. Nog visste jag att den har funnits där, men nu var det dags att ta reda på var den hamnat. Det fanns inga berättelser om att den hade kastats i sjön – vilket hänt då och då – utan det troliga svaret var att den förts till ett museum. Bakgrunden till denna visshet var det väldokumenterade besöket en julidag 1871 då paret Charlotte och Gustaf von Düben besökte Kasker. De hade innan dess varit i Ammarnäs och Sorsele. Nu tog de helt enkelt med sig sejten. På vilka grunder är oklart, men samma sak hände med många andra samiska föremål. En annan sejte, den i Stensund, strax öster om Arjeplog (med det samiska namnet Sejtitjålme) gick samma öde till mötes. Den låg dock i vattnet och fick plockas upp.

Den 9 juni 2024 träffades vi för att titta på platsen för sejten. ”En stöld som begåtts”, sa Leif Lundberg, Maskaure sameby, som hoppades på att sejten skulle återfinnas. På bilden Bill Lundqvist, Helena Lundqvist Sonidsson, Stefan Lundqvist, Åke Degermark, Lennart Jonsson, Isabell Lundberg och Leif Lundberg. Foto Maria Söderberg

Två år senare skulle läkaren och etnografen von Dübens bok Om Lappland och lapparne, företrädesvis de svenske utges och i denna finns sejten från Kasker beskriven. Resan i norr var ett led i att samla in uppgifter, men även föremål. Bakgrunden var att von Düben ville tillföra ny kunskap i anslutning till Anders Retzius samiska kraniesamling vid Karolinska institutet i Stockholm. Som bekant var denna rasforskning i världen på högsta mode under 1800-talet.

Stefan Lundqvist och jag har släkttrådar som sträcker sig tillbaka 400 år (troligen mer) i Kasker och andra platser vid Uddjaure. Våra föräldrar föddes i en syskonskara av tio där hans mamma Thea och min pappa Max är syskon från Bellonäs vid Uddjaures västra strand. Våra mor- och farföräldrar – och så även deras mor- och farföräldrar – kan i stort sett knytas till de som bodde vid de stora sjösystemen i dåvarande Arjeplogs socken. Till Kasker kom samelänsman och tingstolken Johan Tomasson som nybyggare i slutet av 1600-talet. Han var född ca 1645 och gift med Malin Ingevaldsdotter från Gråträsk.

Johan Tomasson anges som innehavare av lappskattelandet Kaskerjaure. Min kusin och jag kan räkna till sju släktled mellan oss och detta par. Även Johan Tomassons far Tomas ska ha varit innehavare av detta lappskatteland (men källorna är ännu osäkra och förhoppningsvis kan mer dyka upp).

I boken Om Lappland och lapparne beskriver Gustaf von Düben sejten i Kasker som: ”af glimmer-skiffer; har stått på en klippa i Kasker fors (mellan Storavan och Udjaur)”. Han anger även att den är: ”dyrkad in till senaste tid; anses af traktens folk, äfven svenskar, hafva haft stort inflytande på nybyggets vid Kasker årsväxt m.m.” Sejtarnas öde i Arjeplogs kommun varierar. I den nya kristna tiden ansågs de utmanande och många förstördes, men många finns faktiskt kvar. För de allra flesta är de osynliga i landskapet och kanske tur det; de får stå kvar på sina platser som en påminnelse om en annan tid med en föreställningsvärld där man kunde passera med en hälsning, ett mynt eller kanske smörja in stenen med fiskfett eller djurblod för att hylla en god fångst. Hur en sejte uppstår och används är inget som kan beskrivas med några ord. Kultobjektet kan uppstå i form av en sten, en klippa, en träbit eller ett faktiskt också som ett helt fjäll. När Kaskersejten sägs ha varit dyrkad för årsväxt har vi andra som ger fiskelycka eller den omtalade sejten ”Tjåltokerke” som visades upp i Skansens årsbok 1949 som dyrkats för god renlycka.

Sökandet efter Kaskersejten gick först till Nordiska museet och dess samiska föremålssamling. Etnograf Ernst Manker hade uppmärksammat sejten på 1950-talet och eftersom han arbetade på Nordiska museet, kunde man tänka sig att han inkluderat den i samlingarna. På inventeringskarta från 1957 med titeln ”De svenska lapparnas kultplatser” är den i Kaskerströmmen utmärkt som nummer 357. Det kan vara på sin plats att påpeka att begreppet Kaskerströmmen inte finns på dagens kartor. Det närmaste som anges är Veälbmá, som på samiska betyder ett lugnt flytande vatten. Men, fanns den i Nordiska museets samlingar? Nej, svarade Nordiska museets intendent Marit Baer i mars 2024. Hon arbetar med inriktning på samisk kultur och historia.

Arkivarie Jenny Nyberg på Statens Historia Museer lovar, nu senast den 19 september 2024, att presentera en eftersöksrapport: ”Mitt sökande efter Kaskerseiten pågår fortfarande.” Foto från besöket i ett av magasinen i maj 2024: Maria Söderberg

Frågan skickades vidare till Statens Historiska Museer och dess antikvarie Jenny Nyberg. Hon kunde berätta att man 2007 genomförde en större inventering: ”Seiten gick då inte att återfinna i magasinen, och de efterforskningsförsök som gjordes gav dessvärre inga resultat”. Men museet har nu utlovat en mer grundlig eftersökning. De ber också om ursäkt för att den inte omgående har kunnat plockas fram. I maj kunde jag på plats ta del av försöken i de enorma magasinen i Stockholm. Här finns tio miljoner föremål samlade och även om de är katalogiserade kan det vara svårt hitta något som troligen – eller kanske inte alls – lämnades in för över hundra år sedan. Efter besöket meddelande Jenny Nyberg om att anteckningar hittats från 1939 om att man då inte visste var sejten, tillsammans med en annan, fanns. ”Frågan man ställer sig är om de någonsin kom in till Historiska museet”, skriver Jenny Nyberg.

Själva sökandet efter den försvunna, den omhuldade och kända stenen vid forsen, känns ändå som en del av en upprättelse av – som verkar vara – ett förlorat kulturarv. Arkivarie Jenny Nybergs sökande ska resultera i en rapport som alla kan ta del av, vilket hon meddelade senast den 19 september 2024. Tills vidare kan man, tack och lov, se flera sejtar utställda på Silvermuseet i Arjeplog.

Efter sommarens träff vid platsen där Kaskersejten en gång stod ställde sig Stefan Lundqvist, som även representerar Kasker-Mellanströms skifteslag, frågan om man kanske kunde överväga rättsliga åtgärder? ”Att bara acceptera läget känns inte bra, det har vi väl vi i norr gjort tillräckligt?”

Text och foto: Maria Söderberg