http://www.arjeplognytt.se/images/1/Headlines/skvattbokpuff.jpg
http://www.arjeplognytt.se/images/1/Headlines/BarentsPress.JPG
http://www.arjeplognytt.se/images/1/Headlines/topvinterbanner2018.jpg
http://www.sparbankennord.se/privat/index.htm
http://www.silverhatten.se/
http://www.gksfiske.se/
2011-06-27 21:28:00
Midsommarvandring vid Svaipa
images/1/images/1/2011-06/svaipa1.jpg
- Fantastiskt med alla vyer! Maria Lundström, inredare från
Skellefteå, var imponerad över det höga fjället.
- Så mycket stenskravel på Svaipa, det var en överraskning.
Tillsammans med Kurt Jämtemo, projektchef på bygg- och anläggningsföretaget PEAB var hon deltagare i en guidad tur med Ann-Christin Blind, Svaipa sameby.
Två mil senare pustade gruppen ut i Bäverholms värdshus.


images/1/images/1/2011-06/svaipa6.jpg
Fjällets väder kan vara nyckfullt, men just denna midsommardag sken
solen. Bara ett och annat moln syntes runt omkring oss.
- Vi är ju mitt i molnen, utropade vandringens yngste deltagare, Lars
Sundelin, 12 år.
Och mycket riktigt, molnen svepte kring kanten av fjället och de
påminde om att vi befann oss på 1 460 meters höjd.
- Namnet Svaipa kan betyda pilbåge, berättade Ann-Christin, men
säkert vet vi inte.

images/1/images/1/2011-06/svaipa5.jpg

Ann-Christin Blind, Svaipa sameby, berättade om alla toppar och dalar
i närheten och på Svaipas näs kunde man se ut över Laisdalen och ana
den skarpa branten på Ertektjåhkkå.
Rakt nedanför branten mot väster Ruövddiegårssa, en smal passage. Här
hade två renskötare fått sätta livet till en gång, berättade
Ann-Christin, när de åkt skidor och tappat bort sig i dimma.

images/1/images/1/2011-06/svaipa7.jpg

Längst borta i väster skymtade Ferras.
Längs sluttningen på Svaipa och ned mot sjöarna Gavas och Tjålmejaure i söder stod
några grupper av betande renar.
- Men de flesta är på myrarna längre ned i fjällen. Det är inte så
mycket mygg just nu, berättade Ann-Christin som är renägare och aktiv
i samebyn.
- Renarna äter gräs, lavar och blad. De drar löven mellan tänderna
och lämnar kvistarna.

images/1/images/1/2011-06/svaipa3.jpg

Det var till Arjeplogsfjällen och Svaipa som Ann-Christin Blinds
farföräldrar kom på 1920-talet. De blev tvångsförflyttade från
Karesuando. För henne är Svaipa lika med hem.
- Här var vi i stort sett hela sommaren.
I sluttningen, efter den första vandringen på klippblock och småsten,
bjöd hon på lättrökt och lättsaltat renkött som grillades över eld.
Hon hade eget bröd; kornbröd med norskt mjöl med hasselnötsbitar.
- De har mycket bättre mjöl i Norge. Det här brödet är näringsrikt
och räcker flera dagar när jag är ute.
- Ät det gärna med brunost!

images/1/images/1/2011-06/svaipa2.jpg

Här och där i terrängen såg vi benrester av döda renar. Olika faror
hotar från rovdjur och särskilt känslig är våren när kalvarna är
nyfödda.
Faran kan komma från ovan.
Ann-Christin Blind har själv sett hur kungsörn angripit en nyfödd
kalv. Men i luften släppte örnen plötsligt kalven. Den dog i fallet.
- Vajan stod i tre dagar intill sin döda kalv och sörjde.
Men största faran är nog björnen. De har ökat i antal på senare år.
- Den är som tokig i renkalven eftersom den innehåller så mycket fina
näringsämnen.

Några björnar syntes dock inte till under vandringen. Däremot två
ripor, en rad fåglar varav fjällabb och ljungpipare var mest vanliga
- och en gök hördes långt borta - samt grodor och spår av bäver. Men
det överlägset mest synliga djuret var fjällämmeln. Ann-Christin
Blinds hund Poppe hade en bråd dag och sprang kors och tvärs på i
stenskravel och på fjällheden för att försöka komma åt dem.

images/1/images/1/2011-06/svaipa4.jpg

Isranunkeln uppenbarade sig några hundra meter från Svaipas topp. Det
är en väldigt speciell blomma som växer högst av alla blommor i
Norden. Annars var inte den fulla blomprakten i gång: Litet senare på
sommaren kan man se fler. På de höga höjderna fanns framför allt
fjällsmörblomma, fjällglimm och lappljung. Närmare Laisälven fanns
åkerbär, kabbleka, smörboll och skogsnäva. Den stiliga Kung karls
spira var i sin linda och nordisk stormhatt bara decimeterhög utan
blommor.

I Bäverholm serverades röding och renskav hos Lisa och Arnold
Sundqvist.
Trötta fötter släpptes loss ur kängor och skor. Två mil gör sitt. Men
strax innan hade en vit ung rentjur uppenbarat sig på en sandbank i
Laisälven och bäverns framfart gjort sig påmind med fällda björkar.
Arnold Sundqvist kunde dock berätta att han varit tvungen att frakta
deras bo en bit längre upp efter Laisälven, bort från deras hus och
restaurang.
- De tog alla träd här vid kanten av älven! Till sist hade vi inte
haft kvar några björkar.

Kvar stannar en mening som Ann-Christin Blind yttrade på
fjällsluttningen. Elden var på väg att slockna och vi tömde de sista
dropparna av kaffet i våra muggar. Solen sken och det var svag vind.
- Man måste ha trevligt, ja, det ska man ha.

Text och foto: Maria Söderberg
images/1/images/1/560annonser2017/Kommunplan.jpg
blog comments powered by Disqus

RSSPrenumerera via RSS | Vi använder cookies